Kristian Berglund

Kristian Berglund  

– med många strängar på sin lyra

2014

Kristian Berglund är en konstnär vars verk gjorde intryck redan första gången jag kom i kontakt med dem. Detta var för snart tio år sedan när han deltog i en samlingsutställning på Galleri Koch i Stenungsund. 

Då skrev jag följande i Bohusläningen. 

"Av den unge Kristian Berglund visas tre målningar SoM3 utifrån konceptet svindel och motstånd. De är egentligen föreställande i sitt uttryck men så koncentrat förenklade att de upplevs som helt abstrakta. Ensamt, udda bland utställningens alla oljemålningar, och påminnande om samtidens engagerande konst, står hans ­objekt Vid Botten. Den fula fisken cirkulerar under penningens vackra näckrosblomma som flyter på vattenytan. Ett både roande, välgjort och symboliskt tankeväckande verk.
Det är en konstnär jag önskar att vid ­tillfälle få se mera av".

Sedan mitt första möte med Kristian ­Berglunds konst har jag har kunnat följa ­honom som konstnär, filmare, curator och konstpedagog under åren som gått. Nu allra senast i sommarens utställning Natu­rum på Göteborgs Konsthall där han är en av tre deltagare. De andra två är Caroline Mårtensson och Linn Lindström. Men det var inte om denna utställning, som pågår till 21 september, min artikel skall handla utan om Kristian Berglund. I Naturum möter jag ett verk av honom som appel­lerar till Vid botten. Denna gång har hans kommentar till penningpolitiken tagit form av konstruerade träd som osäkert står och svajar med darrande löv av penningsedlar, Populus tremula, Euro­peisk ask. 


Populus Tremula, Europeisk asp

I min ägo har jag en liten bok Kristian ­Berglund gjort, inte större än två små tändsticksaskar. Den är rent bokstavligt inbunden med brunt omslagspapper och med en snörtåt runt sig. Snabbt skall sidorna bläddra förbi, som filmbilder, och då visar sig en tecknad häck växa upp. Inflätat i häcken bildar bokstäver ordet SOON. Ett annat konstverk jag minns från en utställning är en förstorad streckkod där varje streck är fyllt med fint i blyerts tecknade lövverk. Naturen kategoriserad och prissatt, om det nu vore möjligt. I hans videoverk på Naturum är det svensk sommar, svalor svirrar i kvällningen, så splittras idyllen genom manipulation av flygriktningarna och plötsligt känns allt hotfullt. I ett annat verk står påslagna dataskärmar på rad vid en stilla vattenspegel, fågelsång ljuder men också påtagligt brus av allehanda mekaniska samhällsljud. Skärmarna slocknar en efter en, det blir helt svart. Märker vi vad som sker omkring oss?  

Tidigare var det ord och bokstävers mening som inspirerade Kristian Berglund, men naturen tränger sig på och intresset för biomimetik (veten­skap som studerar hur naturen löst svåra tekniska problem), är en stor inspirationskälla. Verket It takes a nation of Millions (to hold us back) som svävar i utställningen Naturum är mäktigt uppförstorade maskrosfrön. De små blinkade rödljus som fröna försatts med väcker tankar om satelliter. Det är som om naturen själv genom dessa skulpturer säger ”vadå satelliter, tänk vad vi åstadkom redan för millioner år sedan!”


Code 128-B (Infinite sadness)

Kristian Berglund är en mångfasetterad konstnär, han målar, tecknar, gör videoverk och bygger skulpturer, som många gånger är ­kompletterade med teknisk mekanik. Allt är väl genomfört, tanke­väckande och engagerat om vår samtid utan att vara bombastiskt predikande. Istället är det klurigt, underfundigt och litar till att åskådare kan tänka själva. Genom att skapa motsätt­ningar i sina verk sätter han fingret på en insikt som han sedan överlåter åt publiken att fundera över. 

Utöver sitt eget skapande har Kristian ­Berglund en fast deltidstjänst såsom filmare, konstpedagog, curator på Akvarellmuseet. De allra ­flesta av museets besökare möter hans verk där utan att kanske lägga märke till upphovsmannen. Det är Kristian Berglund som är mannen bakom de flesta av Akvarellmuseets egenproducerade ­filmer om utställande konstnärer. Och tillsammans med museets andra konstpedagoger arbetar han fram utställningarna kring museets egen samling. Han kan även vara curator för någon utställning, såsom Tweaks våren 2013 till vilken han bjöd in fem göteborgsbaserade konstnärer. 

Innan han började sin deltidstjänst vid Akvarell­museet var han en tid konstkonsulent inom Västra Götalandsregionen, och han har även ingått i Galleri 54:s styrelse. Utöver allt annat som engagerar honom har han också av och till i sin hemkommun Stenungsund haft film­projekt med skolbarn. Med alla de bollar ­Kristian ­Berglund har i luften är min tanke att han måtte ha en utpräglad förmåga att helt kunna kon­centrera sig på det han för ögonblicket är upptagen med. Och detta samtidigt som han hela tiden är lyhörd för vad som sker omkring honom.


Nocturne-still (videoverk) av Kristian Berglund

 I kontrast till allt Kristian Berglund arbetar med finns lugnet och tystnaden vid torpet i trakten av Svenshögen, där påskkortsgranna tuppar stoltserade på grässlänten den soliga högsommardag jag besökte honom. Här bor han tillsammans med Julia Boström och deras tre söner ­Arvid, Egil och Vidar. Julia Boström är sedan ­flera år tillbaka producent inom Regionteatern och nu också masterstudent vid Akademin Valand.

Förbluffad blev jag när jag klev in i Kristians ateljé som är inrymd i en gammal lada. Den är liten och trång, belamrad upp till bristningsgränsen med allt som ett intensivt skapande i många olika tekniker bär med sig. I mitt stilla sinne tänker jag att det inte är de yttre förutsättningarna som skapar konsten utan begåvningen och förmågan att ta tillvara på det som är. Vilket också en spontan hemmaskulptur utanför huset vittnar om, ihopsnickrad av rivningsvirke från en ombyggnad av hemmet. Lusten att skapa gäller hela familjen. När Kristian blev inbjuden som en av konstnärerna i årets festival i Gagnef valde han att göra sitt verk i samarbete med sin äldste son Arvid Boström, 15 år. Det blev ett gråtande träd After laughter som bjöd på skönt svalkande sommarregn under solgassande julidagar. Och sista lördagen i september, under konstpromenaden 10 små hus i Stenungsund, kommer han och Julia Boström att visa videoverk tillsammans.

Nen Arnell