Agneta Goës, Stora Galleriet Monica Gallon, Lilla Galleriet

FÅGEL BLÅ OCH 

MÄNNISKANS BONINGAR

13 oktober – 4 november 2012 Göteborgs Konstförening
Agneta Goës intill gobelängen På-hemväg

Agneta Goês är en väl etablerad konstnär med lång utbildning som uttrycker sig både i måleri och textil. Hennes verk med klara färger lyser lockande mot de vita väggarna. Hon har utvecklat en alldeles egen teknik, som hon benämner Söm-Akryl. Det innebär att hon först syr bilden, målar sedan med akrylfärg och doppar ner den i hett vatten.  En förvandling sker – mjukt flammiga krackeleringar uppstår, som blir botten. 
– Jag målar om igen, både på fram- och baksidan och doppar ner tyget tills jag blir nöjd med ytan. Både lakansväv och gamla damastdukar används. Jag har arbetat med tekniken i omkring 20 år.  
Hennes former ligger på ytan, men symbolerna går på djupet. De gåtfulla objekten är stiliserade och distinkta. Som helhet ger det de textila bilderna ett vilsamt, meditativt uttryck, men de är också tankeväckande. Hon berättar att hon mediterar varje dag.

På-hemväg  är en stor gobeläng (1,25 x 1,50 cm) med ett blått fågelhuvud i centrum. Röda trianglar i nederkanten indikerar ingång. Trappor förekommer ofta hos henne. De visar vägen, steg för steg. Ett färgfält med timglas anger tiden. I en annan ruta tumlar skärvor i färg runt som en rörelse eller resa. Här finns växtlighet, solen och en stjärna. Hon talar om sina återkommande symboler. Den blå fågeln är den sökande människan. Husen, boningarna återkommer också i flera bilder. Tegelstenar är livets byggstenar, som formar boningar, livsbetingelser. Som betraktare inför bilderna kan man känna att de genomstrålar mental energi och ett andligt sökande.
Akvarellerna är oftast mer detaljerade, några fulla av mönster, blommor, sommarens trasmattor, gärna orientaliska sirliga ornament, statyer av främmande folks kultföremål, som eggar fantasin till tolkningar och sammanhang. Vattenfärgsflödande ytor kombineras då och då med blyertsteckningar.


Barndoms-boning, söm-akryl

Agneta Goës är utbildad både vid Slöjdföreningens skola, nuvarande HDK, i textil konst och vid Valand. Hon är uppvuxen bland garner, eftersom mamman var vävlärare och hon samlade själv tidigare på olika textilier. Agneta var också en av de första att på 60-70-talen återanvända gamla broderier med monogram och att bearbeta dem till egna verk. Hon chockade dåtidens konstrecensenter genom att måla på och plasta in sina textila verk!
-Jag har inte behövt göra något annat än att arbeta med min egen konst. Stipendier och flera uppdrag har bidragit till min ekonomi, säger hon.


Hyllning (till HATSHEPSUT, kvinnlig FARAO), söm-akryl

Ett av uppdragen är den stora gobelängen Chakran, som hänger i Handelshögskolans aula och som vävts vid Handarbetets Vänner – HV i Stockholm 1994. I 16 år bodde hon i Stockholm, men återvände till Göteborg 2002. Nu bor hon i Majorna och har ateljé hemma, där hon också väver.
MARIANNE ERIKSON


Växten-Vägen, gobeläng

MÄNNISKOR OCH RELATIONER 

I Lilla Galleriet ställer Monica Gallon ut måleriska textila bilder. Hon är född 1947 och bildlärare på gymnasiet i Mariestad. I botten har hon en måleriutbildning från Domen Konstskola, men det är det textila hon visat upp genom åren. 

-Jag lägger tunna tyger i lager på lager på en egen färgad batikgrund. Vissa konturer broderas, tryckta partier ger bakgrunden mer struktur. Jag gör scener ur vardagslivet. Relationer och människor finner jag intressanta. Nuet är det viktiga. Det är ett långsamt arbete och jag har under 30 år som bildkonstnär lärt mig att processen gör det mödan värt. 
Hon eftersträvar en dialog mellan betraktaren och verket.
- Jag har numera accepterat att mitt bildskapande innebär många tekniker.  Mina visioner är att varje form bär sitt språk. Jag målar, trycker, formar papper och lera. 
Den gemensamma nämnaren är att det motivmässigt handlar om relationer och
materialmässigt om strukturer. 
Jag strävar efter närheten och innerligheten i skapandet och till det jag vill berätta. 
MARIANNE ERIKSON