Jan-Erik Svensson

Bilder som dröjer sig kvar

26 oktober - 10 november 2013, Galleri Lucifer

Långt efter jag lämnat den fina utställningen med måleri av Jan-Erik Svensson på Galleri Lucifer i Skövde dröjer sig bilderna kvar. De tankar och känslor de framkallar har startat ett tyst samtal mellan mig och bilderna. Och jag vet sedan tidigare utställningar med hans måleri att bilderna kommer tillbaka långt efter man trodde sig ha glömt dem.

Jan-Erik Svenssons måleri kommer till i en medveten konstnärs aktiva dialog med naturen. Man kan inte veta hur processen startar. Jag tror inte ens konstnären själv vet det. Är det landskapet som skapar de känslor som målningarna kommer att bära? Eller är det konstnären som projicerar sina sinnestillstånd på den natur han skildrar? Annan konst har också betydelse förstås. Antagligen är det en dialektisk process där målningen är syntesen. Och det är nog därför hans målningar är i bästa mening drabbande.

Den här utställningen visar hur han nu bygger upp målningarna på ett annorlunda sätt. Vi får se en imponerande kollektion av hans nyaste måleri.

- Tidigare var mitt måleri mera organiskt. Numera är det mera strikt i uppbyggnaden. Det känns roligt att skärpa till formen. Och viktigt.


Jan-Erik Svensson

Han har gått vidare och fördjupat en idé om att göra målningarnas former tydligare än tidigare, då färgfälten liksom sömlöst gick över i varandra.

- Nu betonar jag formen och kan därigenom ge berättandet mera tyngd. Formerna är uppbyggda som strukturer nu.

Vad handlar då dessa nya målningar om?

- Jag vill försöka gestalta berättelsen om basen för våra liv; vattnet, klipporna. Det som blir kvar efter oss.

Som grund har han årstidsreferenserna och ljuset.

- Jag har alltid hämtat ljuset och former ur verkligheten. Men aldrig målat naturen ”rakt av”. Men jag har min bas i naturen. Och en bundsförvant i ljuset.

Rent konkret började de nya motiven ta form efter en resa till Mallorcas systerö Menorca. Han har senare återvänt dit.

- Det var något med att se havet slå mot de vulkaniska stenarna där. Jag fotograferade. Inte för att måla av, men för att spara och ta intryck. Och så började jag låna böcker om geologi. Jag hittade strukturer jag kunde använda som formelement i mina formbyggen. Och dessa skapade kontrast och spänning mot vattnet. Så kunde jag bygga upp bilder med den grundkänsla jag nu ville åt.



Han har under skapandet av de här målningarna tänkt mycket på den tyske romantiske målaren Caspar David Friedrich. Ni vet han vars mest kända bilder visar ryggtavlan på en man som blickar ut över en väldig natur. Den lilla människan som mediterar över Guds väldiga verk.

- Vad tänker figurerna i Caspar David Friedrichs målningar? Jag har ingen figur i mina landskap. Jag målar det som finns utan oss. Jag som konstnär eller du som betraktare får vara den förundrade figuren själv både inför naturen och konsten. Och visst tänker vi att vi är små i naturens perspektiv. Kanske också ibland inför det konstens outsägliga verkan.

Det finns en känsla av ensamhet och ödslighet i de här målningarna.

- Jag delar den existentiella ensamhet som Caspar David Friedrich skildrar. Och jag är lika hänförd över mitt landskap som han var över sitt.



Visst känner man igen konstnären Jan-Erik Svensson även när som nu stilen fått nya förtecken.

- Jag väljer stilistiska uttryck efter vad jag vill berätta. Nu har jag en annan berättelse och då ändras stilen.

Influenser och inspiration?

- Min konst föds ur mitt möte med naturen och ljuset. Men också ur annan konst förstås. Min egen och andras. Det handlar om hur man ställer in blicken.

Bilderna är vackra på ett sätt där både det inre och det yttre är viktigt.

- Mina bilder förhåller sig till skönhet. Skönheten är viktig att beakta med den är aldrig ensam huvudsaken .

Jag upplever hans måleri som färgpoesi. Kompositionerna verkar på sitt ordlösa sätt på som den goda poesin. De formulerar så man känner att man kommer närmare det som inte går att säga. Det uppstår en dialog mellan det som sägs och det som vill bli sagt, men inte kan det. Utställningen visar att Jan-Erik Svensson gått vidare i sitt måleri.

Efter den här utställningen gör Jan-Erik Svensson ett utställningsuppehåll. Senare kommer bland annat en utställning på Bladhska Galleriet i Stockholm.

 

BO BORG

 


Jan-Erik Svensson