Asbjörn Andresen, Lisa Sigfridsson och Ulla West

Konst som spelar roll

Vänersborgs konsthall, pågår till 4 jan, Konsthallen Trollhättan, pågår till 7 jan 2015
Blått och skulpturalt bidrag till den visuella dialogen i Vänersborgs konsthall.

Vänersborgs konsthall

Öppen form – anteckningar om skönhet och rum (pågår till 7/1 2015)

Asbjörn Andresen och Lisa Sigfridsson

 

Konsthallen Trollhättan

Tankegångar (pågår till 4/1 2015)

Retrospektiv av Ulla West

 

 

Konsthallarna i Vänersborg och Trollhättan har nu båda utställningar av konceptuell karaktär som utmanar besökaren till reflektion och kommunikation. Lisa Sigfridsson och Asbjörn Andresen vill med sin måleribaserade utställning Öppen Form ge näring åt dialogen om konsten och det offentliga rummet. Ulla West visar med sin retrospektiv, Tankegångar, att inga material eller tekniker är henne främmande och att konstens själva nav är filosofin.

Vänersborg, såväl som Trollhättan och Uddevalla har pågående projekt när det gäller att skapa en konstruktiv dialog om det offentliga rummet, där arkitektur och konst har en självklar plats. Utställningen i Vänersborgs konsthall syftar till att knyta an till den diskussionen och förhoppningsvis skapa öppningar och inte låsningar. Asbjörn Andresen, som i grunden är skulptör, har deltagit i många projekt på tema det offentliga rummet. Stor uppmärksamhet fick han för sitt verk Den blå stenen, som gjorde Ole Bulls plats i Bergen till en självklar mötesplats. Både han och Lisa Sigurdsson bor och verkar annars huvudsakligen i Bohuslän, är bland mycket annat aktiva i Konstnärernas kollektivverkstad i Gerlesborg och verkar emellanåt som gästlärare på arkitekthögskolan i Bergen men medverkar också flitigt i olika former av projekt, i och utanför Sverige.


Med gamla målerimetoder och enkla naturliga material har Vänersborgs konsthall antagit en modernistisk prägel i ambitionen att bidra till diskussionen om konst i det offentliga rummet.

Att träda in i Vänersborgs konsthall en grå novemberdag får mig att tänka på den scen i filmen Picassos äventyr som växlar från dystert svartvitt till munter färg, när föremålet för konstnärens senaste kärlek trallar in i rummet. Konsthallens stora hall domineras av en vägg som går helt i en varm röd färg. Fyra till synes monokroma tätt placerade målningar tar liksom tonen i denna utställning, som i sin helhet kastar sig in i den konsthistoriska dialogen med avspark i Kazimir Malevitjs suprematism. Lisa Sigfridsson förklarar problematiken som särskilt gäller denna heliosröda färg, vars slutresultat här bygger på flera ytor av tempera från en nästan svart botten. Verket kastar sina självsäkra blickar ut över rummet mot två uppnosigt rosa kvadrater mitt emot.

Så förs från konsthallens väggar, rum för rum, ett sorts samtal om färg och form, egenskaper och relationer mellan mängden av målningar på kvadratiska masonitskivor i olika storlekar och kulörer. De är målade i lager på lager med noga framforskade arter av blått, grått, svart, grönt, gult utöver det röda och rosa. Utmaningen har varit att få fram ytor som slarvigt definieras som enfärgade men ändå är långt ifrån monokroma, kanske till och med vagt figurativa i ett och annat fall. Under en målning i skiftande gråskalor ska man till exempel kunna tänka sig Malevitjs centrala verk av svart eller vit kvadrat eller svart kors på vit botten. Färgerna är noga utprovade att kommunicera med varandra i en hängning som är minutiöst uttänkt, både vad gäller form och färg. Vissa verk har grupperats så att de tillsammans tycks bilda en polykrom helhet. Dialogen om det rumsliga accentueras av ett antal skulpturala verk. Fyra podier bär på var sin installation utifrån medvetet valda enkla naturliga material som papper, glas och salt. Det är tätheten, upprepningen och belysningen som får tomma vita papperspåsar att stråla av skönhet som vore de urnor gjorda av porslin. En grupp origamiblommor av vitt papper på stjälkar av långa grillpinnar kastar sina skuggor på underlaget. Så förstärks den figurativa närvaron och sinnligheten.

Det målades och spikades in i det sista inför öppningen av denna utställning som jag besökte på förhand. På så sätt fick jag dels kontakt med den process som föregått det färdiga resultatet, dels en föraning om en både vacker, uppfordrande och meditativ utställning, som säkert kan fungera som avstamp för tankar kring konsten, rummet och färgen och vad skönhet egentligen är. I tider då figurativt och föreställande måleri (som också Lisa Sigfridsson vanligtvis arbetar med) åter dominerar konstscenerna blir denna utställning till en vilsam och uppnosig kommentar, likt en kärring mot strömmen.


Asbjörn Andresen och Lisa Sigfridson i slutfasen av sin hängning av utställningen Öppen Form.

Ulla Wests retrospektiva utställning ”Tankegångar” i födelsestaden Trollhättan är, vad titeln låter ana, resultatet av ett långt konstnärslivs medvetna utforskande av material, tekniker och idéer i en strävan att skapa förståelse för en alltmer komplicerad verklighet. Här samsas objekt av ursprungliga hantverksmässiga tekniker i textil och måleri med verk i avancerad foto- och digital teknik. En serie digitalt bearbetade analoga fotografier av kvinnor med munskydd eller burkor i dekorativa textilier sänder allehanda motstridiga signaler. Inte minst säger de något om konstens rätt att skapa sin egen estetik av symbolvärden som normalt associerar till våld, risk och förtryck.

Varje avdelning i Ulla Wests utställning har ett alldeles eget tilltal. Det är inte något för den som har bråttom, men definitivt något för skolklassbesök. Särskilt märkligt är det centrala verket Onda andars bibliotek, en benämning hämtad från Wests favoritförfattare Thomas Bernhard och som väl tänks ha tagit vägen om Dostojevskij. Biblioteket är som ett rum med hyllor på tre sidor som bär på mycket annat än böcker, mest föremål som på ett eller annat sätt bär på eller associerar till ord och härstammar från konstnärens olika verksamheter genom åren. En hylla mitt i rummet bär på det allra heligaste, medvetet valda böcker av kända författare av prosa, poesi och filosofi, män för sig, kvinnor för sig. De är alla utvalda ur Thomas Bernhards författarskap. Den allra besynnerligaste boken har Ulla West själv skapat och tryckt upp i en liten upplaga för försäljning inför att utställningen visades i Trondheims konsthall tidigare i år. I den säger hon sig promenera i, på och genom en Bernhard-text kallad ”Gehen” (gå), som blivit en läsutmaning av det märkligare slaget.

 

BRITT NORDBERG, TEXT OCH FOTO.


En samling porträtt av kända personer är gjorda i gammal akvarellteknik...(Ulla West)


...eller med modern teknik som detta självporträtt, pixlat fotografi


Onda Andens Bibliotek i Ulla Wests utställning Tankegångar i KonsthallenTrollhättan.


Kvinnor i munskydd. Digitalt bearbetade analoga fotografier, Ulla West