Ordet i ögat – ögat i ordet

Hönan eller ägget

28 sep – 11 nov 2013, Konsthallen, Bohusläns museum
För Susanna Slöör (f 1962) är orden viktiga. Filosofer och dramatiker öppnar andra medvetanden och visar på rätten till jaget och i dess förlängning rätten att uttrycka sig genom måleri. Genus blir då ointressant. Här visar hon Beiträge, 2013. Collage, akryl, akvarell, olja och tusch på duk. Foto: Bibbi Olson

Vad kom först – hönan eller ägget? Den nyöppnade utställningen Ordet i ögat – ögat i ordet på Bohusläns museums konsthall kan tyckas rymma en liknande obesvarbar gåta – är det orden eller seendet som kommer först i en kreativ process.

I utställningen möter stockholmskonstnärerna, tillika konstkritikerna Leif Mattsson och Susanna Slöör de göteborgsbaserade målarna Kent Lindfors och Karin Wikström. Ett gemensamt intresse för förhållandet mellan bilden, tanken och ordet förenar.

De konstnärliga uttrycken är olika och resultatet har blivit en ganska spretig utställning men med orden som sammanbindande element. Inte klart uttalade utan mer som sorlet och mumlet på en finare mottagning. Man hör att det pratas, man uppfattar ett ord eller någon mening här och där men man finner inget sammanhang i konversationerna.


Kent Lindfors (f 1939). Narrskeppet, 2004-2012. Tempera på duk.

Susanna Slöör, som är den som tydligast visar hur orden och texterna påverkat hennes måleri, har velat uppleva hur ett språk konkret ser ut genom att avbilda ordflöden i olika texter; här franska och tyska. Resultaten använder hon i sina collage som också innehåller figurer i rembrandtsk anda.

Också Leif Mattsson har ett påtagligt förhållande till orden. Han berättar att ord han hör och läser kan ställa sig i vägen och vara tankehindrande men lika gärna sinnesöppnande.  De söker sig in i hans målningar och jag ser brottningarna ta collagets form.

I Susanna Slöörs introduktion i utställningskatalogen betonar hon ordens måleriska kvaliteter som inspiration och igångsättare men också att orden och tanken berikas av bilden. ”I grunden delar vi nog uppfattningen att måleriet självständigt bildar sin speciella mening, bokstaven förutan” fastslår hon.


Leif Mattsson (f 1954). Tröstaren, 2013. Akryl, olja, kol och graffitipenna på duk.

Karin Wikström lämnar åt betraktaren att själv söka mening i hennes verk, de saknar alla titel. Det innebär inte att hennes burleska, humoristiska men också oroande bilder är ordlösa. Ord, klottrade på ateljéväggen, letar sig ibland in i bilderna, ofta förvrängda och tillskruvade på ett fnittrigt sätt.

Störst intryck på mig gör Kent Lindfors målningar. I lager på lager återvänder han till sina ingångna marker. Göteborg med hamnen och älven i ett ovanförperspektiv, Spanien i de förflutna pilgrimsfärdernas tid. Vad som vid en första blick kan tyckas vara abstrakt måleri visar sig vara en transparent värld med ett myller av minnesfragment och drömbilder.  Det här är i första hand ordlösa berättelser, men även Kent Lindfors visar sig stå nära skriften.  Sina egna ord präntar han numera i böcker, fyra är utgivna hittills.

”Att vi aktuella utställare använder av oss av ord flitigt fast på olika sätt kan inte förnekas... Om sedan ständigt ORD finns i vårt ÖGA är dock tveksamt”, hälsar han från Paris där han just nu befinner sig.

Bibbi Olson


Karin Wikström (f 1959). Utan titel, 2009-2013 (femton målningar). Akryl på pannå.