Knut Johansson

 ”JAG MÅLAR DET JAG SER”         

Knut Johansson- naivisten från Limmared

19 jan-28 febr 2013 Glasets Hus, Limmared

Nu drar konstsäsongen igång för fullt, och det är alltid förvånansvärt mycket som händer  utanför Göteborg och de större städerna i regionen. I somras öppnade Glasets Hus i Limmared, Tranemo kommun  i en medveten och djärv ekonomisk satsning från kommunen, flera lokala företag och olika befolkningsgrupper. Den nya byggnaden med 1.500 kvadratmeter i tegel och glas har snabbt blivit en viktig mötesplats, där många olika intressenter och kommuninvånare kan samverka, och där man försöker levandegöra historien om Limmareds Glasbruk, som grundades 1740 av karolinen överste Gustav Ruthensparre.  Glasbruket är det äldsta i Sverige och har stor produktion med bl.a medicinglas och den internationellt kända Absolutflaskan! Här finns också servering i vinterträdgård, butik, glasblåsare i egen hytta, konsthall och konferensvåning. De många besökarna kommer från hela kringbygden men utgörs dessutom sommartid av turister från övriga delar av Sverige men också från Europa.

Mikael Person entreprenör, reklamman och mångsysslare har ritat Glasets Hus och är idag marknadsförare  och varumärkesansvarig för verksamheten i huset.

–Vi har varit en stark och energisk grupp som arbetat hårt med att förverkliga en vision om att väcka liv i bygden med ett angeläget projekt, där alla kan känna sig delaktiga. På kort tid fick vi ett stort ekonomiskt stöd från kommun och näringsliv. Husets olika funktioner ska uppmuntra till kommunikation mellan människor och skapa meningsfullhet genom att förstärka den lokala identiteten. Glasets historia, utveckling och yrkesstoltheten hos de anställda kan belysas på olika sätt, och just nu har vi ett projekt med att återskapa en medeltida ljuskrona från en kyrka i närheten. Den kunskapen är ännu idag levande bland glasbrukets arbetare i Limmared! Det är viktigt att det lokala och genuina kan framhävas på ett allmängiltigt och intresseväckande sätt. 



Just nu pågår konstutställningen ”Jag målar det jag ser” som handlar om bygdens stora original, naivisten Knut Johansson, som levde 1898-1981. Han var framför allt en  mycket skicklig hantverkare, som själv arbetade på det gamla glasbruket, men han var också snickare och känd för att tillverka  personliga ramar och möbler i trä. Efter pensioneringen började han måla vid 70-års ålder och uppmärksammades med en debututställning på Borås Konstmuseum 1980, men något år efteråt avled han.



Knut Johanssons måleri och  märkliga livsöde har därefter fallit i glömska, men utställningen på Glasets Hus har på nytt aktualiserat denne mytomspunne folklivsskildrares begåvning och spontana berättelser i bild. Utställningen med 35 målningar bygger på en privat samling bilder  kompletterad med några  inlån från  Borås Konstmuseum och kommun. 

Kristina Mellström tidigare intendent vid Borås Konstmuseum har varit curator vid utställningen med Knut Johansson i Glasets Hus och betonar att det handlar om en ovanlig konstskatt. 



–Det är verkligen en unik utställning och det känns fantastiskt att se så många bilder av detta märkliga bygdeoriginal samlade igen efter 30 år tack vare en framsynt och hängiven privatpersons intresse. Den nu framlidne museichefen Thomas Lind i Borås förstod tidigt Knut Johanssons särart och begåvning och vågade göra en debututställning med honom 1980 i museet. Den blev genast en stor succé, men redan året därpå gick Knut ur tiden. Denna speciella utställning var min första arbetsuppgift på museet, och jag är glad för kontakterna med honom under den korta tid, som återstod av hans liv. Han kunde allting och hade arbetat inom många yrkesområden. En verklig allkonstnär!                                                                                                                      



Jag häpnade över hans ovanligt säkra färgsinne, som verkade vara medfött, och han kunde hålla samman ett flertal färger  i en speciell ton, utan att någon förbleknade eller dog. Oftast använde han blandteknik på ett underlag av masonit. Proportionerna var som hos alla naiva målare helt personliga och ett resultat av känslan inför motivet.                                          

Knut var väldigt seriös och ordentlig. En fin man! Han framstod också som något av en filosof med en egen uppfattning om världen, och ibland kunde han vara lite pillemarisk. Hade han fått leva, skulle han kanske varit en av våra stora äkta svenska naivister idag, jämförbar med Limjohan och Döderhultaren.  Det var en eldsjäl som med barnets oförstörda blick letade efter uttryck och lyckades förmedla sin berättarglädje i en egen fascinerande bildvärld. 


Knut Johanssons bilder är ofta fulla av exotiska djur blandade med typiska kännetecken från främmande länder, men själv gjorde han bara resor i fantasin, och i verkligheten kom han inte längre än till Bohuslän, Halland och kanske Skåne. Han levde ensam och uppfattades som en lite annorlunda särling, men i bakgrunden fanns nog olycklig kärlek.  Informationen om världens händelser nådde honom genom radio, tidningar och genom postens reklam- och resebroschyrer, som väckte hans nyfikenhet och skaparlust.  I Limmared var han mycket uppskattad som person och hantverkare, men hans märkliga bilder var det få som fäste sig vid. Nu får han liv igen!

GUN HELLERVIK

Samtliga bilder publicerade med  tillstånd av Glasets Hus