Torbjörn Damm

Torbjörn Damms kulturlandskap

rymmer ­frågeställningar men inga svar

Rydals museum 23 nov 2014–25 jan 2015

Det var inom grafik konstnären Torbjörn Damm utbildade sig på ­Houvedskous Målarskola på 80-talet. Efter att i många år därefter mest ha ägnat sig åt ­måleri och collage har han återvänt till grafiken, och när han nu ställer ut på Rydals museum finns både måleri och grafiska blad med i utställningen.
Zenit fick ett samtal med honom i brådskan inför utställningen.

Torbjörn Damm är från Borås men bor nu sedan 20 år tillbaka utanför staden i en trakt som känns väldigt offside om det inte vore för golfbanan som breder ut sig på andra sidan vägen, som den ­moderna livsstilens förlängda arm. Här tar han emot i sin egenbyggda ateljé, belägen på en bergknalle på tomten och tillgänglig via många hösthala trappor. Det känns som att landa på en ö, samma lugn och visshet om att världen befinner sig någon annanstans, utom räckhåll. Jag undrar om inte risken finns att man glömmer sig kvar här i ateljén, hamnar i ett inspirerande flow och så rinner timmarna iväg.

– Jag är ganska disciplinerad. Jag sätter klockan, för jag vet att om jag kör för länge så blir det så surt efteråt, och då kan jag inte fortsätta. Det måste finnas något kvar av mig när jag går härifrån. Jag har lärt mig med tiden.


ur grafikserien Arabian Nights. 2013–2014.

Och det gäller nog att hushålla med energin. Vid sidan om sitt konstnärliga arbete arbetar Torbjörn Damm som projektledare vid Västra Götalandsregionens konstenhet. Det innebär att ansvara för regionens konstsamling och förse lasarett, vårdcentraler och andra vård­inrättningar med konst, både stationär i form av utsmyckning vid ny- och ombyggnader och lös som målningar och skulpturer i de rum där patienter och personal vistas. Det är ett grannlaga arbete eftersom konsten både måste vara kvalitativt bra och fungera för patienterna i deras ofta känsliga och utsatta position. Hans erfarenhet som konstpedagog bland annat på Borås konstmuseum kommer här väl till pass. 

Torbjörn Damm har förutom sin konstnärliga utbildning också studier i konstvetenskap, konstpedagogik och idé- och lärdomskola i sitt CV. Dessutom är han gymnasieingenjör. Tecknat har han alltid gjort.

– När jag hamnade på högstadiet började jag teckna. Då hittade jag en kanal där jag kunde uttrycka mig. 

– Jag utbildade mig tekniskt. Det handlade mycket om tradition i familjen. Något skulle man utbilda sig inom, och de ämnena passade mig väldigt bra. Och jag har haft oerhörd stor nytta av min tekniska utbildning. Jag har tillgång till det tekniska språket och ser inga andra motsättningar emellan konst- och teknikområdena än språket. Det finns en språkförbistring, för man har olika språk, men inga motsättningar i innehåll.  

Kombinationen i utbildningar och det dubbla arbetet vävs, som han säger, samman.


ur grafikserien Arabian Nights. 2013–2014.

– Det är väl en törst efter att gå vidare, att hitta någonting mer. Och att berätta. För konsten är ett sätt att förmedla tankar och idéer som inte görs på andra sätt. Bild är för mig en slags frågeställning, ett dialogförfarande. Jag letar efter viktiga frågeställningar och påståenden och känner efter hur de fungerar i bild. Och när frågan finns där, i konstverket, kan man börja leta efter svar. Går man in i en utställning och är nyfiken ser man många saker. 


Utan titel, olja, 120x120 cm. 2014.

Ett tydligt exempel på hans sökande bildframställning är den grafiska serie Arabian Nights som han arbetade med under ett år inför den gångna vårens utställning på Grafik i Väst. I hans sedvanliga spännande collageteknik har han här vävt samman fragment från konsthistoriens kända bilder, som genom kombinationen och egna tecknade tillägg omvandlats till dagsaktuella frågeställningar om tillståndet i världen, i det här fallet det som händer i arabvärlden. Han har arbetat med torrnål men också foto­polymer, blandat gammal och ny teknik.

– Serien anspelar på händelserna kring den arabiska våren. Arabian Nights är det engelska namnet på Tusen och en natt, så det är en slags fabelberättelse från vår tid och våra föreställningar om det orientaliska och världen i stort. Det kändes väldigt bra och här har jag använt mig av äldre konst för att bygga bilderna. Jag bygger i lager och återanvänder också mycket av min tidigare grafik.

De gamla mästarna är inspirationskällor för Torbjörn Damm. Tidigare i höstas besökte han Pinakothek i München för att se Albreht ­Altdorfers berömda målning Alexanders seger över ­Dareios (1529). 


Ateljén

– Jag har alltid varit fascinerad av den tavlan och nu fick jag se den i verkligheten. Allt måleri var vid den tiden i stort sett religiöst och andligt men Altdorfer målade även världsliga motiv som i denna tavla. Han var en av de första som gjorde det. Här skildrar han segern över Dareios med hela världen som bakgrund. Roy Friberg har också varit en inspiratör. Första gången jag såg hans bilder, det var i slutet av 70-talet på Borås konstmuseum, blev jag helt knockad.

Man skulle kunna prata om Torbjörn Damms motivval som landskap, men det stämmer inte. Alltför många detaljer hör normalt inte hemma i sådant måleri. Det är istället kulturlandskap han skildrar, säger han själv. Betraktaren finner spår av kända kulturbyggnader, helikoptrar, flygplan och tunt tecknade människofigurer, isolerade, på väg någonstans, in i en oviss framtid. Det är samhället och människan som intresserar honom. I yngre år var han en slukare av science fiktion­litte­ratur, och fascinationen för framtidsvisioner sitter fortfarande i. Han intresserar sig också för hur olika tankesystem gör avtryck i samtidshistorien.


I ateljén finns några stora dukar som ska med i den kommande utställningen. De gör starkt intryck. Den blå färgen, himmelsfärgen dominerar men även dessa verk handlar om människan i sitt skapade landskap. Verken har inga namn, Torbjörn Damm vill helst inte ­styra betraktarens associationer.

– Jag ger mina bilder allt som oftast titlar dock, men titlar kan ju låsa upp betraktaren, så ibland finns de där och ibland inte. Skapande­processen är det som betyder något för mig. Det är likadant med de grafiska bilderna som jag sällan gör upplagor av, men gör jag det någon gång blir den oftast på 21 ex!
För mig är det inte viktigt att göra en upplaga, för mig är det viktiga att göra bilden. Och det är ingen enkel process. Det är en lång process och mål­ningen på staffliet har jag målat på länge. Sen finns det bilder som är väldigt snabba, där jag stannar vid första lagret. Det är väldigt olika.    

Skymningen har övergått i mörker när vi lämnar ateljén. Golfbanan, som Torbjörn Damm liknar vid en park han fått till skänks inklusive parkarbetare, anas knappt. Istället dröjer sig intrycken från konstnärens skapade världar kvar, så som de gestaltats i målningarna och grafiken.

 

BIBBI OLSON