Sverker Eklund – Hästar · flickor · kalvar · kor – Skulptur och teckning

FÖR EROTISK FÖR KYRKAN

Sveker Eklund hugger flickor och hästar i trä

 

9/2-9/3 2009 Göteborgs Konstförening

Hästar, kor och kalvar har alltid fascinerat Sverker Eklund. Som pappa till två döttrar blir kopplingen naturlig.

– På landet är det mycket djur. Hästar och flickor går ihop. Småtjejer ska alltid hålla på med hästar och ödsla kärlek, säger han.

Han har bott på Hamburgön nedanför Fjällbacka om somrarna i 50 år.
– Det tar generationer att bli acceptera men jag är lite mer än fritidsboende. Vi hyrde hos en bonde och jag var alltid i ladan och tecknade. Bonden sa: ´Vad gör du i gödselhögen, gå ut och teckna blommor!´
– Hans verklighet var att han känner till varenda ko och så kommer det här. ´Har du gått så många år på konstskola och så blir det inte bättre? ´ Jag kan göra en ko med åtta ben.
– Men jag är en bra karl ändå för jag kan gräva och snickra. För många är konstnär inte ett riktigt yrke.



Sverker Eklunds arbetar mest i trä och han eldar gärna mycket med kol så det blir svart.
–Trä är ett levande material. Vi har mycket trä i oss i norden, i möbler och arkitektur. Trä är sexigt, tycker han.
Figurerna hugger han alltid i ett stycke.
– Om jag gör fel blir de mindre. Magin finns i stocken.
Några av Flickorna, som hänger på väggen som ett slags små galjonsfigurer, är gråa efter att ha legat utomhus i ett helt år för att få patinering.
– Man kan också använda järnvitriol men det blir inte lika levande. Här får de en silvrig. Jag kan inte kontrollerna träet, det kan spricka. 



Han målar med äggoljetempera och lägger på 23 karats bladguld.
– Ibland på baksidan så att det ska reflektera mot en vit vägg. Det blir en gloria bakom. Jag är inte så tokig som man kan tro. Speciellt om det är skymning lyser det oerhört mycket i ett rum.
Han rispar och tecknar i guldet som bildar en stark kontrast mot det råa träet. Många ser likheter med medeltida änglalika kyrkofigurer men Sverker Eklund har inga sådana utgångspunkter.
– Jag kallar dem mina Flickor. Vissa har vingar och kan flyga, andra inte alls. Det kan vara  rosetter eller humlevingar, pekar han på några figurer uppradade på en hylla.
– De har för mycket läppstift och är för androgyna och erotiska för en kyrka och det är viktigt att inte kalla dem för änglar. Den där flickan har en ryggsäck som en soldat, det är betraktarens sak att avgöra. 



Han liknar dem vid expressiva teckningar som plötsligt får öga och mun.
– Jag har två döttrar, Isa och Pea samt lillasyster och storasyster och har mycket tjejbaciller i mig. 
  Flickorna är en förlängning av dockdrömmen, den där älskade dockan i livet.Mina döttrar ritade prinsessor och lekte med barbiedockor. Mina barn har inspirerat mig, givetvis.
Det händer att folk köper Flickor som skyddsängel eller doppresent, till konfirmation eller bröllop.
– Jag är inte religiös men all konst är andlig. Jag älskar de svarta figurerna men symboliskt är en svart ängel en fallen ängel, alltså djävulen.



En stor häst står på golvet i varje rum, en luktar starkt av trätjära. Alla är limmade och en gjord i plankor som han givit en svart yta  med gasolbrännare.
– I Sverige är symbolen dalahäst stark men det här är en Sverkerhäst, berättar konstnären och erkänner att han har ganska blandade känslor inför pållarna som han mött på landet sedan pojkåren.
– Jag är rädd för hästar, livrädd. Jag har en oerhörd respekt för dem. Jag blev skrämd när jag var liten av en ardennerhäst som nästan jagade en.
Hästen är förbunden med många känslor.
– Farbror Anders, bonden vi hyrde hos, hade svårt att visa känslor för barn men hästen, som var hans viktigaste redskap, gjorde han i ordning efter varje arbetsdag och gav mat innan han själv gick in för att äta. Det var kärleksfullt.
– Hästen var viktig för bönderna förr men är fortfarande symbol för cirkus och gunghäst, muskelmassa och kraft och samtidigt gracil. 



En av hästarna har han borrat massor av hål i.
– På långt håll ger det en färg som finns hos den gråvita skimmeln. Hål är otäcka och kan vara efter trämask eller en kulsprutesvärm men hästen blir taggig och får päls.
Till den här hästen har han använt borrmaskin men annars är hans verktyg inte eldrivna: Yxa, stämjärn och borrsväng. Det är handkraft som gäller.
– Det är ett sätt att vara nära materialet. Det är sexigt och oerhört lustfyllt att hugga i trä.
Han arbetar i ek, lärk och ceder för utomhusverk. För inomhus gäller björk och al. De enkla teckningarna av hästar och kor får han höra många kommentarer om.
– De säger ´så kan mina barn göra´. Det är det bästa betyg jag kan få. Barn är så direkta.



På väggarna, i fönster och här och var på golvet finns också målade utskurna skivor.
– Om man åker förbi en äng eller en hage där det ligger eller står kor bildas ett grafiskt mönster. Jag försöker fånga upp det. Och mellanrummen.
– Att gå in i en ladugård en vinterdag på vintern och uppleva djurkroppar som frustar av energi. Det är den energin jag vill få fram.
Sverker Eklund, som gått Hovedskous och akademien i Oslo, har sin ateljé på Konstepidemin. Omgiven av sina figurer behöver han aldrig känna sig ensam.
– De pratar. Det är ett jävla liv. En del är väldigt busiga.

JAN BERGMAN