Lotta Söder

En skimrande värld av mångfärgade fragment

30 nov – 21 dec, Galleri Koch, Stenungsund

Konstnären Lotta Söder i Göteborg har länge lockats av andra världar, tidsepoker och kulturer, som kan berätta om människans särart och skapande förmåga. Överallt i vitt skilda samhällen söker vi efter skönhet och meningen med livet och alla har sina lösningar på livets svåraste gåtor ofta framställda i mytens form. Glädjen och lusten i själva skapelseprocessen lyser igenom och man anar den enskilda unika människan bakom verket.

Lotta Söder har i sin konst hittat ett sätt att förhålla sig till dessa insikter och med stor respekt närmat sig bildkonstens mysterier. Nu några veckor före jul visar hon delar ur sin senaste produktion med bilder i akryl, blandteknik, glas, glasmosaik och skulptur på Galleri Koch i Stenungsund.

Efter avslutad skolgång flyttade hon från hemstaden Skellefteå till Kanada, där hon för första gången kom i kontakt med konst- och kulturintresserade personer. Det gav henne en omvälvande upplevelse, som bidrog till att hon sökte in och kunde studera på textillinjen vid HDK, Högskolan för Design och Konsthantverk i Göteborg 1984-88. Efter utbildningen gled intresset så småningom över till måleri och slutligen glaskonst i olika former. Idag rör hon sig obehindrat mellan olika vedertagna tekniker eller nya blandformer och njuter av att skapa annorlunda spår och uttryck. Vidareutbildning i det väl ansedda Pilchuck Glass School i Seattle vid olika tillfällen har fått genomgripande betydelse för hennes utveckling och gett henne ett eget mycket personligt bildspråk.

– Jag har alltid lockats av hemligheten bakom skapandet i andra kulturer och tider. Det finns en sådan glädje och direkthet i uttrycket. Enkelt och rent med en fantastisk närvaro! I samband med besök utomlands i andra storstäder har jag först sökt mig till etnografiska museer sedan till konstmuseer, eftersom jag tror att det finns mycket att lära av folkkonsten. Det är så spännande att se hur människor i en annan tid har hanterat sitt sökande i tillvaron. Vad har drivit dem? Rädsla, lust, glädje? Jag tror att det finns en andlig samhörighet genom alla tider.


Lotta Söder

I Lotta Söders bildvärld med akrylmålningar, collage, glas och glasmosaik finns en mönsterrikedom som påminner om Orienten men mest om den utomeuropeiska folkkonsten. Hennes mönster har aldrig regler eller bestämda upprepningar utan rör sig istället fritt och lekfullt över ytan och strävar aldrig efter perfektion. I det som är brutet, skevt och med fragmentariska rester kan det finnas allmänmänskliga uttryck för både drömmar och längtan. Utgångspunkten är oftast fönsterglas, som hon målar, screentrycker och sedan smälter ihop i flera lager i en glasugn. Hon bygger upp en helhet av många små separata delar och om något är en hel form från början bryter hon sönder den och skapar en ny bild som vore det ett pussel. Det får oanade effekter i form av djupverkan och rörelse. Det skimrar om guldstråk och mångfärgade fragment i hennes produktion. Ljuset förändrar ständigt bilden och gör den hemlighetsfull med ett dolt budskap. Allt befinner sig i förändring, men skönheten har fångats in. Särskilt uppmärksammade är gavelhusen eller ”katedralerna” av glasmosaik och guld, som strålar likt smycken i praktfullt överdåd.

– Jag försöker utforska livets skörhet och skönheten i det defekta. Det är vackert och levande. Ofta arbetar jag i lager på lager med collage och under ytan skymtar andra färger och mönster fram. Varje bild kan vara en del av ett större sammanhang och gränserna är flytande. Jag tror att människan i grunden är likadan i alla samhällen med sin längtan, sitt sökande och sin lust att uttrycka sig. Hus är ett tema jag arbetat med i många år som symbol och formelement, men till slut blev huset en tredimensionell skulptur och kom ut på golvet. Under titeln Ut-och invändig katedral kan jag på skulpturens yta med mönstermosaik berätta om den sagolika prakt som man annars bara finner inne i katedralen. Det blir ett sätt att göra den tillgänglig.



Under årens lopp har Lotta Söder ofta arbetat med konst för det offentliga rummet och fått många uppdrag av regionen, olika kommuner, företag och stora arkitektkontor. Hennes konst har fått stor uppskattning i dessa sammanhang och bidragit till att höja temperaturen och tillföra en nästan magisk substans i vår tids stora rena publika utrymmen. De offentliga uppdragen har gett arbete under långa perioder, men också medfört svårlösliga praktiska problem under arbetets gång, som nästan resulterat i utmattning både fysiskt och psykiskt.

– Det är oerhört stimulerande att arbeta med arkitekter och olika byggherrar. I det offentliga rummet kan min konst få en riktig funktion, som betyder någonting i vardagen för människor i området och som lyfter fram ett budskap eller en fråga. Det är alltid en utmaning att ta sig an stora rum, där det ofta finns speciella krav på hållfasthet, materialval, monteringar och behov. Det är en härlig och kreativ uppgift, trots att det är nervöst emellanåt. När jag ser att det stämmer och fungerar är det värt alla sömnlösa nätter!

På senare tid har hon börjat arbeta med gjutet och blåst glas i en glashytta i Småland. Det har blivit ett helt nytt bildspråk i vaser och stora skålar, som ändå har ett tydligt släktskap med den övriga produktionen.

– Inför framtiden längtar jag efter en stor utställning, där jag skulle kunna använda alla mina tekniker och erfarenheter för att bredda berättelsen. Kanske ta avstamp i mitt eget liv på ett nytt sätt och överraska mig själv. Jag tror att de olika delarna skulle kunna länkas ihop, förstärka varandras uttryck och berätta om ett innehåll med djupare mening.

Text och bild: GUN HELLERVIK