Torbjörn Nolkrantz måleri, Martin Hansson, skulptur

Värme, humor och gäckande tilltal

Lidköpings Konsthall ( I de gamla lokalerna) Utställningen pågår till den 6 jan 2013
Bilder från utställning på Lidköpings Konsthall med Martin Hansson och Torbjörn Nolkrantz.

Lidköpings Konsthalls exil i en gammal järnhandelslokal börjar närma sig sitt slut. Och man kan konstatera att Lidköpings konstförening som driver konsthallsverksamheten gjort det bästa av parentesen. Att man skulle få vara kvar i de gamla anrika och väl inarbetade lokalerna mittemot stadshotellet var inte förhandlingsbart. Lokalerna skulle användas till annat och då fick kulturen stryka på foten. Med välbefogad skepsis flyttade man in i det som blev de temporära lokalerna i en nerlagd järnhandel med ett ettrigt grönt golv mitt i centrums handelsstråk.

-Vi flyttade mycket motvilligt från våra gamla lokaler som både vi och publiken trivdes med, berättar ledamoten i Lidköpings konstförening Bjarne Martinsson.
-De tillfälliga lokalerna har fungerat bra på många sätt. Vi hamnade mitt i centrums rörelse av folk, så publiken har ökat och det är viktigt för en konstförening med folkbildningsambitioner.

Lokalen har haft karaktären av ett provisorium som lämnat mycket i övrigt att önska utan (om ens då?) en genomgripande anpassning och renovering. Belysningen, det som skiljer agnarna från vetet bland utställningslokalerna, har inte gjort konsten rättvisa. En långsida och en kortsida med skyltfönster har gjort lokalen svårhängd. Och framför allt har ett hiskeligt illgrönt golv gjort allt för att störa konstupplevelsen (även om jag måste medge att man lärde sig att bortse från det efter hand och det är nog ett bra betyg åt den konst man visat).



Efter en säsong har man nu avslutningsutställning med två av de mest folkkära skaraborgsbaserade konstnärerna; skulptören Martin Hansson, bosatt och verksam i Husaby, och målaren Torbjörn Nolkrantz, som har sin bas i Skara.
De hämtar mycket av sin inspiration från naturen, som de närmar sig på olika sätt och med olika perspektiv.
Martin Hanssons arbeten tar alltid avstamp i gediget och kompromisslöst hantverk. Inför hans förfarna händer tycks ingenting omöjligt. Och förutom att arbeta med sitt eget konstnärskap är han en ofta anlitad bronsgjutare åt konstnärskollegor med stora krav. Här visar han mest arbeten i keramik. Han är, sitt stora kunnande till trots, vare sig fundamentalistkeramiker eller materialromantiker. Han använder de material och tekniker som han tycker ger det bästa uttrycket. Det kan vara porslinslera, brons, trä eller armeringsjärn till exempel. Varje material har sina för- och nackdelar, så varför begränsa sig till bara ett, tycks han mena. Och hans arbeten ger syn för sägen. Ingenting tycks omöjligt för Martin Hansson. Konst är att kunna, menar han. Och han kan!
Sällan såg man en så välbesökt vernissage. Och det var mycket glada miner, för de båda konstnärerna gör mångbottnad konst med positiva förtecken.

De hämtar mycket av sin inspiration från naturen, som de närmar sig på olika sätt och med olika perspektiv.
Martin Hanssons arbeten tar alltid avstamp i gediget och kompromisslöst hantverk. Inför hans förfarna händer tycks ingenting omöjligt. Och förutom att arbeta med sitt eget konstnärskap är han en ofta anlitad bronsgjutare åt konstnärskollegor med stora krav. Här visar han mest arbeten i keramik. Han är, sitt stora kunnande till trots, vare sig fundamentalistkeramiker eller materialromantiker. Han använder de material och tekniker som han tycker ger det bästa uttrycket. Det kan vara porslinslera, brons, trä eller armeringsjärn till exempel. Varje material har sina för- och nackdelar, så varför begränsa sig till bara ett, tycks han mena. Och hans arbeten ger syn för sägen. Ingenting tycks omöjligt för Martin Hansson. Konst är att kunna, menar han. Och han kan!


Martin Hansson, skulptur

Hans skulpturer har djur som motiv. De föds i skärningspunkten mellan ett stort naturintresse och ett gediget konstnärligt kunnande. Och där låter han kul saker hända.  Djuret, ofta en fågel, ska dels ha sin arts särart, men också vara skulpturalt bärigt. Han modellerar fram en  kroppsställning eller en vridning som skapar en intressant form som understryker både det skulpturala och det naturlika. Inget sker på det andras bekostnad. Han har hittat ett uttryck som känns vardagligt och naturligt i båda dessa ords mest positiva bemärkelser.

Martin Hansson skildrar sina djur med värme och en inkännande humor. Han gör kul skulpturer fulla av liv och glädje. Och han spar varken på skicklighet eller möda för att få den ungefärliga exakthet i uttrycket som gör dem både trovärdiga och konstnärligt intressanta.


Torbjörn Nolkrantz

Hos Torbjörn Nolkrantz handlar det, som jag uppfattar det, om att gå in i de känslor som liksom blir tydligare om man inte låter detaljerna stå i vägen. Han har en speciell förmåga att i sina bilder föra upp det fördolt innersta till bildens yta, att göra det obestämbara, som ingen kommer undan, påtagligt närvarande. Att ge uttryck åt sådant vi känner men inte förmår sätta ord på.  


På utställningen finns en målning som heter Skogvaktaren, för att ta ett exempel. Motivet är krasst beskrivet en hund i skogen. Men upplevelsen är nästan hypnotisk. Utan att kunna sätta fingret på vad som ger den dess oemotståndliga kraftfält. Det är ljuset, men inte bara det. kompositionen, men inte bara den, färgerna, men inte bara de. I den här målningen finns något av det där rofyllda, som inte lämnar en någon ro, som ofta finns i Torbjörn Nolkrantz målningar.  Det är mycket bra att den förvärvats till en offentlig samling så den kan ses av många. Skogvaktaren är en av de mest fascinerande målningar jag sett på länge.


Torbjufffdrn Nolkrantz

Det finns en förtrolighet i Torbjörn Nolkrantz´ mycket personliga måleriska tilltal som får en att skärpa sinnena. Jag uppfattar att det handlar om en ömsint förundran inför livet som kommer och går. En insikt om livsresan i vardagen och det speciella i vissa ögonblick, särskilda i sin alldaglighet, som känns så angelägna.  Torbjörn Nolkrantz kan på sitt mycket speciella och djupt insiktsfullt personliga sätt gestalta så att det på samma gång upplevs drabbande och öppnande. Han gör det liksom i förbigående, men inget av det viktiga har gått honom förbi.  I hans målningar är enkelheten lika gripbar  som  gäckande mångtydig. Samtidigt påtaglig och undanglidande, handfast och eterisk. Inför dem känns det som om man förstår vad filosofen Wittgenstein menar att etik och estetik är samma sak.



Torbjörn Nolkrantz bilder är i bästa mening poetiska. I förstone kan de tyckas enkla, men de växer i umgänget. 

Den här fina utställningen var alltså den sista i de här lokalerna. När den är slut går man in i ett intensivt arbete med de nya lokalerna som ligger i anslutning till biblioteket i Lidköping. Där skapas därigenom ett minikulturhus.
-Det har många fördelar både för oss och biblioteket. Och vi får 300 kvadratmeter iordninggjorda och ändamålsenliga lokaler. Den här flytten känns helt rätt och vi är fyllda av förväntan och ambitioner att fylla utställningslokalerna med bästa tänkbara innehåll, säger Bjarne Martinsson från Lidköpings konstförening.
Den 2 februari är det vernissage i de nya lokalerna med en utställning av Andreas Eriksson. I samband med vernissagen är det också release på en ny bok om Andreas Erikssons konst med bidrag av bland andra Moderna Museets förre chef Björn Springfelt, som också inviger utställningen. 
Bo Borg



Lidköpings Konsthall ( I de gamla lokalerna)

Torbjörn Nolkrantz måleri, Martin Hansson, skulptur

Utställningen pågår till den 6 jan 2013