Peter Johansson och Barbro Westling

Duo med fritt idéflöde

6 december 2014 – 8 mars 2015, Konsthallen, Bohusläns museum
Den här scenen, kallad Bonanza, kommer att kunna ses endast genom titthål, Foto: Britt Nordberg

Den 11 april 2008 skickade Peter Johansson och Barbro Westling in en ansökan till Falu kommun om att riva Carl Larsson-gården i Sundborn som inslag i utställningen ”Sundborn goes extreme – again!”. Det är ett av de mer radikala tilltagen av detta konstnärspar, som nu ställer ut i Konsthallen på Bohusläns museum i Uddevalla under titeln ”Jätteanka/Mighty Duck”.

Länge var Peter Johansson förknippad med sina utmanande och humoristiska uppgörelser med svenskhet och identitet, som han beskrivit som en ”15-årig forskningsresa genom svenskheten”. Att förknippas med skivade dalahästar, falukorv, folkdans, röda stugor och kurbitsmålning lär han dock inte slippa undan. Men nu när svenskhetsbegreppet kanske är som mest satt under lupp har han valt andra uttryck. Mycket kan det bero på det nu tioåriga samarbetet med Barbro Westling, som är skribent och forskare inom litteratur och scenkonst. En intressant avhandling av henne, ”Lars Norén. Dramatikern” kom tidigare i höstas ut i bokform.

Peter Johansson har i många år format tidningen Aftonbladets monter på bokmässan i Göteborg. En tidning som Barbro Westling medarbetar i. Det var så de två träffades för tio år sedan och blev ett par.

– Vårt gemensamma intresse är det som handlar om iscensättningen och vad som sker när besökarna kommer, förklarar de.


Scenen Vägbuffert är ett av två med vatten, Foto: Britt Nordberg

Vid visning av utställningen ett par dagar före vernissage var konsthallen i Bohusläns museum fullt upplyst. Några journalister och Uddevallas fem sista humanistgymnasister guidas runt i åtta ännu inte helt färdiga scenbilder eller tablåer, avgränsade från varandra genom flyttbara skärmar, som erbjuder unika möjligheter i denna konsthall. Vid vernissagedagen var den ordinarie belysningen släckt och de nu färdiga scenerna belysta endast av LED-lampor. Det var dock inte så ”präktigt mörkt” som Peter Johansson hade förutsagt.

I den långa korridoren vid sidan av stora hallen finns ett enda verk längst ner, kallat Skymning från 2010. Det utgörs av ett litet tittskåp med en installation av ett landskap som gäckar förväntningarna på vad ett dylikt scenario vanligtvis avbildar, en allé som man väntar sig ska leda fram till en sorts palatsliknande byggnad men i stället slutar vid ett anspråkslöst hyreshus. Likafullt är det, framför ett stilla fågelkvitter, toner av Mozart som hörs om man kommer riktigt nära.

Nästa scen är en rumsinstallation kallad Symmetri, som signalerar svensk idyll, nämligen rader av balkonglådor med krukväxter av olika slag och färger. Hur de ska stå sig fräscha fram till mars blev förstås en fråga.


Funkar - funkar inte, är frågan. Peter Johansson och Barbro Westling i en scen i utställningen i Uddevalla, Foto: Britt Nordberg

Så vandrar man från scen till scen, sammanlagt åtta, som på olika sätt utmanar fantasin. Ett gällt ljud från något som visar sig vara en snidad fågel i trä med roll av gökur skär då och då genom luften. En rörlig skulptur med ansikte likt Edvard Munchs Skriet blåser upp sig i ett annat rum. En installation kallad Trafikbuffert med stora lastbilsdäck i gult och rött, som omger en springbrunn, är inte enda scen som innehåller vatten. Däremellan passerar man den som jag finner kompositionsmässigt intressantaste scenen, kallad Signalement, starkt symbolladdad med röda fladdrande, horisontellt liggande fanor bakom en gallerlik fasad.

Peter Johansson är noga med att framhålla Marcel Duchamps betydelse i duons idéflöde - konstnärsikonen som blivit den som främst associeras med begreppet readymades. Dennes betydelse poängteras också i den katalog, med text av Per Svensson, som följer med utställningen, som tidigare i något annorlunda form visats i Trelleborgs konsthall. Mest känd har Duchamp blivit för verket av en urinoar, som han signerade R. Mutt och gav titeln Fountain 1917.

– Vi har inspirerats av det, om man ska säga det enkelt. Så vi har låtit fontänisera ett antal ting som finns i vardagen, förklarar de två utställarna.


Peter Johansson i en scen från utställningen Jätteanka/Mighty Duck, Foto: Britt Nordberg

Denna ”fontänisering” kulminerar i slutscenen, där bara optimismens knallgula färg, som rummet är helt inklätt i, associerar till titeln ”Jätteanka”. Rummets ena del har titthålskaraktär. Fem små hål i väggen uppenbarar humoristiska små filmer av olika innebörd, kallade ”Fountainstudier”, och som alla har vattnet gemensamt. Rummets större del består av en replik av ett tyskt konstruktivistiskt, arkitektoniskt verk, som också blivit fontän, samt två lådor för sand, som dock här är sammankopplade av ett vattenflöde med titlarna Överföring och Efterapning. Ett fjärde verk i rummet, ett skåp med en hårt åtdragen slejf omkring sig, tituleras Förträngning.

– Det är liksom en process här inne, säger Barbro Westling.

– Ja, här får man tänka till, replikerar Peter Johansson.

Att ordet ”bonanza” associerar till rikedom och pengar förklarar titeln på scen 4. Det är ett rum fyllt av gyllene, LP-stora mässingsplattor. Genom att man inte får beträda rummet, som på pressvisningsdagen, utan får betrakta det genom ett titthål i väggen, kan man få associationer till en faraonisk gravkammare.

Konsthallschefen Agneta von Zeipel påminner om att hon har ställt ut Peter Johansson tidigare, till och med två gånger, året 1996, dels med utställningen Readymade i museet och dels som deltagare i skulpturutställningen Beach Art i Ljungskile. Sedan Peter Johansson 2004 blev en duo ihop med Barbro Westling har de ställt ut flitigt både i Sverige och utomlands.

– Det är bra när man samarbetar för då kan man ha fritt flöde av idéer. Det är härligt när man har en idé och den andre hakar på. Man vet också att den andre alltid, om det är alldeles bortitok, kan ha någon form av censur, säger Barbro Westling.

Agneta von Zeipel sammanfattar deras företag med att de lyckats göra det omöjliga möjligt med sina fantastiska idéer som går långt utanför det traditionella konstbegreppet.

Och visst kan tron på det man gör vara en avgörande kraft.

Johansson/Westling fortsätter också då och då att förhålla sig till Peters födelsebygd Dalarna. Vintern 2012-2013 var det med utställningen ”Peter Johansson vs Zorn” på Zornmuseet i Mora. Affischen med det välkända porträttet av Anders Zorn med ansiktet utbytt mot Peter Johanssons sitter ännu på näthinnan. Och dalahästen dyker ännu upp i olika skepnader. Tidigare i år fick de tjäna piltavlor i utställningen Lilla Konsthallen i Mariannelund. Stor uppmärksamhet har den pågående utställningen Korvfest rönt i Lasse Åbergs museum i Bålsta.

– Överraskningar och humor löper som en röd tråd genom deras projekt. De utmanar ofta betraktaren till att ifrågasätta vaneseende och hävdvunna värderingar i sina verk, kommenterar Agneta von Zeipel.

 

BRITT NORDBERG

 

Jätteanka/Mighty Duck

Peter Johansson/Barbro Westling

Konsthallen – Bohusläns museum

 

Pågår 6 december 2014 – 8 mars 2015

Utställningen visas kl 13.00 den 9 och 16 december samt 13 och 20 januari och 3 och 24 februari 2015.

 


Edvard Munch är inspirationskälla till denna rörliga skulptur, Foto: Britt Nordberg


Peter Johansson, kontroversiell humorist på konstscenen, i scenen "Symmetri" på Konshallen, Foto: Britt Nordberg