Maj Arnell – De nära tingens iakttagare

Möte mellan människan och konsten

Galleri Aveny 2 feb – 17 feb 2013

Det vassa vårvinterljuset kastar sig in genom gallerifönstret och ger extra lyskraft åt rosen i fönstret, när jag anländer till Galleri Aveny på Teatergatan. Det känns helt rätt att strosa längs Maj Arnells egen gata och dessutom njuta av hennes älsklingsblomma. Här får den prunka i all sin glans några dagar till.  Sedan får Majs “egna” blommor på duk ta över och fortsätta lysa upp februarimörkret.

Som alltid spritter det till och en känsla av vår infinner sig när man närmar sig Maj Arnells ljusa palett. Med sitt lätta anslag och positiva kraft förmedlar hon en stark känsla av välbefinnande. Hennes motiv är enkla och nära, men känns ändå viktiga. Hon upptäckte att det som rörde sig på ytan även fick oss att känna vibrationer. Och de centrala ämnena såsom huskropparna på gatan utanför, alla kärleksfullt uppdukade stilleben och huset i Brevik på Tjörn fick en förtrollande kraft.


Husen I Brevik

Maj Arnell talar alltså till oss, som vore hon vid liv. Hennes motiv är förvisso förutsägbara men bjuder ändå på överraskningar varje gång beroende på i vilken kontext hon hamnar. Som nu när sonen Pelle plockat fram bilder från olika perioder och låter betraktaren själv få vandra från bild till bild och lägga ett nyansrikt och skiftande livspussel, fullt av intressanta infall!


Den stora krukan

Den lekfullhet och vitalitet som till exempel döljer sig bakom en blomkrukas tecknade krusidull svarar mot Maj Arnells dekorativa lust, och är helt i Matisses anda. För att i nästa bild brytas ned till ett allvarsamt samtal med gamla kollegan, Olle Skagerfors, som betydde mycket.  Här upplever man en nästan undergiven ton. Det finstämda och lågmälda samtalet kan avläsas som viss ödmjukhet, vilket snart motsägs av kavata självporträtt där Maj utan omsvep visar sin egen viljestarka karaktär.


“Avina” Självporträtt

Så kan en väl sammanställd utställning snabbt spegla både liv och självkänsla. Och dessutom invitera betraktaren till ett samtal - just det var ett av Maj Arnells personliga kännetecken - att få till ett möte mellan människan och konsten.  Maj Arnell var en av Göteborgs absolut sista stora i generationen Göteborgskolorister. Men Maj kunde även vara lika sakligt konstaterande som Gertrud Stein: 

“A rose is a rose… is a rose “

Så passa på att njuta av de två veckor rosorna står!

 

Kristina Mellström