Hanna Allert Karlsson - Tredimensionell teckning

Skapar optiska illusioner på glasskivor

Galleri Imma, Mariestad - pågår till den 14 okt.

Trots att hon jobbat med konst så länge och på så olika sätt är faktiskt den här utställningen på Galleri Imma Hanna Allert Karlssons debut som separatutställare.

Hanna Allert Karlsson  (f 1971) är uppvuxen i ett konstnärshem där båda föräldrarna var aktiva konstnärer. Hela uppväxten präglades av närheten till skapande och ständigt pågående samtal kring konsten. Sedan har det ”snirklat sig på”. Hon gick på Liljeholmens folkhögskola och fick en gedigen allmän konstutbildning. Sedan utbildade hon sig till socialpedagog. Därefter följde en utbildning på anrika Idun Louvens konstskola.
-Det var en gedigen gammeldags konstutbildning som jag har haft mycket nytta av.
Hanna Allert Karlsson har också studerat Dynamisk pedagogik och konstvetenskap. Hon har jobbat många år som bildpedagog.
-Här har jag fått många impulser  att diskutera och reflektera över konstens roll och möjligheter.
Hon har ett stort intresse för scenografi och dans.



-Jag känner nu att jag hittat mitt fokus som konstnär där alla delar i min bakgrund och utbildning  faller på plats. Det känns som det här är rätt tid och plats att visa var jag står som konstnär nu.
Den här utställningen har fått titeln tredimensionella teckningar. Den domineras av verk som består av glasskivor monterade på socklar. Det är teckning eller målning som gjorts i glasfärg som bränts fast. En del består av tre skivor på en sockel i trä. De olika bilderna på respektive skiva gör att de kan ses på flera sätt. Betrakningsvinkeln gör att bilderna förändras. Liksom ljuset. Optiska illusioner uppstår. En trappa i en bild ändrar sig plötsligt och går åt ett annat håll. Först ser den ut att gå in i ett hus, när man rör sig ser den ut att gå ut ur huset.



-Jag är ingen matematiker som kalkylerar fram vad som ska uppstå. Jag börjar och efter hand växer en plan fram, en tanke om vad jag vill uppnå. Ibland ser det nog mer intuitivt ut än vad det är. Det ser lekfullt ut, men verken rymmer allvarliga tankar om sorg, motgångar om vart och varthän.



En del av skulpturerna har sandblästrade mönster på var sida av en tjockare glasskiva.
-En spännande sak för mig som upphovskvinna är att jag aldrig kan ha full koll över uttrycket. Ljuseffekterna som beror av placering och belysning ger verken olika uttryck. Samma sak med de skuggor som kan uppstå på väggen och som samvarierar med skulpturernas mönster. Och den blästrade ytan får en betydelse i sig även om den också har en föreställande funktion i kompositionen. Blästrat glas blir ju så vackert och då väljer jag inte en så dramatisk motivvärld.
Många av skulpturerna har ett stramare geometriskt formspråk, med hus och trappor som motivdelar.
-När jag talar med utställningsbesökare förstår jag att husen och trapporna  har många olika betydelser för människor. Min egen tanke har främst varit den freudianska med huset som en symbol för jaget.
Andra har mera organiska mönster. En serie har lungor som motiv. Genomlysta ser de ut som röntgenbilder. På en av skivorna är lingan vänd och en trädform uppstår.
-Kanske handlar det om kopplingen mellan människa och natur.



Ljuset och tomrummet har en viktig del i uttrycket i hennes glasskulpturer.
-Ljus och rymd ger skönhet, men det är inte mitt enda ärende. Jag vill åt mellanrummen. De bildar nya rum som finns men ändå inte finns.
På utställningen visas också tuschmålningar av mera traditionellt tavelsnitt. De är alla gjorda under hösten. I de mörka motiven ingår ofta speglingar.
-Det är fritt och lekfullt. Kan man få en sten att sväva på ett naturligt sätt? Och är spegelbilden lika verklig som det den speglar. Jag tror det.



Framtiden?
-Jag fortsätter mitt jobb som bildlärare. Ska bland annat ställa ut tillsammans med mina bildlärarkollegor. Annars har jag min familj och mina barn så jag får arbeta långsiktigt. Och då byggs mycket lust och kraft upp.
BO BORG