GALLERIROND våren 2005

Galleri Aveny
16/4–4/5 2005

Ove Hjälmgården




Målningarna kan se spontana ut men är i själva verket resultatet av en lång process.
– Det finns till och med fullformat som jag kastat bort och gjort om för att uttrycket inte blivit tillräckligt distinkt och klart, säger Ove Hjälmgården.
– I själva intentionen ser jag något som ger en koppling men bör sägas på ett renare sätt.




Bakom alla målningar finns skisser. Han har slutat söka efter något slags mening eller innebörd i dem.
– För mig finns ingen. Bilden kommer när jag börjar teckna i blocket. Jag utgår från vad som uppstår där. Jag ser någon konstellation som jag vill renodla, säger han.
– Jag intresserar mig för vad som bränner visuellt. När jag har konceptet och tror att det kan bli någonting går jag över på duken.
Han tecknar hela tiden och har enorm massa skisser som han samlar eller lägger in i datorn. Någon omständighet gör att han ser en viss skiss som kan vara två år gammal och kopplar ihop den med andra teckningar.
En stor målning kallar han Serie, som har nio teckningar i botten.
– Det är som ett serieark men det finns ingen historia i den. Bilden är det som kommer ut från dukens formationer. Det som syns är det som gäller. Det finns ingen dold symbolik.
Han söker sig så nära källan det går.



– Jag vill ha klarhet. Men mitt resonerande kring formationerna ska synas.
Han låter skiktet under verka.
– Jag vill inte måla bort någonting, jag vill måla mot någonting.
Den stora målningen Okänd med en centralgestalt i mitten, omgiven av olika formationer och streck, är målad i tre ”akter”, vid tre tillfällen.
– Jag kan tvätta ur med terpentin för att inte färgen ska sätta sig. Det suddiga är högst användningsbart.
Han styr trasan när han suddar efter formationerna med trasa och papper.
– Jag kan använda trasan som en pensel.
Men penseln är hans huvudredskap, han har ett 40-tal.
Han arbetar i olja och beskriver det som ett á la prima-måleri, en äldre beteckning för att måla vått i vått. En motsats till skiktmåleri.
– Är det så att det gnager i mig är det inte bra och måste åtgärdas. Jag målar mig ur bilden till dess den låter mig vara i fred. Det är en skönhetskänsla när jag märker att den fungerar.
Ove Hjälmgården har sin ateljé i villan i Köping i Västmanland. Han flyttade dit med familjen från Västerås där han är lärare vid konstskolan sedan 25 år.

JAN BERGMAN