Kjeld Ulrich, Mattias Nilsson och Kaisu Koivisto

Gallerirunda II

oktober 2012

Galleri Kim Anstensen 13/10 ufffd 31/10 2012, Galleri KC 13/10 ufffd 28/10 2012, Galleri Konstepidemin 29/9 ufffd 21/10 2012
Kjeld Ulrich

Kjeld Ulrich

Måleri
Galleri Kim Anstensen
13/10 – 31/10 2012


En Ulrich med mer färg
I Kjeld Ulrichs bildvärld dyker saker upp från olika ställen i världen, ofta från platser han själv besökt. Sakerna och figurerna passar egentligen inte ihop och har inget med varandra att göra men Kjeld Ulrich försöker få dem att ha med varandra att göra, så att det skapas en helhet.
– Jag kallar det sammanställning, och jag gör det på det mest måleriska sätt jag kan, så att jag använder färg som färg och teckning som teckning. Ofta skiljer jag dem åt för att de inte heller passar ihop. Det kan vara färg lite vid sidan, utanför teckningen, eller i, och det kan se slumpartat ut, men det är det inte, säger han.


Kjeld Ulrich

Utställningen på Galleri Kim Anstensen är helt ny och verken skiljer sig en del från tidigare verk av honom. Tidigare har hans bilder varit mörkare, mer i grått och svart och överlag också mer abstrakta. Nu är de mer färgrika och både färger och teckningar framträder tydligare samtidigt som det är mer ljus.
– Han är också lite mer illustrativ och lägger in många bilder, förut har han varit mer målerisk, han har inte tecknat upp bilderna på samma sätt och inte heller varit så grafisk med så många element i bilderna. På så sätt blir det ett nytt måleri som gamla Kjeld Ulrich-beundrare måste lära sig se, säger Kim Anstensen.
Kjeld Ulrich plockar upp saker i livet, minnesbilder om man så vill, och vill berätta nya berättelser genom att använda färg och form blandat med mer illustrativa motiv. Kim Anstensen menar att det på ett sätt lite kan liknas vid popkonst.
– Det som också lockar mig är att han berättar många berättelser i samma, och det känns väldigt mycket nutid, säger Kim Anstensen.
ROGER JOHANSSON


Mattias Nilsson

Mattias Nilsson
Måleri
Galleri KC
13/10 – 28/10 2012


Drömskt "göteborgskt"
Mattias Nilsson säger att han mer än en gång fått höra att hans måleri är göteborgskt på något sätt. Och han har själv inget emot att folk gör kopplingar till Göteborgskoloristerna.
– Det är helt ok för mig. Jag tycker om det måleriet, det är en av många inspirationskällor.


Mattias Nilsson

Mattias Nilsson är uppvuxen i halländska Hyltebruk och sedan 2010 bosatt på Orust, men sitt måleri har han utvecklat längre österut, på Öland närmare bestämt. Där bodde han i drygt tio år innan flyttlasset gick till Orust. Även om utställningen på Galleri KC mest utgörs av ett abstrakt måleri så inbillar jag mig att det går att hitta drag från det öländska landskapet.
– Ja, som sagt, det är ett ganska abstrakt måleri men mycket av ljuset kommer nog från Öland, tror jag. Och alla rena ytor, att det är avskalat, säger han.
Många av bilderna är just landskapsmålningar, lite drömska bilder. Tidigare har Mattias Nilsson jobbat mycket med rumsinteriörer och arkitektoniska element, något som syns i en del av bilderna. När det gäller måleriet så jobbade han tidigare mer med gråskalor och det är mest på sista tiden som han drivit upp färgskalorna. Som kontrast till de lite gladare färgskalorna innehåller också utställningen några kolteckningar.
– Jag gillar att teckna och har gjort det mycket i perioder även om det ofta är teckningar som förarbete inför collage. Men tecknandet är egentligen grunden för allting. Samtidigt är det separerande på något sätt.
ROGER JOHANSSON

 


Kaisu Koivisto

Kaisu Koivisto
Galleri Konstepidemin
29/9 – 21/10 2012


Möte natur och kultur
Kaisu Koivisto beskriver att utgångspunkten för hennes verk finns i hennes omgivning och att hon undersöker gränsområdet där naturen och kulturen möts. Där upptäcker hon hur människan försöker kategorisera och utnyttja världen för att tillfälligt skapa ordning i en kaotisk existens.
Verket Fokus är ett exempel där de här tankegångarna finns med. På ett bord ligger massor av urklippta bilder ur flera uppslagsverk från 1970-talet. Hon har delat in de urklippta bilderna i olika kategorier: kvinnor, män, djur, växter, byggnader. Bilderna framstår som bilder bland andra bilder, kontexten blir dold eftersom de avlägsnats ur sitt ursprungliga sammanhang. När man står där och flyttar om bilderna, som man gärna får göra, är det svårt att inte försöka känna igen personerna eller att själv inte börja dela in dem i grupper, att kategorisera materialet.
Att kategorisera information ingår även i verket Index som består av vackra handskrivna kort ur ett hundra år gammalt bibliotekskartotek. Uppsatta på en vägg påminner de lite om noter
och ger en känsla av någon slags musikalisk komposition. Eller så hänger de bara på tork? Kanske kan flera tolkningar vara gångbara? Koivisto har angående installationen Index själv uttryckt att det sätt vi uppfattar en bild eller en text bestäms av både synvinkel och tolkning av materialet. Kartotekskorten hittade hon för övrigt i Rom, i en sopkorg.
Utställningen innehåller också ett antal skulpturer i olika material, som skelett i stål och djurfigurer sydda i läder. Söta små djur, men är de så snälla som de verkar vid en första anblick?


Kaisu Koivisto

Kaisu Koivisto bor och arbetar i Helsingfors men på söndag den 21 oktober, i samband med att utställningen avslutas, kommer hon till Konstepidemin för att samtala om konst med Veera Suvalo Grimberg. Det blir också dansimprovisation av Veera, som är konstnärlig ledare för danskompaniet Spinn.
ROGER JOHANSSON