Tore Kurlberg

Konstnären som inte ville bli känd

27 sep - 8 nov 2014, Öckerö Bibliotek, Öckerö
Tore Kurlberg, Stilleben, olja, 68x57 cm,1952

Under de närmaste höstmånaderna visar Öckerö Bibliotek en unik utställning med ett representativt urval från efterlämnade verk av konstnären Tore Kurlberg som levde 1916-98 och bodde i Skärhamn på Tjörn under hela sitt liv. Han föredrog att arbeta i ensamhet och var inte intresserad av att bli känd eller sälja sina verk.

 

 

På vernissagedagen lördag 27 september invigningstalar Kurlberg-stiftelsens ordförande Pelle Stavfelt, som också senare tisdag 21 okt håller ett kvällsföredrag om Tore Kurlberg och hans konst samt om konstnärsliv i Sverige och i den franska orten Grez-sur- Loing på 1880-talet. Utställningen pågår till 8 november.

Det har alltid varit svårt att försörja sig på sitt konstnärskap och med denna erfarenhet i bakgrunden planerade Tore Kurlberg och hans hustru mot slutet av hans liv inrättandet en donation och en stiftelse med syfte att årligen dela ut ett eller flera stipendier till yrkesverksamma konstnärer på Tjörn men också i grannkommunerna Kungälv, Orust, Stenungsund och Uddevalla. Från år 2000 har 50.000 kr delats ut varje år och efter 2003 består stipendiet av en månadslång vistelse i ateljélägenhet på Hotel Chevillion, Grez-sur-Loing i Frankrike med uppehälle och alla omkostnader betalda.



Tore Kurlberg arbetade alltid disciplinerat och oavbrutet med sin utveckling men strävade aldrig efter att bli känd. Han växte upp med en stor begåvning och känslighet för färg. Han bestämde sig tidigt för att bli konstnär trots att det inom egna familjen var jordbruk, sjöfart och handel som gällde. Under åren 1938-47 studerade han vid både Slöjdföreningens skola och Valand i Göteborg, och i den kollegiala vänkretsen fanns välkända namn som Olle Skagerfors, Maj Arnell, Karl-Erik Hammarén och Ulf Trotzig. Studier och utlandsresor till Paris och Medelhavsområdet gjorde starka intryck på honom men i början av 50-talet flyttade han tillbaka till Tjörn och föräldrahemmet i Skärhamn, där han blev kvar fram till sin död.

Ateljén fanns på andra våningen i bostaden och härifrån arbetade han intensivt varje dag med utsikten västerut över hustak, holmar, himmel, hav och luft. I den välkända vyn såg han en egen värld, som till slut blev ett kosmos och ett universum. Bildproblemen löste han i sin egen takt och han genomgick en märklig utveckling i hög ålder. Från att ha arbetat med hela franskinspirerade former på 50-talet började hans bilder lösas upp allt mer och han gick in i en fas där luften och atmosfären blev allt viktigare för uttrycket.

Det färglyriska anslaget fanns där alltid i bakgrunden på senare år blandat med en skimrande, svårfångad andlighet. De sista bilderna i ett starkt reducerat formspråk berättar om en annan värld, där man anar musik.


Tore Kurlberg , Blå kanna, olja 61x48 cm, 1989

I kvarlåtenskapen efter hans död 1998 fanns 600 målningar av vilka hälften donerades till en särskild stiftelse. Han var varken intresserad av att sälja eller synas i officiella sammanhang.

Pelle Stavfeldt är ordförande i stiftelserna för den efterlämnade konstskatten och minnesfonden och minns sin vän med värme och respekt.

– Tore Kurlberg var en mycket enkel och genuin människa och en konstnär som arbetade oupphörligt utan stora åthävor. Han ville aldrig framhäva sig själv och var egentligen nöjd med att i tysthet arbeta vidare på sin egen utveckling. Det var inte så noga med publik och försäljning. Hans vägledning vid val av stipendiat sammanfattades med orden: ”fattig men bra”!

 

 

GUN HELLERVIK


Tore Kurlberg, Stilleben nr 6,olja, 50x65 cm, 1993