Fanny Gréns väg

Fanny Gréns väg – en dröm i midsommartid

Botaniska Trädgården sommaren 2015

Just när det öppnas en glipa mellan tid och rum,
en av dessa magiska nätter strax före midsommar
då tiden vänder och trädgårdens sanna natur vaknar…

Ja just då händer det för fjärde året i rad att den sceniska kören Rabalder med ett trettiotal dansare, folkmusiker och skogsväsen gör sitt nattliga intåg i Botaniska trädgården i Göteborg.   



Det börjar som en ordinär visning i en av Sveriges vackraste botaniska trädgårdar. Skuggorna börjar falla. Klockan är halv tio på kvällen och det rosafärgade skymningsljuset silar sig sakta ner mellan trädkronorna. Publiken är vaksam och knäpp tyst när härolden Calle Bergil, budbärare och initiativtagare, tar till orda. Han fokuserar på trädgårdens historia; apotekare Grén och hans esoteriska dotter Fanny, som ägde gården Stora Änggården och är självaste ursprunget till Botaniska trädgården i Göteborg.  Apotekare Arvid Grén växte upp på Stora Änggården i början av 1800-talet. När han fick egna barn köpte han även Lilla Änggården som sommarbostad 1840.



Under två och en halv timma får den vandrande skaran uppleva både trädgårdens häpnadsväckande skönhet och följa Fanny Gréns trassliga sökande efter kärleken. Kören slår följe och förför såväl Fanny som följeslagarna med sina lockrop under vandringen – från  kolonistugans farstukvist via kryddträdgårdens lilla gustavianska lusthus över stenpartier och under näsduksträd till den stängda trädgårdsgrinden mot Änggårdsbergen. Därutanför väntar det okända och otämjda. Publiken förses med fotogenlyktor. Som lyktbärare tar du dig varligt fram över stock och sten, och när stadens ljud tystnat öppnar sig en helt annan värld. Med alla sinnen vidöppna ser och hör du grodor och änder röra sig vid tjärnet medan kornknarr, nattskärra, busksångare och näktergal tävlar om uppmärksamhet. Utan förskyllan erbjuds du en gratis konsert av blandade röster. På samma sätt blandas växternas dofter till en berusande och färgstark not. Som om inte detta vore nog förstärks magin av olika huldrors lockrop mellan änggårdsbergen.



Men Fanny Gréns väg till kärleken är allt annat än rak. Den trasslar sig genom snår och över bäck. Själv håller hon publiken i ett fast grepp. Nu i sällskap med fauner, trolltyg, älvor och vittror för att till slut axla sin hejderidare och utvalde till häst. Alltmedan en fiolspelande näck förtrollar publiken ner till silverbäcken. Alla dessa småfolk, som förhäxat vandraren i den tysta och ljusa försommarnatten, får sitt utlopp i en vild bachanal på den illgröna gräsmattan (framför stora lusthuset). Och i det tilltagande mörkret hålls bröllop. Det eldas och eldslukas – dansas och dånas.  Iklädda de mest underfundiga munderingar och till toner av både Bellman och Taube når de sin kulmen framåt midnattstimman. Allt Under ordnade former förpassas så publiken med hjälp av lyktor och marschaller tillbaka till utgångspunkten, entrén framför den stora dammen. Ordningen är återställd, verkligheten tar vid.

Men under ytan har något skett, något stort och magiskt, som är svårt att sätta ord på.

 

KRISTINA MELLSTRÖM