Bengt Olson

Illustrationer till ny Nils Holgersson

30 nov – 15 dec 2013, Galleri Imma, Mariestad

– Jag har inte haft så mycket tid till Sverige på senare år, säger Bengt Olson. Så det är roligt att göra en utställning på fina Galleri Imma i Mariestad.

Bengt Olson (f 1930) har haft det många konstnärer bara kan drömma om, ett stort genombrott i Frankrike. Han är numera en väletablerad konstnär där. Genombrottet kom efter en utställning i Paris 1966 som fick stor uppmärksamhet och försäljning.

”Äntligen en riktig målare. Det är en sällsynt företeelse i vår tid”, skrev en fransk kritiker efter en utställning där.

Vid den följande utställningen 1969 hade han ett rykte. Kulturministern kom i egen hög person. Många arkitekter kom och blev intresserade. Följden blev många monumentaluppdrag.

– Idag har gjort 2300 kvadratmeter måleri i offentlig miljö i Paris.

Men kan det vara möjligt säger jag häpen inför den enorma siffran.

– Jodå, säger han. Och jag har målat varenda kvadratcentimeter själv. Och märk väl, mina målningar är målningar, inte dekorationer. Ett verk är 50 gånger 8 meter. Det är uppbyggt av små keramikplattor. 50 000 gick det åt. Alla är målade av mig och signerade och numrerade på baksidan. Jag är seg, och det är en av mina kvaliteter i sådana här sammanhang.

Och det är långtifrån alla konstnärer som fått göra stora monumentalutsmyckningar i Paris.

– Mark Chagall kom till en av mina utställningar. Han sa: ”Picasso fick inte göra något sådant i Paris. Och inte Miro. Men du får.”



Han bor alltså i Paris. Han berättar att där bor 350 000 konstnärer. Och det är bra det, menar han. Frankrike är ju ett så rikt kulturland.

– Det finns ett stort värde för ens egen utveckling i att man kan jämföra sig själv och sin utveckling med andra som är bra. Se hur ens verk står sig.

Vad tror han själv att det är som gör hans måleri så uppskattat i Frankrike.

– Man ser mitt måleri som nordiskt. Ljuset. Transparenserna. Horisonten är annorlunda. Och så är det symbolik och andra saker som är svåra att beskriva i ord.

Han har också gjort ett tjugotal stora utsmyckningar i Sverige, bl a en 6 meter hög granitskulptur i Sjötorp. Och väggutsmyckning i Brännebrona värdshus.

Han är också mannen bakom att Kristinehamn har en stor skulptur av Picasso som han fixade dit genom sina kontakter. Det finns också ett förslag om en 14 meter hög betongskulptur till hans födelsestad Kristinehamn. Men där finns en del missförstånd som inte rätats ut än. ”Så jag har lagt det på is så länge.”



På utställningen på Galleri Imma visar han illustrationer till nyutgåvan av Nils Holgersson som getts ut av Mårbackastiftelsen. För tjugo år sedan gjorde han scenografi och dräkter till Värmlandsoperans uppsättning av Nils Holgersson. Det var så fantasifullt att det blev en favorit hos barnen som annars kan vara nog så skeptiska mot opera.

– Jag ritade ner idéer och gjorde skisser under arbetet. Det gör jag alltid. Det blev fem arbetsböcker under det arbetet. Och bilderna i arbetsböckerna är så bra så jag tyckte att jag kunde signera allihop.

När han sedan blev tillfrågad att bidra med illustrationer till den nya Nils Holgerssonupplagan tog han fram arbetsböckerna. Han arbetar ju mest abstrakt. Men varje sommar tecknar han figurativt i naturen.

– Många blev överraskade att jag kunde rita sagogubbar. Det blev jag också.

70 bilder tog man fram till boken.

Han jobbar vanligtvis inte som illustratör. Man ville ha hans bilder för att de skiljer sig från de professionella illustratörernas.

­– Nils Holgersson är ju en fantastisk inspiration. Varje blad föder nya bilder.

Han återkommer gång på gång till att han är glad att han fick göra bilder till Selma Lagerlöfs ”magnifika” bok.

– Det är skillnad på en abstrakt grej och en katt. Men man ser att det är jag i båda.



Vad tycker han då själv om för konst?

– Det är måleri. Matisse, Bonnard, Goya, Karl Kylberg. Av hans egna generationskamrater är det Ulf Trotzig som står honom närmast.

Varför tror han själv att han är så uppskattad i Frankrike?

– Man tycker om ett måleri som är genomarbetat. Alla toner ska sitta på plats som i musiken. I Sverige har det spårat ur på grund av traditionen efter Grünewald och Hjertén. De var för snabba och lättsamma i kompositionerna. Det blev ett skissernas måleri. Det står sig inte internationellt. Mina målningar är alltid avslutade så bra som jag kan just då de görs.

Jag avslutar med den obligatoriska frågan om framtiden.  Svaret blir sorgligt.

– Jag håller på att bli blind. Jag är hemma i Göteborg nu för att läsa vissa papper för sista gången.

Det är svårt att tro. För bara två år sedan gjorde han en målning som mäter 45 gånger fyra och en halv meter på en innergård i Göteborg.

– Idag ser jag den inte. Men jag är seg. Jag ska göra det som går att göra så länge det går.

 

 Text och bilder: BO BORG