Yngve Brothén

Med spår av
tid och förfall

6/9–26/10 2014 rummet i rummet Trollhättans konsthall

Yngve Brothén är dubbelt aktuell i Tvåstad under kommande år.  Denna höst fyller han ensam Trollhättans konsthall med bilder och objekt som kan förknippas med staden och dess historia liksom med den industrilokal som nu är konsthall till en utställning kallad ”Rummet i rummet”. Våren 2015 ­ställer han ut i Vänersborgs konsthall tillsammans med Magnus Gramén på tema ­stilleben under rubriken ”Still lifes still alive?”. 

När Yngve Brothén nu ställer ut i ­Trollhättans konsthall är det med bilder gjorda i en teknik som föddes när han 1997 ombads att delta på Göteborgs Konstmuseum med anledning av att filmen fyllde 100 år. Dessförinnan hade han ägnat tio år åt abstrakt måleri, med en sexhörning som mall. Plötsligt tappade han tron på det han gjorde och han satt overksam i sin ateljé i nästan två år.

 – Jag gick till ateljén varje dag i förhoppning om att kunna göra något.  Att gå hem utan att ha fått något ur händerna var väldigt tungt. När jag fick inbjudan från konstmuseet tvingades jag tänka nytt och fick idén att sota glas. Det blev förlösande. Jag höll en glasskiva över ett stearinljus och sotade ner det och sen kunde jag teckna i sotet med en pensel. Det liknade liksom rutorna i en svartvit filmremsa. Den film som då hade berört mig starkast var Tarkovskijs film Stalker, som också blev titeln på den triptyk jag visade på museet. Det var så det började och det är ungefär så jag gör fortfarande.  Ungefär som Roj ­Friberg ­svärtar ner sina papper med blyerts och suddar fram bilden sotar jag glaset först och arbetar från det ­mörka mot det ljusa.

– När jag sedan kom på att fixera sotet så att jag även kunde börja måla på glasskivan lossnade det för mig och jag började arbeta med ett mer litterärt, föreställande måleri med utgångspunkt i ett gammalt fotoalbum från min barndom. 


Tiggare 2014, akryl på duk, 20x25cm, 2014

Inte sällan är det misstagen som är upp­fin­ningarnas moder. Inför en utställning på ­Skövde konsthall 2005 hade Yngve Brothén hittat ett glas som var frostat på baksidan och tänkte att färgen skulle fästa lite bättre på den ytan, men det visade sig vara precis tvärtom. Det kom luft emellan den målade ytan och glaset så målningen blev alldeles grumlig. Panik!  

– Skulle jag behöva slänga tolv målningar?
I stället kom jag på att lägga några akryllager extra på baksidan och sedan lägga det hela i ett ljumt vattenbad. Då lossnade färgen och jag kunde dra av målningen som en tunn hinna från underlaget och limma upp den på en träskiva. Det var en ren chansning. Jag hade tidigare upplevt att glasets blänk skapade en viss distans och med tanke på hållbarhet var det en stor vinst att få av målningen från glaset. Glaset suger ju inte fast akrylfärgen. Nu har jag utvecklat metoden ytterligare. I stället för vattenbad för jag över målningen direkt till duk. När målningen är färdig ­lägger jag på ett lager färg på glasets baksida och sen ­trycker jag dit en duk i den våta färgen. När ­färgen torkat drar jag av duken och målningen följer med. Jag har alltid varit allergisk mot att det blir spår efter penseln när jag målar, men så här blir ytan helt slät, som ett foto.

Uttrycksmässigt arbetar han vidare på att likt en antropolog eller arkeolog utforska sitt tema, som denna gång är just den stad där han ska ställa ut i en lokal som länge varit industribyggnad och där han nu låter då och nu mötas med bilder i en blandning av foto och måleri och som alla handlar om Trollhättan.

Yngve Brothén har numera ateljé på loftet till en byggnad som tidigare tjänat som ladugård intill familjens bostadshus i traditionell bohuslänsk stil, granne med Konstnärernas kollektivverkstad i Gerlesborg. Dit flyttade de från Göteborg i millenniets början trots att Yngve lovat sig själv att aldrig flytta till en mindre stad än Göteborg. 


Mötesplats, fotografi, 60x40cm, 2014

– Det är svårt att försörja sig som konstnär. Idag när det handlar så mycket om nätverkande blir det inte heller lättare att sitta ute på landet. 

När jag påminner om en sex år gammal artikel i Borås tidning som förutspådde att Yngve Brothén snart skulle kunna räknas till ”en av våra mest betydande svenska bildkonstnärer” blir det lakoniska svaret;

 – För att räknas dit lär man först behöva flytta till Stockholm. Undantag finns förstås. 

 Vid vårt möte är det ännu några veckor kvar till utställningen i Trollhättan och den kreativa processen pågår. 

– Jag visste inte ett dugg om Trollhättan när jag fick förfrågan om att ställa ut där och det var ingenting jag tänkte mig när jag började, att det skulle bli den här sviten. Men så fick jag tillgång till Innovatums fotoarkiv med över 6000 bilder och när jag började titta i det blev det så uppenbart hur jag skulle arbeta. 

Yngve Brothén greps av en stor lust att lära känna arbetarstaden Trollhättan på djupet och från olika håll. Han har intervjuat folk på industrierna, tagit hundratals egna bilder och grävt i stadens historia, som i allt väsentligt handlar om vattnet för energi och kommunikation. Det var ju när man kom på att använda sig av vattnet som Trollhättan lyftes upp från obetydlig by till betydande industristad, sammanfattar han, samtidigt som vi vandrar utmed den vägg av bilder som ska ingå i utställningen. Bilder som utstrålar ålder och förgängelse och till dels påminner om ett renässansmåleri. Motiven är en mix av gamla arkivbilder, egna foton av idag och måleri.  Många bilder relaterar till den hundraåriga marknadstraditionen, som ännu lever upp första onsdagen i varje månad. 

– Marknaderna fungerar ju både som en plats för att köpa och sälja grejer på men är också en viktig mötesplats, tydligt förknippad med arbetarmiljön.

En miljö likt den Yngve Brothén är uppväxt i, men då i Rydal utanför Borås, där båda föräldrarna arbetade som textilarbetare.  Att bli konstnär var dock en dröm han hade  redan som åttaåring. 


Kambodja 1975–1979, akryl på duk, 50x40 cm, 2014

– Jag var rätt slängd i att teckna redan i skolan och försedde kamraterna med stora bilder av Kalle Anka och andra populära figurer och som 12 åring satt jag på klipporna i norra Bohuslän och målade medans de andra badade. 

Efter grundskolan ville han dock börja jobba på fabriken och tjäna pengar men då blev det bom stopp från den politiskt och fackligt aktive pappan.

– Farsan blev riktigt förbannad och sa att han ju hade slitit så för att vi skulle få utbildning och inte gå samma väg som han. 

Så det blev gymnasium i Borås, med ”extra teckning” på schemat och konstintresset växte till sig. När Yngve Brothén med tiden kom till Hovedskous målarskola i Göteborg 1976 var det Åke Göransson, Alf Lindberg och Olle Skagerfors som var förebilderna men med en lärare som Mejanutbildade Kent Lindfors förstod han att det också fanns något ”bortanför Mölndal”. Det ledde till att han ensam gjorde några viktiga resor till Frankrike, Spanien och inte minst Italien.


Darfur 2004, akryl på duk, 48x40 cm, 2014

Han har fått epitetet ”baklängesmålaren” genom sin metod att måla på glasets baksida.  För ändamålet har han byggt en ställning med en vridbar ram där han lägger bilden under arbete och då kan måla på undersidan samtidigt som han kan se resultatet på framsidan. 

Så tillkom bilder av det slag som visas i Trollhättan, där miljöer och människor skönjs som i ett drömskt töcken som ser ut som om det är tiden som gjort sitt.  

– Det finns alltid spår av tid på något sätt i det jag gör. Krackeleringarna gör att bilderna ser ut som om de utsatts för både väder och vind och är något som jag medvetet lägger in. Förfallet finns där hela tiden, kanske också som en sorts civilisationskritik. 

Dåtid möter nutid i en serie fotografiska dubbelexponeringar. En sorts tidsresa uppstår. Som att en flicka från 1930–40-tal möter en dagens invandrarkvinna med sjal eller ett par killar från nuet som möter en kille från 1950-talet. 


Möte, fotografi, 60x40 cm, 2014

I en modell i miniatyr han gjort av Trollhättans konsthall kan man se hur utställningen ska disponeras. I ateljén finns ett antal uttjänta maskiner och verktyg, som ska ingå som tidsdokument och associationsskapare, likt en sorts ”readymades”. Bland dem en transformator och några förbrukade maskiner med en blind uggla på var och en.

  – Ugglan är ju symbol för vishet men också hantverkets och konstskicklighetens beskyddare. Det blir till en bild av vår rovdrift på naturen och vår blinda tilltro till mammon och tekniken. 

Inspirationskällor som Marcel Duchamp, Vermeer,  Dick Bengtsson, Gerhard Richter fladdrar förbi i vårt samtal och kan anas bakom verken. Men också filmskaparen Andrej Tarkovskijs film Den yttersta domen om 1400-talets ikonmålare Andrej Rubljov. Yngve Brothén förklarar att filmen haft en avgörande betydelse för hans konstuppfattning. 

– Det är en film som beskriver skapandet på ett så fantastiskt sätt, att våga tro på det man gör, på sin intuition. Jag vet inte hur många gånger jag har sett den filmen men den tar liksom aldrig slut.

BRITT NORDBERG

Foto: Yngve Brothén/ innovatums bildarkiv