Alice Neel

Stark, självständig och okuvlig

26 maj - 8 september 2013 Nordiska Akvarellmuseet
Kvinna på tåg, Alice Neel

Sommarens konstnär på Akvarellmuseet i Skärhamn var en stark, självständig och okuvlig kvinna, Alice Neel som levde i USA 1900-1984. En kämpande kvinna som inte nådde framgång med sin konst förrän sent i livet. Hon tilhör de konstnärinnor i USA som först på 1970-talet, genom kvinnorörelsens intensiva arbete för jämlikhet, fick sin berättigade uppmärksamhet.

Allra främst är Alice Neel känd för sina insiksfullt och livserfaret skildrade porträtt av dem hon mött i sin omedelbara närhet. Till Europa nådde inte utställningar med hennes konst förrän in på 2000-talet. Moderna Museet och dess filial i Malmö visade Alice Neels stora oljor med portätt 2008 och 2010. På Nordiska Akvarellmuseets Alice Neel/Nära relationer är det hennes konst på papper som ställs ut vilket aldrig tidigare har gjorts i Europa. Det är bilder från slutet av 1920-talet fram till sista åren av hennes levnad, teckningar i blyerts eller tusch tillsammans med akvareller. Tekniker som ligger närmare det spontana skildrandet och att fånga det psykologiska ögonblicket .


The family, Alice Neel

Att möte Alice Neel genom hennes bilder och livshistoria är en tydlig berättelse om hur det var att vara kvinna och vilja var utövande konstnär under det mansdominerande 1900-talet, särskilt under dess första halvdel. Tankarna kommer lätt in på Vera Nilsson och Siri Derkert som var verksamma under samma tid och också de var ensamma mödrar som hade det tufft både med ekonomi och acceptans.

Att vara kvinna och vilja måla och leva på samma villkor som männen var oftast att kliva rakt ut i kylan. Alice Neel var en kämpande och målmedveten kvinna även om de personliga påfrestningarna någon gång fick henne på knä. Hon föll aldrig för modernismens strömningar inom måleriet vilka var så dominerande under 1900-talet. Inte heller föll hon för den abstrakta expressionismen som hade så stark position i USA efter andra värlskriget. Okunnig var hon inte om modernismens alla skiftningar, men höll fast vid sitt realistiska måleri. Detta fastän hon fanns med bland dåtidens avantgarde och politiska vänsterradikaler. Det var människor, inte bara till deras utseende utan vad som psykologiskt gick att utläsa i deras ansikten som intresserade henne, inte konstteorier. "Jag samlar på själar" har hon själv uttryckt om sitt måleri. Många av hennes teckningar och målningar är koncentrerade till ansikten och då främst ögonen. Ofta blir resten av bilden mer antydningar av rörelse, kroppställning eller viktiga attribut som säger något om den skildrade. I utställningen finns även skildringar av alldagliga vardagshändelser, av intima skeenden i relationer allt öppet och naket skildrat utan några spekulativa biavsikter.


Olivia and Elisabeth, Alice Neel

Bra är att museet tagit med några av Alice Neels stora oljor, de är viktiga för helhetsbilden av Alice Neel som konstnär. Den som skyndar igenom utställning gör en stor miss, den behöver tid. Tid tar också de tre filmer om henne som är ett måste (åtminstone någon av dem) för att komma hennes konst närmare och förstå hennes konstnärskap.


Ginny and Elisabeth, Alice Neel

Sommarens utställning med verk ur den egna samlingen har tema Färg Form Figurer och fyller museets stora utställningshall. En stor hall som med  rymd och ljus har ett riskmoment i sig att suga musten ur akvarellernas känsla av intimitet. Detta upplever jag vid mitt allra första möte med utställningen, den flödar bort i det rika utrymmet och de verk som lyckas hävda sig mot detta känns som en återkommande upprepning med en ny infallsvinkel. Fast detta är ett problem främst för den regelbundna besökaren. När mitt första intrycket brutits ned öppnar sig sinnena mot Astrid Svangrens stora skira,  bildfragmenterade verk på japanpapper som hänger mitt i rummet. Nya upplevelse är ockå Andreas Erikssons mörka naturinspirerade akvareller. I lokalen, bland mycket annat, visas också orginalen till Isols (Marisol Isenta) barnbok Tic Tac, årets ALMA-prismottagare, priset till Atrid Lindgrens minne. Isol var en av deltagarna i Akvarellmuseets utställning om barnböckers bilder 2007.

 

Nen Arnell