Bengt Olson

Mera Bengt Olson på Galleri Imma

25 januari - 28 februari 2014, Galleri Imma, Mariestad
Foto: Tomas Törnberg

Två utställningar i rad med samma konstnär! Det har aldrig Galleri Imma haft sedan starten 1987. Det har heller aldrig konstnären Bengt Olson (f 1930 och utställande konstnär i hela sitt vuxna liv) varit med om. Men två utställningar i rad kan det bli när en entusiast och en kreativ konstnär möts. Så två blev det. Direkt efter utställningen med illustrationer till den nya upplagan av Nils Holgersson kommer nu utställningen ”En annan Bengt ” på Galleri Imma.

De båda utställningar är sinsemellan helt olika men har det gemensamt att de inte visar den konst Bengt Olson är mest känd för i Sverige.

Bengt Olson är mycket större i ett europeiskt perspektiv än i Sverige. Där betraktas han som en fransk konstnär med svenskt ursprung, berättar galleristen på Imma Jörgen Persson. Han och Bengt Olson har känt varandra i över 40 år

– Han är en fantastisk konstnär, och så är han en så intressant människa. Genom sin position i Paris har han träffat många av de största konstnärerna, sådana vi andra bara kan läsa om i böcker.

– Hans konstnärskap utmärks av att han som målare blandar färg och form på ett speciellt och personligt sätt. Han har betytt mycket för mig både som konstnär och människa , därför fick det bli två utställningar i rad.


Galleristen Jörgen Persson, Foto: Tomas Törnberg

Bengt Olson är den konstnär som gjort flest offentliga utsmyckningar i Paris. Han har också gjort många i Sverige. Den här utställningen vill med ett litet galleris resurser ge smakprov på hans offentliga arbeten. I centrum står skulpturen Vågen som tänktes för Kristinehamn. Projektet har fastnat i den kommunala politiken. Och som ärendet nu avancerat vill Bengt Olson inte utföra det i Kristinehamn.

Vågen är tänkt att utföras i betong och bli 14 meter hög. På utställningen visas en liten modell som gjorts i liten upplaga. En variant är gjord i vattenskuret stål. En annan visas skuren i ask som sedan betsats svart.

Den har fått sitt namn efter en plats i Kristinehamn, en del av ett torg, där man vägde järn innan det skeppades vidare. Den bygger på ett spännande mönster som inspirerats av en vågform som anknyter till Vänern.

Utställningen visar också bilder och modeller till skulpturen ”hyllning till naturen” i Falkenberg. Här finns också foton på monumentala arbeten som finns i Paris, och exempel på kakelplattor han gjort i stort antal till en simhall i Paris. Genom att också visa grafik och pasteller i samma formspråk kan man se kopplingen mellan stafflikonsten och det monumentala.

Jag talar också med Bengt Olson själv över telefon som befinner sig i sin bostad i Paris. Han är förstås glad över sina dubbla utställningar.

– Galleri Imma är seriöst på ett riktigt sätt. Utställningarna är helt i min esprit och formspråk.


Foto: Tomas Törnberg

Bengt Olson berättar att han var en av de första som reagerade mot svensk efterkrigsarkitektur. Han såg hur funktionalismens idéer förfulades och förflackade.

– Det är slöhet och tristess att man inte gjort något åt efterkrigstidens epigoneri av funkis.

Men det finns förstås undantag.

– En gång var jag med en vän i Lysekil, där efterkrigshus förstörde en hel vy. Bland annat var det fyra stora blindfönster på en butik. Jag fick i uppdrag att göra en utsmyckning där och gjorde då en rad reliefer i betong.

Det finns exempel på betongreliefer i utställningen.

Han har också, för att ta ytterligare ett exempel, gjort 36 betongreliefer i entréer i Tranebergs Strand.

– På utställningen finns exempel på flera idéer till utsmyckningar. De har stått i min trädgård i Sjötorp.

Han har arbetat fram mönster i frigolit. Sedan han man gjort betonggjutningar.

– När jag kom till Paris hade jag inte en tanke på att jag skulle få göra där med start tio år senare.

Han är glad åt de nygjorda modellerna av skulpturen Vågen. Han beskriver några tankar och känslor bakom.

– Det känns som en uppfinning. Jag vill inte berätta hur man kommer fram till en sådan grej. Litet av gåtan ska vara kvar.


Foto: Tomas Törnberg

Projektet med skulpturen Vågen och dess vara i Kristinehamn är en sorglustig historia där konsten och kreativiteten har klantats bort av kommunen.

– Vågen kommer inte att uppföras i Kristinehamn. Det har jag bestämt. Nu är glädjen borta ur det här projektet för min del. Så nu får det vara. Jag vill inte springa ett lopp extra när loppet är kört. Handläggningen av ärendet i Kristinehamn är så dum att jag inte ens kan bli förbannad.

Och han fortsätter.

– Går det så går det. Och går det inte så är det någon mening med det.

Det finns nu tankar om att Vågen ska kunna uppföras i Västergötland i stället. Man kan bara hoppas. Det är ju ett storstilat projekt som Bengt Olson laddat med känslor och kreativitet och sitt stora konstnärliga kunnande och erfarenhet.

Till slut är jag förstås tvungen att ställa frågan om varför Bengt Olson själv tror att hans konst fått ett så stort genomslag även internationellt och framför allt då i Frankrike.

– Jag är värmlänning, men jag har levt med Vänerland och naturen vid sjökanten. Eftermiddagsljuset i Sjötorp, Mariestad och Kristinehamn är fantastiskt. Att jag har det i min konst gillar dom i Frankrike.

De är få av hans målningar ute på andrahandsmarknaden.

– Man hittar nya färger och former hela tiden i mina målningar. Därför behåller man dem över generationer. Man blir inte klar med dem.

Han är nästan mer älskad i Frankrike än i sitt hemland.

– Man har inte lärt sig mitt måleri i Sverige än som i Frankrike.

 

BO BORG