Gerd och Hasse Ekdahl

Malmgatan 4, Nya Varvet 

– Ett konstnärshus som sticker ut!

2014

”Ja, hej och välkommen till Gerd” klingar en vänlig röst i mobilen.
Sedan följer ett småprat mellan Gerd Ekdahl och sonen Karl,
som hjälper sin mor att lägga in röstmeddelandet. 

Det strålar en vänlig och öppen mentalitet genom hemmet på Malm­gatan 4 vid Nya Varvet i Göteborg. Ett säreget, stort och högt beläget hus som familjen lyckades komma över för en billig penning på 70-talet­. Här bor Gerd och Hasse Ekdahl samt huskatten Leif idag. Och även om familjen Ekdahls tre barn Marja, Lina och Karl står på egna ben och har utvecklat egna stora konstnärskap så befinner de sig fortfarande inom en radie på fyra kilo­meter från föräldrahuset. En familjeidyll kanske?
Men bakom fasaderna lurar det verkliga livet!


På väggen "70 år", där under lutar sig "Gåvan", glasbilden i fönstret är screentryckt fjusat bränt glas.

När den unga konstnären Gerd träffade sin tio år äldre målarmake kom hela hennes värld att förändras. Det passionerade livet med Hasse kostade på. Det krävde att hon kunde avstå från mycket, både pengar och trygghet, berättar hon. Dass på gården och hämtning av vatten hörde till vardagen på Prinsgatan, där de bodde i slutet av 60-talet. Trots sjukdom och ekonomiska svårigheter gällde det att ha tilltro till konsten och samhörigheten. Under mer än ett decennium fylldes både väv och måleri av tårar och uppgivenhet. Ur detta har de båda, märkligt nog, funnit en inre kraft och kunnat gå vidare! Ett vägmärke har varit att våga utsätta sig för det svåra. Erfaren­heter kan bli till konst: Natten är dagens moder och kaos är granne med Gud!

 


Målning av Gerd Ekdahl

Förvisso är Gerd Ekdahls bilder religiöst laddade men spänner över ett brett ­register, alltifrån de spröda trådar hon väver in i glas till hennes stora självutlämnande olje­målningar. Men där finns även en stark tilltro till människans egna inneboende möjlig­heter. Hon vågar ge sig in i oviss­heten, i ett skapande där man inte vet ­något om ­resultatet.

– Bara man inte blir för upptagen av ­tiden ­eller står i vägen för sanningen! säger hon och refererar till filosofen och mystikern ­Simone Weils teori om en skapande uppmärksamhet.

Att inte fly utan ha kvar kontakten med sig själv.

En målning som tillkom i den andan var den självbiografiska bilden 70 år.

Lite kusligt men tankvärt bär gestalten i målningen ansiktsmask (!) och är genomlyst. 

– Hon bär döden inom sig.

 

 

 


Hasse Ekdahls målning "Tvekan"

I Hasse Ekdahls målningar finns ett starkt inre ljus. Jag refererar till Kylberg med sina färgformer och färgackord samt religiösa mystik. Den reflektionen möter inget svar. 

Hasse Ekdahl betraktar sig inte som religiös men förnekar inte att det finns något överjordiskt och ogripbart i skapandets ögonblick. I sina målningar berättar han om människans oändliga ­ensamhet och tillkortakommande. Om misslyckande men även om glädjen i att finna en väg. Det kan gälla i naturen likaväl som bland människor. 

På väggen i hans ateljé hittar jag några uppspikade rader av Tomas Tranströmer:

Det finns mitt i skogen 

en oväntad glänta som

bara kan hittas

av den som gått vilse

 

Idag har han hittat gläntan och skapat ett nytt förhållande i sitt måleri. Den ensamme, ofta huvud­löse person, som utgjorde centralpunkten i hans bilder under flera decennier har på ­senare tid ersatts av ett par eller ett flertal personer. Hasse Ekdahl berättar gärna om hur han idag uppskattar mänskliga möten på samma sätt som under sina år på 60-talet, då han delade ateljé i ­Nordstan med Valandskamraterna Roj Friberg, Åke R ­Nilsson, Bengt Nordenborg och Ingemar Pettersson.

I sin värld av måleri och litteratur bläddrar han gärna i livets dagbok. Här finns oförglömliga ­möten med konstnärer som Henri Rousseau, ­Magritte och Goya.


I herrns ateljé är det trångt om saligheten

Även gamle August (Strindberg) står väntande kvar på staffliet när jag lämnar ateljén.

Säkerligen har pennskaftet Strindberg påverkat även resten av familjen under åren. Genom­gående har nämligen familjens skapande handlat om existentiella ting. Sonen Karl, som just nu regisserar på Masthuggsteatern och dottern Lina, välrenommerad poet, har tillsammans satt upp ett flertal opera- och teaterföreställningar. Lina är just nu aktuell på Backateatern med den medeltida ­legenden om Parzival, sökaren som gått vilse i sitt sökande efter den heliga Graal (eller sig själv).

 



Mycket håller paret Ekdahl samman efter femtio år, och då inte bara barnen, hemmet, konsten och minnena. Samlarvurmen har sin beskärda del; huset är fullt av gamla prylar, udda skåp och äggkoppar från svunna tider och platser. 

Idag målar Hasse Ekdahl öppningar mot ytter­världen i kommunikation med olika gestalter. Gerd har hittat nya konstfulla tekniska lösningar mellan glas och väv. Hon cyklar varje dag ner till sin ateljé vid före detta Sockerbruket och arbetar just nu med sikte på sin utställning på Göteborgs Konstförening nästa år. Åldern till trots har de  påbörjat nya spännande resor. Och kanske har de fått med sig ytterligare hus, av Jungiansk ­arketyp i bagaget!

Bild & text: Kristina Mellström

 

Copyright: ZENIT – kulturtidningen i väst