Pia Mauno, Andreas Korsár, Birgitta Lorentzon och Ingela Juhlin

Gallerirunda november 2012

Galleri Thomassen 8-25 november 2012 Grafik i Väst 10-28 november 2012 Galleri Anna H 10-25 november 2012

Pia Mauno och Andreas Korsár
Galleri Thomassen
8-25 november 2012


Laddat och färgstarkt
Som surrealistiska stilleben skulle man kunna definiera Pia Maunos målningar som nu visas på Galleri Thomassen tillsammans med Andreas Korsárs bilder i akvarell och tusch. Det är två mycket olika konstnärskap som lever upp till galleriets ambition att skapa dialog i rummen. Mauno och Korsár kommer från Västerås respektive Skellefteå men är nu verksamma i Göteborg där de båda gått på Valand ungefär samtidigt fast på olika linjer från mitten av 1990-talet.  Korsár har också gått Konstfacks utbildning i animation och animerad film i Eksjö. Det avslöjar sig i hans bildspråk som påminner om serierutor där varje bild är laddad av en sorts osäkerhet som vore de stillbilder ryckta ur ett händelseförlopp. Han befolkar olika natur- eller stadsmiljöer med en eller ett par människofigurer i olika situationer.  Extra laddad är den lilla bilden ”Jagad”, i vilken ses en ansiktslös man som utan att göra egna fotavtryck i snön följer i spåren efter en kvinna genom en glest bevuxen skog.  Korsár förklarar att det blev ett sätt för honom att förhålla sig till den ökade rädsla som han märkt för att gå ensam i en skog. Där är vidare den mer sagoaktiga bilden ”Trindemosse” där en naken kvinna ligger som på ”lit de parade” med blommor i de knäppta händerna i en inbjudande grönskande skog.  Motivet har många referenser, kan möjligen ses som en parafras på Ofeliamyten.  Korsár arbetar just nu på en skulptur för ett daghem i Göteborg.  Ett par mindre skulpturer i trä finns med på utställningen.  Uppsöker man hans hemsida kan man också ta del av hans arbete med animerad film, också de i en stämning fylld av onda aningar. 
Pia Mauno är nu verksam som lärare i måleri på Göteborgs konstskola.  De bilder hon här visar har också en dramatisk ton men i en helt annan genre.  Här är det glada färger i lekfulla kompositioner nästan som stora pussel av utspridda kroppsdelar som tycks inspirerade av synen av skyltdockor vars olika delar kan ses utspridda i ett skyltfönster i väntan på att bli påklädda något nytt.   Det är mycket av dans i hennes bilder och de påminner mig lite om kostymskisser för ryska baletten runt 1920-talet i dess futuristiska och surrealistiska anda.  Hennes sätt att leka med, sortera  och komponera olika former och attribut blir till en sorts fantasifulla stilleben.  Det är inte förvånande att hon har skapat figurer för en dockteater som Teater Sesam.
BRITT NORDBERG


Tids Cirkel, FP-gravyr, djuptryck av Birgitta Lorentzon

Birgitta Lorentzon
Grafik i Väst
10-28 november 2012

 
Stämningsfyllt
En stämningsmättad utställning är den som grafikern m m Birgitta Lorentzon visar på Grafik i Väst under rubriken ”empiri – empati”.   Hon tillhörde dem som deltog i utställningen Grafiska Sällskapet 100 år” i Stockholm 2010,  en av de senaste av mängden utställningar hon deltagit i sedan hon gick på Valand på 1970-talet. Sedan en temautställning på Röda Sten i Göteborg 2003 arbetar hon med en kombination av analogt fotografi och fotopolymergravyr.
I den nu aktuella lilla kollektionen visar hon ett urval bilder som framför allt avslöjar  detta hennes intresse för analogt äldre fotografiskt hantverk och dess ljusbearbetning, som hon utvecklat sedan hon 1993 började med fotogravyr som grafisk arbetsprocess. Hon visar prov på stor teknisk  finkänslighet  när hon med dessa hantverksmässiga metoders oändliga långsamhet framkallar skönheten hos t ex en nässla eller hos ett äldre porträtt  hon händelsevis funnit på glasplåtar föreställande en äldre kvinnlig släkting.  I denna digitala tidsålder är det trösterikt att stöta på ett konstnärskap som så troget utforskar de rent hantverksmässiga grafiska metoderna.  

BRITT NORDBERG


Watergarden av Ingela Juhlin

Ingela Juhlin
Galleri Anna H
10-25 november 2012


Med känsla för färg
Det lilla galleriet på Aschebergsgatan visar nu ett måleri som visserligen kommer från södra Sverige men har stora likheter med det så kallade göteborgska. Så är Ingela Juhlin också skolad på HDK och Gerlesborgsskolan och efter vissa uppehåll i konstnärskapet arbetat hårt på att återerövra det.  Och det med framgång.     
-Mina målningar bråkar ständigt med mig, säger hon. Det är som ett äktenskap med slitningar och osämja.
Ibland fungerar dock förhållandet bra, till bådas belåtenhet och då är målningen klar.
Efter ett par månader görs en ny bedömning och om vi då är nöjda,
förs målningen över havet till land i väntan på nästa utställning.
Här är de alltså nu, de verk som bestått provet. 

I en tidigare recension, skriven av rektorn vid Konsthögskolan i Malmö Gertrud Sandqvist, heter det om Ingela Juhlins måleri att ”det är en lyrisk variant av klassiskt, vackert, svenskt måleri med djupa traditioner. Framför allt finns här en väldigt fin färgkänsla”.
Det är lätt att instämma. Mitt omedelbara intryck var just känslan för såväl färg som form.  Ett återkommande motiv är stora huskroppar som väl främst får gälla för sitt symbolvärde än som miljö man kan återfinna på en ö i Blekinge skärgård.  Ett par små  ”Familjeporträtt”   visar också på en fin känsla för uttrycket och hantverket. 
BRITT NORDBERG