Helena Backmark

Helena Backmark sätter skapelsen på huvudet

18 april – 9 maj 2015, Galleri Jeanette Ölund, Borås
Självporträtt

Ett av Helena Backmarks senaste verk heter Fågelmössan. Den är stor – 75x120 cm – liksom flera andra av hennes intressanta och tankeväckande målningar, som just nu visas på Galleri Jeanette Ölund i Borås. Fåglarna och andra djur är förhållandevis nytillkomna som motiv, men naturintresset har alltid funnits där och på olika sätt också speglats i hennes konstnärskap.

Helena Backmark, född 1959, har varit verksam som konstnär i bortemot 30 år, men med sin tillbakahållna och försiktiga hållning har hon sällan getts chansen att visa sina verk. Det är därför glädjande att Jeanette Ölund genast fångades av den konstnärliga kvaliteten och motivens många bottnar när hon presenterades för Helena Backmarks målningar.

– Jag fick ett tips av konstnären Eva Wilms att jag borde titta närmare på konstnären Helena Backmark, eftersom jag gärna visar fram kvinnliga konstnärer och Helena är en duktig sådan. Jag bjöd därför Helena att komma och visa sina bilder. De var så fina, vi bokade genast utställningstid. När jag nu har verken här ser jag hur djupa de är, man upptäcker hela tiden nya dimensioner. Hon är inte speciellt känd, men hon ställde ut hos Svenska konstföreningen i Paris för ett år sedan.


Helena Backmark

Helena Backmark har en gedigen utbildning med studier i måleri och grafik på Gustavus Primus, Hovedskous och Domens konstskolor. Hon är en skicklig porträttmålare och det vanligaste återkommande motivet är hon själv. I självportätt på självporträtt utforskar hon sina olika sinnestämningars spår i blick och anletsdrag. Men också andras inre drömmar och längtan har hon fångat. I det känsliga porträttet Skogsprinsessan ser vi hur den lilla flickan, klädd i sin fina balettklänning, i spegeln ser den prinsessa hon innerst inne vet att hon är.


Skogsprinsessan

I en rad målningar har Helena Backmark iklätt sig de mest fantasieggande huvudbonader i organiska, närmast jugendinspirerade former. Hon säger sig följdriktigt tycka om konstnärer som Egon Shiele, Alfons Mucha och Antoni Gaudi . Hon nämner också sin fascination för Friedensrich Hundertwasser och Gustave Moreau. Även om kopplingen till prerafaeliterna också kan tyckas nära känner hon däremot ingen samhörighet med det morbida och svårmodiga i mycket av deras konst.

Precis som företrädarna för art noveau inspirerades av naturens former hämtar hon motiv från växtlighet och djurvärld. Och hon går nära. Många gånger mer nära än vad blotta ögat kan se. Svampsporer, pistiller, fröer fångar hennes intresse och återfinns sedan i de mest fantastiska huvudbonader i hennes porträtt. Ja, på huvudet sätter hon ibland hela naturscener.

– När jag ser en oemotståndlig form tänker jag ’Hur skulle den te sig som hatt’. Jag prövar. Jag vill bära alla hattar! Skapelsen är oändlig, och i den ser jag liv, inte död.

Galleri Jeanette Ölunds vackra utställningsrum ger Helena Backmarks målningar full rättvisa. Hängningen är elegant och inbjudande. Tyvärr är väl Borås inte den plats dit de tunga namnen inom konstkritikerkåren beger sig, men låt oss ändå hoppas att ryktet om utställningen når fler än boråsarna. För Helena Backmark själv lär inte armbåga sig fram.

 

BIBBI OLSON


Fågelmässan


Skogskronan