Göteborgsoperans danskompani

Gormley gör danskonsten till skön vetenskap

8 mars – 12 april 2014, Göteborgsoperan
Scen ur föreställningen Metamorphosis. Foto: Bengt Wanselius

Göteborgsoperans danskompani är av en klass som attraherar samtidens mest spännande och nyskapande internationella koreografer. Den belgisk-marockanske Sidi Larbi Cherkaoui inledde sin karriär i kompaniet Les Ballets C de la B (kommer till dans- och teaterfestivalen i maj) och har sedan dess arbetat med en rad ensembler, även samarbetat med andra välkända koreografer. Sedan 2009 har han ett eget kompani, Eastman, som 2013 var en av tre som fick titeln European Cultural Ambassador. Med sitt verk Noetic (efter grekiskans ord för visdom) har han för fjärde gången samarbetat med den brittiske konstnären Antony Gormley som scenograf. Nu har de två, tillsammans med den polske kompositören Szymon Brzóskas musikaliska landskap, gjort storverk med Göteborgsoperans danskompani och dess ”otroliga” dansare, som Cherkaoui benämner dem i det föredömligt informativa programmet. Jag kan bara hålla med.

Att som koreograf välja samarbete med en megakonstnär som Antony Gormley bekräftar det allt närmare förhållandet mellan den moderna danskonsten och naturvetenskapliga discipliner. Gormley och Cherkaoui har skapat ett verk där scenografin är en integrerad del av själva koreografin. Gormely tillför sin passion att utforska fysikens, kanhända också kvantfysikens lagar, förhållandet rum och kropp men också själ. Därtill använder han det material som återkommit i många av hans verk under de senaste tio åren, en sorts lättböjliga metallband. De nitton dansarna har nu inte bara att förhålla sig till varandra och musiken utan också till ett stort antal böjbara stålband, som kan formas i olika geometriska och arkitektoniska strukturer - ringar, valv, flödande linjer - som dansarna visar sig bemästra med yttersta precision ömsom sammanlänkande, ömsom inneslutande deras dansande kroppar. Det är ju ingen tvekan om att dessa stålband innebär en extra utmaning för dansarna men ger också den visuella och existentiella upplevelsen ytterligare dimensioner. Samtidigt är Noetic ett verk där dansarna triumferar konstnärligt, både mjukt interagerande i grupp och i några storslagna solodanser, likt bilden av en värld som inkluderar såväl kollektiv samverkan som spjutspetsaktörer i symbios. Variationen i det koreografiska språket är stor och visar mot slutet likheter med bilder man kan se i den antika bildkonsten. Szymon Brzóskas musikaliska landskap bidrar i hög grad till den konstnärliga spännvidden. Det målas dels av Göteborgsoperans orkester och omväxlande av två soloartister live på scenen, den japanske musikern Sogo Joshiis fenomenala slagverkarkonst och den svenska sångerskan Miriam Anderséns förtrollande röst. Sammanfattningsvis är det här dansverket i all sin sammansatthet något som svårligen går att verbalt göra rättvisa. Det måste upplevas. Gör det!


Scen ur föreställningen Noetic. Foto: Bengt Wanselius

Den japanske koreografen Saburo Teshigawaras svarar i sitt verk Metamorphosis själv också för scenografi, kostym och ljusdesign. Även han är känd för sina rumsspecifika danskonstverk och har arbetat med flera av Europas ledande danskompanier men har sin bas som professor och inspiratör i Tokyo. Hans verk Metarmorphosis (efter grekiskans ord för förvandling) inleds betydligt blygsammare än Noetic. Där intog de svartvitklädda dansarna självsäkert scenen. Nu kommer de krälande in en och en, likt nakna varelser i hudfärgade trikåer, påminnande om en sorts urvarelser på väg från ett stadium i utvecklingen till ett annat.


Scen ur föreställningen Metamorphosis. Foto: Bengt Wanselius

Det meditativa anslaget fortsätter med dansarna i olika formationer, impulsiva positioner och frusna scener. Det är en koreografi som i såväl tempo som rytm skiljer sig stort från det föregående verket och bidrar till dynamiken i den samlade upplevelsen. Också scenografin är här blygsammare men tycks likväl påverkad av Gormleys linje- och rörelsespel i form av ett spiralformat skulpturalt verk i ständig rörelse, som dansarna kan förhålla sig till eller som fungerar som pendang till de mänskliga kropparnas rörelsekonst, som kan beskrivas som en kropparnas kalligrafi. Det musikaliska landskapet skiftar här mellan originalmusik av tonsättaren Tim Wright och verk av Duruflé, Messiaen och Ravel. Arvet från antiken gör sig alltmer påmind, särskilt som hela Göteborgsoperans kör svarar för det vokala inslaget i detta verk. Den andliga substansen är påtaglig i båda verken.

 

BRITT NORDBERG


Scen ur föreställningen Noetic. Foto: Bengt Wanselius

Fakta:

Scen: Göteborgsoperan

Verk: Spirit med Göteborgsoperans danskompani

 

Verk 1: Noetic av Sidi Larbi Cherkaoui

Musik: Szymon Brzóska

Scenografi: Antony Gormley

Dirigent: Henrik Schaefer

Slagverk, flöjt: Shogo Yoshii

Sångsolist: Miriam Andersén

 

Verk 2: Metamorphosis med Göteborgsoperans danskompani

Koreografi, scenografi, kostym- och ljusdesign: Saburo Teshigawara

Dirigent: Henrik Schaefer

Originalmusik: Tim Wright

Sång: Göteborgsoperans kör