Ulla Holm

Ett silver som alltid rann fram

   - Ulla Holm har avslutat sitt livsverk

7 - 27 februari, Blå Huset, Konstepidemin 
Foto: James Holm

En av Göteborgsområdets mest intressanta silversmeder sedan 70-talet var Ulla Holm, som oväntat och hastigt gick bort i slutet av 2014. Hon hade under många år sin verksamhet förlagd till silversmedjan på Konstepidemin och arbetade under en lång period också i galleriet på området. Ulla Holm blev med sin silverkonst känd för ett personligt och elegant formspråk, där materialet och smidet alltid hade ett tydligt uttryck, och där metallen nästan rann fram, enkelt och självklart.

Under de senaste åren var hon sparsam med utställningar och trivdes bäst i mindre sammanhang, där hennes smycken i klassiskt rena former och med intrikata naturspår kom bättre till sin rätt. Genomgående i all sin produktion visade hon upp sin förundran inför naturens komplicerade men samtidigt urenkla former.

Nu i februari visas en minnesutställning med både smycken, textil och keramik i Blå Huset på Konstepidemin.

Efter studier på Konstindustriskolans metallinje 1963-67 och ett extra år med formgivning började hon samarbeta med bl a  Karl-Ingmar och Cecilia Johansson, Lars Arby och Gunnar Appelgren, och i perioder ställde de ut under namnet Göteborgs-Silver. Under många år var hon ansluten till konstnärskooperativet Metallum i Stockholm och arbetade sedan mer än tjugo år tillbaka i smedjan på Konstepidemin med kollegorna Cecilia Johansson, Tore Svensson och Sören Hellqvist. Hon var dessutom medlem i konsthantverkskooperativet Sintra i Göteborg.

Ulla Holm arbetade alltid med en ingenjörs noggranna och nyfikna lust till materialet och uttrycket. Alla typer av utmaningar välkomnades, och de tekniska lösningarna har alltid väckt respekt och beundran både inom yrkeskåren och kundkretsen. Eftersom ekonomin ständigt var snäv koncentrerade hon sig på materialsnåla lösningar, som tvingade fram kreativiteten.

De ekonomiska förutsättningarna i arbetet har hon tidigare beskrivit:

– Det går att jobba ekonomiskt och försöka göra mycket av lite. Istället för svällande skulpturala former får jag anstränga mig att tänka om och skapa platta kanske ihåliga skulpturala element, och där kanske jag idag har blivit lätt att känna igen på formgivningen.


Foto: James Holm

Ulla Holm var alltid envis och hade ett enormt tålamod. Hon måste alltid ha någonting i händerna och se resultat. Med en kompletterande skräddarutbildning blev det förutom smycken också egen design av kläder och stickat ofta med intressanta genomtänkta former. Allt måste ha en bra funktion. Hon var verkligen road av teknik, funderade, pusslade och skapade oväntade lösningar.

Under åren har hon arbetat med olika tema i sina smycken. Ofta har det handlat om former ur naturens uppbyggnad t ex rosor, enkla och sofistikerade vridningar, den egna speciallänken och personliga symboler ibland i kombination med naturstenar. Samarbete med kunderna och deras önskemål var alltid en verklig sporre.


Ulla Holm, foto: Gun Hellervik

Halsringar i olika bredder samt armband och ringar med unika vridningar har tillsammans med kedjan, vars mjuka länkar sammanfogades med ringar, blivit verkliga klassiker inom silverkonsten. Det var enkla och slumpartade experiment som ledde fram till vridningsformen, men idéerna fanns på ett mycket tidigt stadium.  Formen behövde emellertid tid för att testas och mogna och idag finns det vridna halsbandet på Röhsska Museet som exempel på god smyckekonst i funktion.

Det vegetativa motivet blev till slut det viktigaste. Naturintresset fanns där alltid men återuppväcktes och förstärktes av en äldre dam i bekantskapskretsen. Av henne lärde hon sig   att se naturens sinnrikhet och skönhet på ett nytt sätt. Hon kände stor tacksamhet över att få ta del av denna okända sida av livets hemligheter, och hennes arbete med smyckekonst blev ett sätt att illustrera och förmedla de nya insikterna.

Ulla Holm trivdes med själva hantverket med lödning och smide, men det var viktigt att kunna vara detaljrik utan att tappa formkänslan. Trots en besvärande materialbrist kunde hon alltid uttrycka både kraftfullhet och sprödhet med hjälp av platta former, som ändå upplevs som skulpturala.

 

GUN HELLERVIK


Foto: Gun Hellervik


Foto: Gun Hellervik


Foto: James Holm


Foto: James Holm