Olli Lyytikäinen

Olli Lyytikäinen i stor retrospektiv

2 mars - 4 maj 2014, Nordiska Akvarellmuseet
Porträtt av pojkarna, 1971. Gouache och färgpenna, Olli Lyytikäinen, Foto: Seppo Hilpo

Den finske konstnären Olli Lyytikäinen levde ett kort och intensivt liv. Endast 37 år gammal dog han år 1987. Idag är hans konstnärskap bortglömt av de flesta. Detta trots att han hade stora framgångar på 1970- och 80-talen, deltog i internationella utställningar och var inbjuden till Venedigbiennalen 1986. Nu i vår lyfter Akvarellmuseet fram honom ur glömskan genom mer än 300 akvareller, idéskisser och teckningar i den retrospektiva utställningen Flyende Hamlet - I huvudet på Olli Lyytikäinen. En intressant utställning med en bildrikedom som är en överraskande glädje att få möta.

Kurator för utställningen, den som haft kunskapen samt gjort det fleråriga arbetet att spåra upp konstverk är ordförande för Akvarellmuseets stiftelse Björn Springfeldt. Olli Lyytikäinen lärde han känna under 1970-talet, under sin tid som intendent vid Moderna Museet, vars chef han senare blev.

Nu är jag ingen större vän av att söka kunskap om utställande konstnär och läsa verkens titlar innan jag möter själva konstverken. Men inför Olli Lyytikäinens utställning gör jag ett undantag då kännedomen om honom snarare berikar än begränsar den egna upplevelsen av utställningen. Och det är lätt gjort att få en inblick i hans livshistoria genom en film som samtidigt visas.


Form och innehåll I, 1977. Akvarell, Olli Lyytikäinen, Foto: Seppo Hilpo

Olli Lyytikäinen var autodidakt, mycket begåvade och en ytterst känslig konstnär vars konstverk är starkt förknippade med hans egna liv, utan att för den skull vara inkapslade i dess privata sfär. Han trivdes med att arbeta i det lilla formatet och målade helst i akvarell eller med färgpennor. Med en skarp iakttagelseförmåga skapade han bilder som innehåller både humor, svårmod och omtanke. I hans tidigaste bilder finns imponerande små detaljer, knappt skönjbara för ögat men så viktiga för helheten.


Flyende Hamlet, 1976. Akvarell och pastell, Olli Lyytikäinen, Foto: Tord Lund

Som konstnär ägde han en suverän säkerhet för bild- och färgkompositionen och att hantera tekniken. Vilket innebar att han koncentrerade sig på bildens innehåll och där använde sig av både metaforer och humor för att ta udden av den känsla av utanförskap han hela tiden arbetade med. Kalle Anka var en sådan kär metafor för honom. Kalle hamnar både i stol hos psykiatrikern som att hans Ankeborg fick hela sitt konstmuseums samling uppmålad inför en utställning. En påhittad samling som idag ägs av Moderna Museet och kan ses i utställningen på Akvarellmuseet. Samlingen är skapad i en tid då kritiska diskussioner om borgerlig finkultur pågick. För även om Olli Lyytikäinen och det konstnärskollektiv han ingick i, Skördemännen, inte tillhörde de politiskt radikal konstnärerna så tog de aktiv del i sin samtids konstliv. Ankeborgsamlingen visar även på Olli Lyytikäinens experimentlusta med andra tekniker än akvarell, vilket också ett stort collage, sammansatt av eget tagna polaroidfoton, gör En natts arbete.


Hi folks! What are you doing, 1982. Akvarell, Olli Lyytikäinen, Foto: Seppo Hilpo

Utställningen följer en kronologisk ordning där det går att följa Olli Lyytikäinens förändring i sitt bilduttryck. Från små miniatyrers realism till mer expressiva och mot det abstrakta strävande bilduttryck. Hela tiden är det lilla formaten han arbetar i utom i hans allra sista verk Per Aspera. Han hade blev inbjuden till Venedigbiennalen 1986 att där deltaga med fyra stora akvareller. Att arbeta i med akvarell i stort format blev honom övermäktigt. Det uttrycksfulla Per Aspera blev det enda av verken han orkade genomföra. Motgången tog honom hårt och hans tidigare alkoholproblem blossade upp igen, ett halvår senare avled han.

Den flyende Hamlet, motto för utställningen på Akvarellmuseet, är titeln på ett av Olli Lyytikäinens verk. En akvarell där han på cykel susar nedför branten utan att ha händerna på styret för de håller varsamt om ett kranium. Var det så han upplevde sitt liv och sin konst?

 

NEN ARNELL


Argbiggan, 1974. Olja på papper, Olli Lyytikäinen, Foto: Seppo Hilpo


Självporträtt som Johannes Putkonens farfars far, 1974. Akvarell och pastell, Olli Lyytikäinen, Foto: Seppo Hilpo