Lovisa Ivenholt

En midnattsdröm

 

29 aug - 12 sept 2015, Lidköpings Konsthall

Lovisa Ivenholt (f 1974) är nu aktuell med en utställning i Lidköpings stora konsthall. Hon har hittat spännande motiv för sitt måleri. Utställningen ger fina exempel på arbeten hon laddat med den speciella energi som bara riktigt bra måleri har. Utställningen heter En midnattsdröm. Nästan, men bara nästan som Shakespeares pjäs som ju heter en midsommarnattsdröm. Men liksom i pjäsen händer många överraskande saker i den här utställningen.

Själva mörkret är ett av dess motivområden. Utställningen inspireras av, och undersöker nattens nyanser. Färgerna i det mörka. Vilka skiftningar och färgackord finns där utom det svarta? Vilka koloristiska ackord behövs för bilden ska återge natten i hela sin sammansatta känsla? Målningarnas verkan byggs upp av vad jag uppfattar som en rad egentligen motstridiga, men här samverkande, faktorer. Det finns ett ljus i mörkret, vilket optimistiskt och positivt statement. Lovisa Ivenholts sensibla konstnärsblick ser speciella färger i dunklet. Hennes målningar är på samma gång både stilla och fulla av rörelse. Sådant förstår inte intellektet så målningarna får gå direkt på känslan. Det här är målningar som vinner på att man umgås med dem litet längre. Gåtfullheten lättar inte på förlåten vid en hastig blick.


Lovisa Ivenholt

Som så ofta är tiden konstens bundsförvant.Lovisa Ivenholt har förberett sig väl för sitt konstnärskap. Några år i mitten av nittiotalet ägnade hon åt teoretiska studier med ämnen med viktig anknytning till konsten, som Idé och lärdomshistoria, konstvetenskap, filosofi och konstteori.2001 började hon på Pernby Målarskola i Stockholm och fortsatte där till 2003. Och mellan 2003 och 2008 gick hon på konsthögskolan i Stockholm. Efter det startade livet som konstnär med några år i konstmetropolen Berlin. Numera är hon bosatt och verksam på Kålland, där hon förutom bostad och ateljé även driver galleriet No Hay.

Zenit träffade henne inför vernissagen på Lidköpings konsthall.

– Jag jobbar i olja på duk. Ibland också på plexiglasskivor. Färgtuberna jag har hemma bestämmer vilka motiv och klanger jag ska jobba med. För att få variation och förnyelse i toner och nyanser köper jag nya serier av färger när jag besöker Berlin.



Det händer mycket i hennes konst och hon följer sin intuition och låter den ta annorlunda vägar.

– Jag vill utmana mig själv i mitt måleri. Annars tröttnar jag.

Hennes målningar utstrålar kraft och mystik.

– Energin ligger i färgen och själva måleriet.

I några bilder betonas färgens mera fysiska sida, det som i dag ofta kallas färgens "materialitet".¨

Till den här utställningen ville hon fokusera på ett speciellt motivområde. Utgångspunkten var en diktstrof av författaren och konstnären William Blake (1757-1827): "I went to the garden of love, and I saw what I never have seen".

Fokus blev alltså natten. Och utifrån det har hon gjort en utställning speciellt för konsthallen med i huvudsak arbeten gjorda de senaste åren.

– I titelmålningen vill jag återskapa känslan av att se upp mot en stjärnklar himmel, att helt uppgå och förlora sig i den upplevelsen.



Hon har prövat sig fram och experimenterat.

– Vilka toner som inte är svarta innehåller natten? Det behövs t ex toner av orange eller röd för att få rätt midnattskänsla och dynamik. Och blå timmen är inte bara blå.

Alla målningar refererar på sitt sätt till aspekter av natten. Hur undrar jag?

– Man kan ha en känsla för färgen utan att kunna formulera det.

Målningarna är gjorda i vad man skulle kunna kalla en kontrollerad abstrakt expressionism. Målningarna har en klar struktur och kompositionerna är underliggande men gör sitt viktiga arbete att stabilisera. Men det händer saker i hennes måleri hela tiden;

– Jag behöver inte ordningen lika mycket, jag börjar bli friare. Kanske beror det på att jag funnit  harmoni i tillvaron.

Hur ser hon på begreppet skönhet i förhållande till sin konst?

– Jag tycker att mina målningar är vackra på ett intressant sätt. Tänk att färgens resa från tub till duk kan vara ett sätt att omvandla naturen till måleri.

Hon säger att hennes uttryck inte är beroende av den omgivande miljön. Och att hennes uttryck förändrats beror inte på att hon flyttat från storstaden Berlin till sin lantliga idyll på Kållandsö. Det skulle man ju annars lätt kunna tro.



På den här utställningen visar hon ett tjugotal målningar, de flesta i mycket stora format.

– Jag vill och hoppas att mina målningar ska vara så hypnotiserande att man stannar upp. För de behöver sin tid.

På vernissagen framfördes en performance där hennes syster sopranen Regina Fredriksson framförde Dvoraks Sången till månen. På hennes kropp projicerades filmat vatten i form av eldslågor.

Det finns en stark och personlig laddning i hela den här utställningen. Hur skapas den? undrar jag;

– Jag laddar mina målningar med mig!

 

Text och foto: BO BORG