Roland Anderson

KKV i Bohuslän 

minns ­skulptören Roland Anderson

 

2.4–3.5 2015 KKV, Bohuslän
Roland Anderson med skulptur i materialet travertin, som hämtats från Grekland. Foto: Gun Hellervik

Kollektivverkstan i Bohuslän (KKV-B) ligger mitt i en vital kulturbygd nära Gerlesborgskolan, och har under de senaste decennierna vuxit i både verksamhet och anseende, när det gäller konstnärlig bearbetning av sten. Av alla kollektiva verkstäder har den bedömts vara en av de främsta och den enda i Sverige med professionell stenverkstad för konstnärer. Här finns också arbetslokaler för trä och metall, textil, grafik och keramik. Det är full aktivitet, liv och rörelse under hela året.

Fram till 3 maj 2015 visas en minnesutställning över skulptören Roland Anderson, som gick ur tiden 2013, och som under många år var bosatt i Heestrand men i övrigt ­alltid verksam både i Sverige och utomlands. Han var den förste läraren på stenhuggarkursen och framför allt välkänd för sina många offentliga utsmyckningar runt om i landet, som alla vittnar om stor yrkesskicklighet och berättar om mångkulturella globala sammanhang.

 

Under 1980-talet påbörjades en stor utbyggnad av KKV med nya lokaler och utrustning i form av kompressorer, utsugnings­anläggning, truck och olika tyngre arbetsverktyg. ­Kurser i stenbearbetning för konstnärer ­började hållas varje år, och flera konst­skolor ­kunde förlägga kurser i sten­huggeri på KKV. Allt­sedan 1991 delas Bohusläns sten­stipendium ut. Det är finansierat av ­regionen, vissa omkringliggande kommuner, Gerlesborgskolan och lokal stenindustri och går till en internationellt verksam stenskulptör, som under en period både kan få tillfällig bostad och arbeta experimentellt i stenverkstan. ­Stipendiet har inneburit spännande utbyte av idéer, kunskap, nya utställningsmöjligheter och viktiga kontaktnät.  Ibland har det också hänt, att stipen­diaterna bosatt sig under längre ­perioder runt Gerlesborg med dess inspirerande och kreativa miljö. 


Arbete under stenkursen 1983 Foto: Thord Tamming

KKV har idag utvecklats till en betydelsefull och unik arbetsplats i regionen med interna­tionella kontaktytor. Många viktiga och ­bestående vänskapsband har knutits. Det pågår samarbeten med flera kommuner i Sverige kring skulpturutställningar i det offentliga rummet. Sommartid anordnas utställningar både inomhus och utomhus med tusentals konstintresserade besökare från hela Norden. 

Roland Andersons kollega och vän skulptören Thord Tamming, tidigare rektor vid ­Valands konsthögskola var den förste, som 1983 tog initiativ till en stenhuggarkurs i universitets regi, och valet som huvudlärare var självklart. 

– Jag ville absolut ha en kunnig yrkesman till kursen, och Roland Anderson var både konstnärligt utbildad och hade en gedigen erfarenhet från stenhuggerinäringen med flera mästarbrev. Det blev en mycket lyckad kursverksamhet, som på ett naturligt sätt knöt an till bygdens historia och byggde broar mellan generationerna.  

Tillsammans med Carl Forsberg, föreståndare vid KKV har han nu arbetat för att ordna en minnesutställning på en plats, som betydde mycket för Roland Anderson. 

Stenkurserna fick en naturlig fortsättning men ­efter slutet på 1980-talet med andra lärare och annan finansiering. Carl Forsberg arbetar ­vidare på det lyckade konceptet, som är en viktig del av det sjudande kulturlivet runt Gerlesborg­skolan och bidragande till en oavbruten inflyttning och bosättning runt Gerlesborg. Han framhåller ­gärna traktens speciella lockelse för kulturarbetare.


Modell för offentlig utsmyckning. Foto: Gun Hellervik

– Det är fantastiskt att bo och arbeta i denna vackra kulturbygd, som har ett så vitalt kulturliv, märkligt nog både sommar- och vintertid. Gerles­borg­skolan och KKV har alltid varit navet i kulturlivet här uppe, och det är viktigt att vi får göra denna minnesutställning över skulptören Roland Anderson, som både var fast förankrad och välkänd i denna del av Bohuslän och samtidigt en konstnär med ett stort svenskt och internationellt rörelsemönster. Vi är mycket hedrade över att kunna få visa delar av hans mångskiftande produktion. 

Roland Anderson, född 1935, kom ursprungligen från en gammal stenhuggarsläkt i Bohuslän, och familjen byggde senare upp ett stenhuggeri i Nossebro, där han tidigt började arbeta med traditionellt stenhantverk och så småningom fick tre mästarbrev, som stenhuggare, stengravör och bildhuggare. En längtan efter andra synsätt och utmaningar ledde till utbildning vid Slöjdföreningen och Valands Målarskola i Göteborg 1961–68.

Efter studietiden arbetade han med olika uppdrag och projekt inom familjeföretaget, och beställningarna ökade med den rika västgötabygden som bas. På 1970-talet flyttade familjen till Alingsås, och han kunde arbeta helt fritt med skulptur i sten, stål, koppar och särskilt den ­svarta diabasen, som stämde med hans intentioner.

Under en period för 25–30 år sedan arbetade han med organiska,”gravida” former, men när han av en tillfällighet började strama upp motivet, upptäckte han plötsligt av en slump nya utvägar och möjligheter med enkla geometriska grundformer. Därefter blev pyramiden hans ständiga följeslagare, och temat gick att variera i oändlighet. Den klassiska formen erbjöd geometriska och matematiska samband, harmoni och andlig laddning.


Kuber och väggbilder i olika storlekar samlade i ateljén. Foto: Gun Hellervik

Roland Anderson reste, bodde och arbetade gärna i Medelhavsområdet, där respekten för hantverksskicklighet har långa traditioner. Ravennas blå mosaiker, Egyptens pyramider, ­Venedigs slitna prakt och Orientens mönster kom igen i stora beställningsverk för offentlig miljö. 

Särskilt resorna till Egypten betydde mycket för den fortsatta utvecklingen. Hans hemlighetsfulla kuber är egentligen boningar och har sitt ursprung i pyramidens funktion som andligt vilorum. Vissa stålkuber har oxiderats och behandlats med saltsyra för patinering av ytan och sedan guldförgyllts på några små noga utvalda ställen, och det lyser som stjärnor mot ett mörkt universum. Kuberna kan också ha sidor med utarbetade motiv i ett orientaliskt tema, men det var viktigt att alla delar integrerades till en helhet för volymens skull.

 



Under de senare åren började han också ­arbeta med väggbilder, där små bearbetade och målade plåtar placerades i svarta öppna lådor. Flera kan ibland vara ihopkopplade till större formationer och de är med sina vitt skilda abstrakta geometriska element fulla av spännande optiska synvillor i ett mycket precist formspråk Det lilla formatet är fascinerande, men bilderna var svåra och tidskrävande att göra med sina många färglager och nödvändiga avgränsningar för varje liten del och för att få liv i resultatet. Motiven som bygger på triangeln och pyramiden kunde varieras i oändlighet och ge stor rumslighet på den begränsade ytan.


Pelare i diabas med kapitäl av mosaik och guldstjärnor från Venedig utanför Burgårdens gymnasium. Foto: Roland Anderson

Roland Anderson lagrade med sina resor och arbetsperioder i Medelhavsområdet minnen och synintryck från klassiska kulturer, som brukade komma till uttryck i hans egen produktion. Ofta köpte han med sig stora stenblock hem som kunde bli liggande i väntan på rätt tillfälle. Det kunde till exempel vara onyx och travertin, ­material som sällan används inom svensk skulpturkonst idag. 

Med åren blev det många offentliga uppdrag för stat, kommun, landsting och privata byggherrar, och han trivdes i samarbete med arkitekter. Särskilt uppmärksammade är de båda pelarna i diabas utanför och inuti Burgårdens gymnasium i Göteborg. Pelarna på 14,5m respektive 7,5m kröns av mäktiga Egypten-inspirerade lotus­kapitäl i lysande blå mosaik med guldstjärnor från Venedig. Mästerverk som utfördes på beställning av White Arkitekter och Göteborgs kommun.

Roland Anderson var också mycket aktiv och drivande i det ärevördiga svenska Skulptörförbundet och anordnade i dess regi olika symposier utomlands.

 Gun Hellervik