Kärleksdrycken

Operakomedi på svenska som överraskar

17 nov 2013 – 24 jan 2014, Göteborgsoperan
Foto: Mats Bäcker

Donizettis bel canto-opera Kärleksdrycken är en sprittande lekfull operakomedi på svenska, bitvis till och med på göteborska, som överraskar publiken på Göteborgs operahus. Den för tankarna till tonsättarens hemland och Commedia delÁrte med inhyrda jonglörer och akrobater från Cirkus Cirkör. Eller vad sägs om det blåvita cirkustält som uppfyller hela scengolvet och genomgående utgör scenografin, finurligt varierad genom gradänger på längden och på tvären! En fullträff av scenografen Olav Myrtvedt.

Storyn summeras I programmet:

”En kringåkande skojare, mirakeldoktorn Dulcamara, anländer till en liten by. Hans väska är fylld med undergörande elixir. Eller är det bara rödvin? Den tafatte bondpojken Nemorino köper genast en flaska. Han vill få den självsäkra Adina att förälska sig i honom. Med lite ”elixir” innanför västen förändras Nemorino. Adina ser plötsligt någonting nytt hos honom. Kanske förändras även hon? Med Dulcamara kommer karnevalen till byn och fyller den med magi. För vi befinner oss i en tid där en cyklande handelsresande i mirakelkurer kunde göra skillnad”.


Foto: Mats Bäcker

Det är tredje gången som Göteborgsoperan sätter upp Gaetano Donizettis Lélisir d´amore eller Kärleksdrycken som man lite enkelt översatt det romantiska operaverket. Frågan är bara om elixiret, den lilla rödvinsskvätten, verkligen räckte till? Gjorde den någon verkan? Fick den kärleksbägaren att rinna över och samtidigt förbyta den kyliga och bortskämda Adine till en kärlekstörstande vän liten varelse? Därom råder inget tvivel av pressrosorna att döma. Och visst står vi alla hänförda inför vår nya hovsångerska Elin Rombos blixtrande koloraturer. Men trots den virtuosa lättheten rent musikaliskt sker det i mitt tycke inte någon dramatisk förändring av Adines relation till den passionerade Nemorino. Såväl hennes kroppsspråk som minspel förblir lite högdraget och distanserat. Men opera är förvisso inte lika med teater!


Foto: Mats Bäcker

För övrigt kunde elixiret lika gärna hetat amfetamin eller LSD, vilket var fallet I den uppsättning jag såg i Valencia för två år sedan. Där spelades operan upp som ett orgiastiskt strandparty och skakade om publiken totalt i Calatravas spektakulära operahus. Schamanen och kvacksalvaren Dulcamaras mirakulösa elixir säger sig nämligen ha förbluffande effekt på: 

 

”paralytiker, apoplektiker, astmatiker, reumatiker, neurotiker och afatiker. Den botar diabetiker, dyspeptiker, dyslektiker och även kronisk hepatit som hela tiden sprids...”

 

Förutom den förväntade placeboeffekten kan man också ana ett djupare allvar bakom alla cirkusnummer. Frågor som: Kan man köpa ”äkta” kärlek för pengar? Hur stark är vår inbillningsförmåga? I andra akten får Nemorino nämligen, själv ovetandes , ett stort arv och spelet tar en annan vändning.


Strax därefter dansar byns alla kvinnor kring guldkalven. Omhuldad av alla tar han mod till sig. Först då drabbas även den ombytliga Adine av svartsjuka och kastar sig i armarna på den skönt sjungande tenoren Daniel Johansson, den oförvitlige Nemorino – HAPPY END! Även slutet skiljer sig således från gängse kärleksoperor från samma tid, till exempel Wagners Tristan och Isolde. Det känns emellertid skönt att kunna rekommendera en verkligt feel-good upplevelse på bara två timmar och 40 minuter!

 

KRISTINA MELLSTRÖM