Jonas Ellborg, Nina Bondeson, Magnus Larsson

Gallerirunda januari 2014

Galleri Aveny, Galleri 1, Galleri PS
Jonas Ellborg framför Den första snön

Galleri Aveny

Jonas Ellborg

11 jan – 26 jan

Jonas Ellborg gillar att improvisera. När han arbetar med tavlorna i ateljén vet han oftast inte själv vart det ska ta vägen.

– Jag har någon vag idé i början men efter ett tag kanske jag känner att det inte riktigt höll så som jag tänkte mig. Då sätter jag den åt sidan. Efter några veckor eller månader kan jag ta fram den igen och ha ett nytt uppslag som inbjuder till en fortsättning. Och då kan det ta en annan riktning än det jag tänkt mig från början.

Utställningen på Galleri Aveny innehåller bilder från de senaste tio åren. Han säger själv att det på ett sätt kanske spretar åt olika håll. Typiska landskapsbilder både krockar och hänger ihop med olika sorters fantasikonstruktioner där det mer handlar om att bygga med pensel och färg, lägga på linje på linje och bygga någon slags struktur. Där motivet är underordnat färgklang och ett lustfyllt undersökande av bildrummet.

– Man kan säga att utställningen visar tre olika sätt att närma sig målningen: Konstruktionerna, landskapen och de här parafraserna. Till exempel figuren som sitter i rummet (Delft I, reds anm). Det är en Vermeermålning som jag har haft som parafras i grunden och sedan plockat in den där svarta figuren som är Dick Bengtssons Richard in Paris.


Delft I, Jonas Ellborg

Galleri 1

Nina Bondeson

11 jan – 26 jan 2014

 

– Just nu är det nästan svårt att beskriva utställningen. Det har varit så mycket folk och jag tänker: herregud vad har jag gjort.

Det är faktiskt ett så välbesökt vernissage att enda chansen och få en kort pratstund med Nina Bondeson är att kliva ut på trottoaren utanför.

 

 

 


Troubled water, Nina Bondeson

– Den här utställningen pågår egentligen utan speciellt mycket bakgrundsberättelser, annars har det varit rätt mycket bakgrundsberättelser som jag har använt för egen del. Som inte har redovisats i bilderna men som jag har använt som en slags replipunkter i arbetet.

Hon menar att bilderna den här gången har pågått mycket mer av sig själva vilket har varit lite oroligt. Ibland har hon tänkt: Blir detta bra?


Nina Bondeson (till höger: En någorlunda ordning uppstår inte av sig själv)

– I det här arbetet finns en dos hjälplöshet på något sätt, man kastar sig in i något som inte känns så himla säkert alltid, men man gör det för att det helt enkelt är intressant. Att det roar en på något vis. Det kan säkert många människor tycka att det låter romantiskt när man säger att man inte riktigt vet vad man håller på med, men jag tänker att det är ju så med all språkhantering, i allt språk så finns det att man prövar att formulera för att försöka förstå något, att uppdaga sammanhang. Att försöka sätta ihop olika saker för att något ska uppenbara sig. Så det är inte märkvärdigare än så. Att man prövar och testar.


Hölderlin, innan avfärden till Tübingen, Nina Bondeson

Galleri PS

Magnus Larsson

11 jan – 26 jan

 

Magnus Larsson beskriver utställningens föremål som ganska enkla vardagsföremål som han sett någonstans. Initiala lösningar på problem som dyker upp.

– Jag tänker mycket på grejer man ser hos någon granne ute på landet i en gammal lada. Där det kan stå gamla bruksmaskiner, med en jättetydlig funktion, men man vet inte längre vad det används till. Kunskaperna har försvunnit.

Skulpturen ”Tratt och kärl” (se bild nedan) har en väldigt tydlig funktion och ”Bäras och färdas, färdas och bäras” är mer en nödlösning på ett problem där han också tänker sig någon slags resa, att frakta någonting. Att bäras mellan punkter.

Skulpturerna är gjorda i papier-maché med ett lager med vit spackel ytterst och sedan har han tecknat med blyertspenna. Ett tidskrävande arbete, först att få till formerna och sedan minst lika mycket tid till att teckna.

Magnus Larsson har tidigare jobbat mycket med både teckning och skulptur men papier-maché är ett material han börjat att använda de senaste åren.

– Jag tycker om att det startar i ingenting, det kan starta hemma i en bunt tidningar eller golvpapp eller något. Objekten skapas fram ur något som faktiskt inte är någonting. Jag fascineras av det. Och att det är formbart. Det är ett väldigt förlåtande material. När något går snett så kan man modifiera det. Sedan när det gäller tecknandet, den här ytan, så är det min önskan att man ska kunna drunkna lite i den här flimrande tecknade ytan. Att man ska få den känslan.

 

ROGER JOHANSSON


Tratt och kärl, Magnus Larsson


Bäras och färdas, färdas och bäras, Magnus Larsson