Ragnhild Monsen – In Vävd

Ett invävt liv

Steneby Konsthall 2 – 28 februari 2013

Tänk dig att du står tjugo meter ifrån en fyrkant av skimrande färg. Kanske målad. Du kommer närmre, och ser att det finns mönster och figurer i bilden. Och den är inte målad, utan vävd. Ytorna är helt igenom uppbyggda av garn. Skimret kommer av garnets egen lyster och färgmättnad, samt skicket att lägga motsatta färger invid varann för att få dem att vibrera. Du går ännu närmre, kanske för att förstå vad allt ska betyda. Men du blir mest översköljd av färg, förnimmelser av vattendrag eller rimfrost, samt insikten att skaparen bakom dessa verk måste stå på en stege för att kunna färdigställa bilden. För deras storlek räknas i meter.

Jag är privilegierad, det är konstnären själv som visar mig runt. När hon ska förklara innebörden i väven ”Hjertets fryd” börjar hon tjoa och dansa runt på golvet, studsa och veva med armarna. Inga ord  finns som duger till att visa vad som händer i hjärtat, när det fröjdar sig som mest. Det måste till dans. Eller allra helst månader av skissande, målande och slutligen vävande på vertikala bildvävstolar. 



–Jag tecknar och målar ofta, men jag har aldrig ställt ut en målad bild. För mig är hantverket så viktigt, en bildväv är så mycket mer laddad och mättad än en målad bild. Och när äldre kvinnor ser att jag tagit denna gamla tradition in i konstvärlden sträcker de på sig! Jag hoppas att trenden vänder, och kunskaperna i vävning och andra hantverk åter börjar sprida sig till fler. Inte till färre och färre, som i dag. För mig är själva hantverket en absolut förutsättning för att kunna uttrycka mig. 



Ragnhild har alltid varit en fysiskt aktiv person, idrott var hennes grej som ung. Och sin tilltro till den egna kroppen menar hon varit en nödvändig grund. Både för att slippa tvivla på möjligheten att nå sina mål, och för att hänge sig just åt ett fysiskt skissande och ett ännu mera fysiskt vävande.  Och att väva stora bildvävar är det självklara för Ragnhild, ända sedan hon i tjugoårsåldern  jobbade som assistent åt textilkonstnären Synnöve Anker Aurdal, ”Norges Grand Old Lady inom textil konst”. Vävstolarna i Ragnhilds ateljé i Oslo är. Men numera kan hon själv hålla sig med assistenter, så hon behöver inte väva allt själv. 



   – Men den mesta tiden ligger ändå bakom förberedelser och skissande, och det arbetet gör jag i min ateljé här i Dalsland. Och efter ett avslutat arbete måste jag ha en period av meditation innan jag går in i nästa. En dag eller gärna en vecka. När jag gjort det kan jag fästa blicken på en fläck på golvet, och där finns hela bilden! Naturen är en stor källa till inspiration, både den natur som finns där ute, den som är inom mig och samspelet dem emellan.



Alltså, det är månader och år som vävts in i dessa textila manifestationer av kraft, insikt och dalsländsk snö. En bildväv bär namnet ”Diploid Factor”, och har en speciell historia; fullskaleskissen till den var det enda Ragnhild lyckades rädda från sin brinnande ateljé för nio år sedan. Själva bilden visar ringar, som i vatten. Ett uttryck för den fascinerande situation som människans genbas och många förfäder och förmödrar innebär.

 


Bildvävarna i utställningen spänner i tid över drygt tio år, där en svit kallad ”Dalsland” är de senaste. Att göra utställningar är en del av Ragnhilds verksamhet, men givetvis är de många offentliga utsmyckningarna väl så viktiga. Kyrkor, skolor, militärförläggningar, sjukhus... Många är de rum som lyfts av hennes mjuka verk i intensiva färger och med tydliga former. Ragnhild har även gjort många installationer, även de med textil utgångspunkt. Men de stora bildvävarna har hon ägnat sig åt i fyrtio år. Det är de som är den otvivelaktiga ryggraden. Och idéerna till nya bildvävar tycks aldrig ta slut:

   –Jag har otroligt mycket arbetslust, jag måste behärska mig hela tiden. Den är som en oändlig ström av energi. Tusen tack för att jag blev konstnär, så att jag kunde kanalisera detta. Annars vet jag inte hur det skulle ha gått.

 

JONATAN MALM