Bodil Hedlund, Emilia Ilke och Vintersaga, medlemsutställning

Gallerirunda II november 2012

Galleri Uddenberg 17 nov-2 dec 2012 Galleri Viktoria 17 nov-2 dec 2012 Sintra 17 nov – 31 dec 2012
Vägen hem av Bodil Hedlund

Bodil Hedlund
Galleri Uddenberg
17 nov – 2 dec 2012


Drömska "livstycken"
I Bodil Hedlunds målningar får stilleben och stadsvyerna en slags drömsk inramning. Färgerna är lågmälda och byggnader och objekt smälter på något vis ihop med bakgrunden. Eller kanske tvärtom när det gäller föremålen i de stillebenliknande tavlorna, att objekten stillsamt frigör sig från bakgrunden? Stadsvyerna får mig att drömma mig bort till fjärran länder, oklart var, både geografiskt och tidsmässigt, men jag inbillar mig i alla fall att jag står i gryningsljuset och ser gamla byggnader träda fram ur morgondiset.
Konstnären själv kunde tyvärr inte närvara vid lördagens vernissage. Hon hade redan lämnat novemberrusket för sitt andra hem, Kapstaden i Sydafrika (hon bor och arbetar även i Stockholm).
Galleristen Roy Uddenberg har jobbat med Bodil Hedlund tidigare och menar att det i hennes måleri finns en slags anknytning till Göteborg.
– Ja, i själva behandlingen av målningarna, det materiella, det stoffliga måleriet. Det är spännande men största anledningen att det lockar mig är att det är ett väldigt bra måleri, säger han.
I samband med utställningen ges det i galleriets regi också ut en bok om Bodil Hedlund. Titeln är "Livstycken" och i förordet till boken skriver Bodil Hedlund att hennes måleri kan sammanfattas som just ”livstycken eller stycken av mitt kvinnliga liv”. En formulering som hon för övrigt lånat från en recension av en av hennes tidigare utställningar.
Konceptet att ge ut en bok om konstnären i samband med dess utställning är något Galleri Uddenberg provat tidigare och kommer att fortsätta med framöver.
– Vi tjänar inga pengar på böckerna, det är självkostnadspris, men det är väldigt uppskattat både av konstnären och publiken, säger Roy Uddenberg.
ROGER JOHANSSON


Ett ögonblick i sänder av Emilia Ilke

Emilia Ilke
Galleri Viktoria
17 nov – 2 dec 2012


Motsägelsefulla bilder

När jag kliver in i Galleri Viktorias lokaler möts jag av en bildvärld som känns bekant men samtidigt känns målningarna väldigt unika. Motsägelsefullt? Javisst, men jag verkar inte vara ensam om den känslan, Emilia Ilke har hört det förr.

– Det är många som säger att de känner igen stilen, men ingen har sagt vad eller vem det liknar, säger hon.
Själv har hon inte några direkta förebilder.
– Nej, det har jag inte, det är ingen jag inspireras medvetet av i alla fall, men däremot finns det konstnärer jag gillar väldigt mycket, som Bror Hjort och Ulla Fries.
Utställningen består av 24 målningar samt några figurer och teckningar. Det finns inget egentligt tema mer än att de är målade under samma tidsperiod, under året.
– Men sedan är det så att jag gillar djur och figurer, och på så sätt hänger det ihop, att det är mina favoritmotiv.
Målat på duk har hon bara gjort i två år. Mest jobbar hon med akryl men även en del med olja och tusch. Det blir ofta så att hon grundar med tusch för att sedan måla med akryl. Arbetsprocessen beskriver hon som snabb och slarvig.
 – Ja, jag är medvetet slarvig och jag tycker att det är roligt när det är lite fult och skevt.
Visst är många av figurerna skeva, men fula? Möjligtvis kan de lite kantiga figurerna ses som fulsnygga.
Om man bortser från en mindre ungdomsutställning för några år sedan så är det första gången Uppsalabon Emilia Ilke ställer ut i Göteborg. Förhoppningsvis inte sista gången, ovan nämnda utställning är väl värd att besöka. Just nu finns det dessutom en dubbel anledning att besöka Galleri Viktoria, eftersom det parallellt med Emilia Ilkes separatutställning också visas pärlor från galleriets stora samlingar av svensk och internationell bildkonst.
ROGER JOHANSSON


Anna Ulins byrå och hylla av Katarzyna Piotrowicz

Vintersaga, medlemsutställning
Sintra
17 nov – 31 dec 2012

Uppfriskande blandning

Sintras medlemsutställning spretar åt alla håll, och det endast i positiv bemärkelse. Utanför galleriet/butiken har stadsdelen Haga ännu inte börjat julpynta på allvar, gudskelov, och det glåmigt trötta och svinkalla höstvädret är en stor kontrast till den betydligt varmare utställningen. Färger, former, bruksföremål och prydnadssaker blandas på ett uppfriskande sätt. Jag blir helt enkelt på gott humör av att traska omkring bland föremålen. Jag vet att man inte får men jag skulle gärna vilja dra i lådorna på Anna Ulins lätt surrealistiska byrå, jag vill peta på Eva Zethraeus omisskännliga undervattenslandskap, jag försöker nyfiket kika in i fönstren på Kerstin Sarvimäkes små hus, och jag vågar nästan leka lite med Katarina Norrbys bollar. Det finns något för alla smaker. Naturligtvis är det inget konstigt med denna stora mångfald. Konsthantverkskooperativet Sintra, som startade redan 1984, har omkring 30 medlemmar och därmed minst lika många konstnärliga uttryck. 
ROGER JOHANSSON