Sune Jonsson

En humanist med fokus på den enkla människans storhet

6 nov – 22 feb 2015, Abecita Konstmuseum, Borås
Set Ramstedt i Wilhelmina, 1961  Foto: Sune Jonsson/Västerbottens museum©

I Borås visar Abecita konstmuseum ofta spännande kombinationer av både svenska och internationellt välkända fotografer, som ibland är vitt skilda i sina uttryck eller också visar en märklig samstämmighet och ett nära släktskap i sitt arbete.

I den nu pågående fotoutställningen Lars Lerin - Lars Lerins värld och Sune Jonsson - Vardagsliv har hela utställningen berikats med en alldeles speciell ömsint ton, som får utställningsytorna att hänga ihop helt naturligt och till och med vandra in i varandra. Lars Lerin har länge varit inspirerad i sin egen konst av den nu bortgångne Sune Jonssons mäktiga dokumentära fotoepos över den enkla strävsamma människans vardag i Norrlands glest befolkade inland, och när han visar sina fotobaserade bilder av hundar, katter och människor i Brasilien har de samma språk och respektfulla tilltal, som Sune Jonsson alltid eftersträvade.

Utställningen är producerad av Abecita konstmuseum i samarbete med fotograf Hasse Persson, konstnärlig ledare för Strandverket, Marstrand med stöd av Hasselbladstiftelsen och Västerbottens Museum.

Bilderna kommer från Abecitas, Hasse Perssons och Hasselbladstiftelsens privata samlingar.


Från Alvar och Irma Johanssons bröllop, Arnäs, Örnsköldsvik kn 1957,  Foto: Sune Jonsson/Västerbottens museum©

Dokumentärfotografen Sune Jonsson (1930-2009) är en av de främsta inom den svenska fotokonsten och fick 1993 ta emot Hasselbladpriset för sin unika dokumentation av människor, arbete och liv från avfolkningsbygder i främst Norrlands inland och Småland.

Han var också en passionerad och insiktsfull filmare, författare och etnolog och publicerade bl a ett 25-tal fotoböcker, som blivit tongivande inom sin genre.

Sune Jonsson kom ursprungligen från Nyåker, Nordmaling, men i tonåren flyttade han med föräldrar och syskon till Bromma och var tidigt aktiv amatörfotograf i Fotografiska föreningen i Stockholm. Han och några vänner protesterade i mitten på 50-talet mot den rådande ytliga fotoestetiken och bildade tillsammans gruppen 7 stockholmare med målsättningen att realistiskt berätta om den vanliga människans levnadsvillkor i text och bild.


Hos änkan Jenny Edström, Hökmark, Lövånger kn, 1962  Foto: Sune Jonsson/Västerbottens museum©

Efter universitetsstudier återvände han till hembygden och knöts ganska snart till Västerbottens museum i Umeå, där han länge var anställd som fältetnolog, filmare, författare och fotograf.

Det blev ett unikt och fruktbart samarbete, och hans speciella tjänst gav honom stor frihet att arbeta med dokumentationsuppdrag i spåren av den tilltagande avflyttningen. Redan vid denna tid hade han utarbetat sin djupt personliga dokumentära metod med betoning på fotokonstens funktion i samhället.

– Det gäller för en fotograf att tala så att taxichaufförer, stenografer, bilmekaniker, sjömän, hårfrisörskor, plåtslagare och telefonister kan finna något som sjunger för dem!

– Ett dokumentärt arbete vänder sig inte till den estetiske finsmakaren, den förströdde konsumenten utan till människor med vitalt behov att öka sitt vetande, förvandla förmedlade miljöer, epoker, naturstycken till personligt erfarenhetsstoff, något att berika sitt inre landskap med.

Sune Jonsson har i sitt arbete med att dokumentera omvandlingen av Sverige från agrarsamhälle till industrination visat en sällsynt förmåga att tillvarata ögonblick och skeenden. Med sin enkla framtoning och sitt genuina intresse för människors livsvillkor i avfolkningsbygder har han på ett respektfullt sätt lyckats komma nära motivet och omgärdat det med stor ömsinthet.

– Det gäller att lägga krokben för tiden och rädda hotade miljöer, människor och företeelser, så att vi i framtiden kan möta dem åtminstone i dokumentära fotografier. Detta har alltså varit och förblir min ambition.

 


Sune Jonsson, Foto: Curt Dahlgren 1992, Västerbottens museum©

Många bilder speglar det strävsamma livet på alltför små och magra jordar, och människornas slitna kroppar visar upp krokiga ryggar, stora knotiga händer och fötter och starkt fårade ansikten. Livsvillkoren, naturen och klimatet har satt sina spår. Bostadshusen är i dåligt skick, tapeterna rämnar, väggarna spricker, möblerna är enkla och få, men ibland kan det finnas något musikinstrument i rummet. Det slitna och grå bär på en sällsam skönhet. Andra bilder berättar om gemenskap och vardagsliv i familjerna med jordbruksarbete, socialt liv och sammankomster med bl a bröllop, begravningar och frikyrkobesök.

Trots den karga verkligheten lyser det ofta av både glädje och stolthet i människornas ögon och anletsdrag, kanske anar vi till och med lycka hos olika personer. Lycka över det mogna sädesfältet, vilan efter arbetsdagens slut , kaffekoppen på matbordets enkla vaxduk eller badet ute i naturen? Det är mycket vi missar idag.

Sune Jonsson har med sitt arbete lämnat en stor skatt efter sig, som vårdas mycket omsorgsfullt av Västerbottens Museum och Sällskapet Sune Jonssons vänner. Som ambitiös museiman ansåg han att ett av museets viktigaste uppgifter var att bevara och med respekt berätta om människans levnadsvillkor i ett föränderligt samhälle.

 

GUN HELLERVIK

Samtliga foto publiceras med tillstånd av Abecita konstmuseum, Hasse Persson och Hasselbladstiftelsen


Gustav Karlsson badar, Attsjö, Småland, 1969  Foto: Sune Jonsson/Västerbottens museum© Hasselblad Foundation Collection


Utedass med 4 hål, Foto: Sune Jonsson/Västerbottens museum©


Förre hemmansägaren P.A Söderström, Ytterbyn, Lövånger kn, 1962   Foto: Sune Jonsson/ Västerbottens museum©