GALLERIROND våren 2006 Zenit, kulturtidningen i väst



Med sinne för det vardagligt sköna
 
I Lars Huck Hultgrens konst möts
fantasi och verklighet
 
 

Hans pappa föreslog studier på Handels. Men Lars Huck Hultgren tog tjuren vid hornen och utbildade sig till konstnär. På Konsthögskolans grafiska linje var han dock inte frekvent närvarande, som han själv uttrycker det.

– Jag målade och skulpterade istället, säger han och skrattar.

 

Idag, flera år senare och med en rad utställningar och offentliga utsmyckningar bakom sig, är det fortfarande skulptur och måleri som intresserar honom allra mest.

– Jag kan de grafiska teknikerna, och det kan vara kul någon gång ibland. Jag gör ocks å en del litografier, men mest skär jag i trä och bemålar det, det känns naturligt, säger Lars Huck Hultström.

 
 

Det är det handgripliga i att arbeta med trä som fascinerar honom.
– Lite av en hantverksnjutning, förklarar konstnären.

Formerna är viktiga, att de harmonierar med varandra. Även i sina litografier vill han uppn å känslan av plasticitet, formbarhet.

Ibland använder Lars Huck Hultström jelutong, ett malaysiskt träslag, men mer vanligt är det att han arbetar i lindträ. Efter att ha tecknat upp motivet börjar han med att frilägga de stora ytorna, för att sedan skära ner efter hand. De små detaljerna kräver noggrannhet.

– Jag jobbar med känslan i handen, tar det emot får man försöka skära från andra hållet.

Med äggoljetempera och färgpulver, som rivs ner direkt på paletten, bemålar han sedan ytan. Ibland använder han vattenlöslig oljefärg.

 
 

Lars Huck Hultgrens ateljé ligger nu på Gärdet i Stockholm, men fram till 1993 arbetade han i han en gammal skola på Orust. En del av hans motiv har skapats med intryck från västkusten. Annars är det vardagen, det elementära som inspirerar honom.

– Jag inspireras lika mycket av musik som något annat. Ofta är det sådant som finns i min närhet som kokas ihop med fria fantasier. Det ena leder till det andra.

 
 
Några av konstverken består av flera motiv. I en trämålning har han till exempel skurit ut en vattenkanna med en blombukett och bemålat i varma färger. På vattenkannan avtecknas sedan ytterligare ett motiv, en roddbåt i m ånsken.

– Det är ett minne från Frankrike. Vattenkannan köpte jag på en marknad, och på floden Loin rodde vi, jag och min fru, berättar Lars Huck Hultgren.

Återkommande är referenserna till äldre konst. Det kan vara en avmålad tavla av Gauguin eller Manet som dyker upp i andra motiv eller får en ny ram och betydelse.
– Det är konstnärer som jag beundrar, som har satsat helhjärtat och satt avtryck. Min användning av dem kan ses som hälsningar eller hyllningar.

Manets Olympia, har i ”Hyllning till Olympia” fått en ny ram med en utskuren frukt och snigel överst. Den prostituerade kvinnan som under en period hade det gott ställt dog utfattig.

– Min kommentar är snigeln, som hinner ikapp även om det går långsamt.
 
 
Tallrikarna köper han i Italien och målar med glasyrfärg.

– De gör jag uteslutande för nöjes skull när jag är i Italien. Att bara turista kan bli lite tjatigt, avslutar Lars Huck Hultgren med ett leende.
 
 
MARIA RADEMARK