Göteborgs Dans- och teaterfestival

Festival i tre ”paket”

14 maj - 20 maj 2014, Göteborg
Árpád Schilling & Krétakör – The Party

Förtryck genom censur är nu något som inte bara Portugal har färska minnen från och dessvärre tilltar förekomsten åter. Det vill regissören Tiago Rodrigues visa på genom sin föreställning om ordets makt. Det är de nyligen offentliggjorda rapporterna om hur den portugisiska diktaturens censorer resonerade när de strök och förbjöd, som han har grävt ner sig i och använt i sitt manus till ”Three fingers below the knee”. Det var så långt en kvinnokjol måste nå, enligt censuren.

Festivalledningen har försökt separera föreställningarna under olika ämnen och skapat ”paket” för teater, politik och dans. Det ger en viss överskådlighet i programmet men väcker också undran om det går att dra sådana skiljelinjer hos dagens gränsöverskridande scenkonst. Det är ändå tydligt att politiken haft tyngd när årets program spikats. Gästspelet från Portugal ryms inte oväntat inom både teater och politik. Det gör också en föreställning från Ungern, The Party, av gruppen Kréaktör med ledare Arpád Schilling och handlar om en ungersk valrörelse. Partiet ”The Party” drivs av en populistisk kallblodig strateg, The Boss, med fascistisk världssyn och stor framgång i valet. Skrämmande aktuell, eller hur? Det får mig att efterlysa någon röst från Grekland om den ekonomiska och politiska krisen där med ett växande fascistiskt parti, Gyllene Gryning. Men Grekland har aldrig funnits med på denna festival. Närmast kommer årets dansföreställning, ”Première” av USA-baserade cypriotiskan Maria Hassabi.


Belgiska Les Ballets C de la B gästar årets festival med verket Tauber Bach. Foto: Chris van der Burght

Vid ett besök nyligen i Aten träffade jag den internationellt verksamme teatermannen Yannis Houvardas, som varit en återkommande gästregissör på Göteborgsoperan mellan 1999 och 2011 men beklagar att hans hemland, där den västerländska teatern ju har sina rötter, aldrig varit representerat på Dans- och teaterfestivalen i Göteborg.

It is a shame, sade han spontant. Jag vet att det är en bra festival som borde ha någon form av presentation av vad som händer i Grekland för tillfället. Och här finns många produktioner som är lätta att transportera så det kan inte vara en fråga om pengar. Det finns både en hel del unga grupper som kunde bjudas in men också de som är mer etablerade. Och kvalitén på grekisk teater har blivit mycket bättre i krisens spår, särskilt på de mindre teatrarna, och nya former har uppstått.

Han kan inte sätta fingret på vad denna grekiska festivalfrånvaro kan bero på. Han tycker att det väldigt länge varit problem att samarbeta med Skandinavien men skulle önska att någon från Sverige kom och tittade på den årliga festivalen i Grekland för att få lite idéer.

– Nu är det visserligen dåliga tider och festivalen har inte så mycket pengar så budgeten är liten, men de producerar en hel del nya grekiska verk.


Amund Sjölie Sveen gästar festivalen med ”Economic Theory for Dummies”, Foto: Wolfgang Silveri

Festivalen i Göteborg hade dock en programpunkt där grekisk teater
skulle ha haft huvudrollen, men då som samtalsämne på Stadsteaterns
Nya Studion. Av oförklarad anledning meddelades dock på onsdagen att
programmet hade utgått. Rubriken var ”Det klassiska dramat – tidlöst
eller hopplöst?” De antika dramerna var en viktig del i den politiska
debatten på sin tid och sätts ständigt upp på nytt. Vad man ville
diskutera var om dessa gamla texter fortfarande har något att säga om
vår tid eller om de fungerar konserverande av gamla strukturer och
tankemönster. Frågan kunde, om den hade ventilerats, förhoppningsvis
ha glidit över i vad den grekiska teatern själv gör för att bearbeta
dels sitt arv, dels dagens politiska läge, om nu någon hade funnits
där som visste. Frågan är i alla fall aktuell för dem som gör teater i
Grekland idag och de är många och dåligt avlönade eller inte alls.
Aten håller trots krisen ställningen som Europas teatertätaste stad,
skådespelarnas behov att uttrycka sig är stort.

– Teaterpubliken växer också fortare än någonsin nu just på grund av krisen. Folk visar sitt stöd och det bevisar åter igen behovet av denna konst i tider av kaos och destruktion. Så det finns hopp, säger vicepresidenten för Hellenic Actors Union i Aten, Argyris Xafis.

I stället är det en norsk föreställning, utformad som en föreläsning, ”Economic Theory for Dummies”, av percussionisten Amund Sjölie Sveen som i Göteborg ger sig i kast med att förklara dagens ekonomiska system. Under rubriken politik finner vi också duon Lina Saneh och Rabih Mroué från Libanon med en föreställning, ”33 rpm and a few seconds” om sociala mediers politiska betydelse.

En festivalfavorit, som till mångas glädje återkommer efter ett par års frånvaro, är belgiska ”Les Ballets C de la B”, vars ledare Alain Platel skapat ännu en iscensättning om människor som befinner sig i samhällets marginal. Föreställningen ”Tauber Bach” är enda gäst som presenteras som både teater, politik och dans. Den bygger på en dokumentär av Marcos Prados om en schizofren kvinna, Estamira, som bor på en soptipp i Rio de Janeiro. Temat är att överleva med värdighet under ovärdiga förhållanden.

Programmet innehåller långt mer än så, för att inte tala om själva invigningsdagen, som på Folkteatern bjuder på en världspremiär av en annan flitig festivalgäst, koreografen Gunilla Heilborn. Hennes dansverk ”Gorkij Park 2” är gjord som en fri fortsättning på 80-talsfilmen Gorky Park och beskrivs som en studie om ideologiernas förvirring, utopiernas död och vanlig enkel medmänsklighet. Som festivalens uppvärmare kan man innan dess på Atalante uppleva en annan premiär, nämligen den namnkunnige konstnären och koreografen Miguel Gutierrez första besök på svensk scen. Han gör en enda föreställning av sin självutlämnande monolog ”Heavens what have I done”. Dansen är förstås ytterligare representerad på festivalen och bland seminarierna hittar jag en hel del som lockar. Så det gäller vara väl förberedd, för den här festivalen har många lockelser. Och för den som glömt de tidigare elva (det var ju först 2012 som festivalen blev årlig) bjuder programmet också på en förteckning över innehållet i var och en. Tack för det.

BRITT NORDBERG


Konstnären och koreografen Miguel Gutierrez gör sitt första besök på svensk scen med monologen  ”Heavens what have I done” . Foto: Ian Douglas