Benny Cruz

Benny Cruz jobbar
för en färgglad stad

2013
Vänskap, kärlek och fred var temat när feriearbetande ungdomar under ledning av Benny Cruz målade utescenen vid Backa kulturhus, Selma Lagerlöfs torg.

Benny Cruz vill att stadsbilden i Göteborg blir lite mer färgglad, gärna genom fler muralmålningar. Men att måla på olika väggar runt om i staden handlar inte bara om att göra vår vardagsmiljö mindre grå och tråkig. För Benny är muralmålningarna också ett sätt för vanliga medborgare att få ta plats i det ­offentliga rummet.

Regnet öser ner den här höstdagen. Benny Cruz har precis hämtat upp mig i sin bil, tanken är att vi ska göra en rundtur och titta på några av de muralmålningar som han har varit med och gjort de senaste åren. Det har faktiskt blivit ganska många. Några har han själv målat och vid andra tillfällen har han varit ledare för olika projekt där ungdomar själva fått måla. Vi funderar ett tag på om vi ska ställa in på grund av regnet men kommer fram till att en muralmålning finns där varje dag, varje årstid i alla sorters väder. 

Ordet muralmålning får nog de flesta att ­tänka på religiösa motiv som ­Michelangelos takmålning i Sixtinska kapellet eller stora ­politiska väggmålningar i Latinamerika eller i Nordirlands Belfast. Men en muralmålning kan kan också vara att några barn tillsammans ­målar en vägg på sin förskola. Förenklat kan en muralmålning beskrivas som en konstnärlig bild på en fast vägg, mur eller tak. Hur målningen utförs kan variera och det finns olika tekniker. 


Muralmålningen på brofästet vid Vårväderstorget initierades av organisationen Pantrarna och gjordes av ungdomar i området under ledning av Benny Cruz. Temat var visionärer och på väggen syns personer som till exempel Olof Palme, Nelson Mandela och Leila Khaled.

– En muralmålning kan vara bara en utsmyckning, en dekoration. Samtidigt som man kan dra ihop en massa människor och måla något tillsammans, något kollektivt, säger Benny Cruz.

Vad är då skillnaden mellan en muralmålning och graffiti?

– Till att börja med är det en helt annan este­tik. Grafitti hänger också ihop med tags och throwups (olika former av sprejade signaturer. red. anm.) som du inte alls har i muralmåleriet. Sedan är grafittin oftast exkluderande, och jag kan uppleva den som elitistisk på något vis. Det är till exempel inte alla som ser vad det står, och det är mycket i tagsen som bara är för dem som håller på med det.


Muralmålningen på Lundbybadet gjordes med hjälp av barnen på förskolan Lokomotivet.

Benny Cruz menar att muralmålning är en konstform som är ett bra verktyg för att stärka inte bara individen själv utan även närområdet de lever i. Den marginaliserade vanliga människan får i målningarna en chans att berätta sin historia, om sig själva och om sitt område. I ­bästa fall fungerar också muralmålningen som en ny mötesplats. Det kanske dyker upp ett café eller en livsmedelsbutik för att det har börjat cirkulera mer människor i området på grund av målningen. Kanske inte omedelbart, men på lång sikt. Benny tror också att det behövs nya konstverk i det offentliga rummet för att folk ska känna sig delaktiga.

– När jag går omkring här i stan så ser jag en massa bronsstatyer på en massa män, etniska svenskar eller historiska personer. Jag känner att det inte finns någon konst i det offentliga rummet som jag kan spegla mig i. Det finns ingen ­staty jag har en koppling till. Samtidigt ser jag en massa reklamskyltar som tilltalar hbtq-personer, kvinnor, handikappade och invandrare. Varför ska vi bara bli tilltalad av reklamen, varför ska jag bara räknas när jag ska konsumera. 


Benny Cruz är själv uppväxt i Backa och hade länge velat göra en målning vid Backa kulturhus. Här en av bänkarna framför utomhusscenen.

Han nämner Anna Asklunds målning ­Breaking Barriers vid GP-huset som ett exempel på offentlig konst där han kan känna att han är med i något sammanhang. 

Att det är viktigt att även den lilla vanliga människan ska få berätta sin historia återkommer även i andra konstprojekt som Benny gjort. Ett exem­pel är den utställning som startade med att han och vännerna Anders Walfridsson och ­Andres ­Stoopendal hittade ett gammalt foto­album i ett soprum. De kände direkt att det här måste de bara göra något med. De kontaktade dödsbon och fick gamla fotografier på loppisar och ställde sedan ut fotografierna i Svenska ­kyrkan i New York. 

– Det blev som att att rädda de här människornas historia. Sedan får man brottas med om det är moraliskt rätt eller fel, det får vi nog aldrig ett svar på, men jag tycker det är viktigt att påpeka att de vanliga människorna som lever sitt liv i tysthet, de som inte syns eller märks, att de också har en historia att berätta. 


Utställningen ”Kungliga med dig och mig” på Livrustkammaren 2012 började med att Benny Cruz frågade sina vänner på Facebook vad de skulle vilja göra om kungen kom på besök. Svaren tolkade han och omvandlade sedan till målningar.

Tanken att alla ska få vara med återkommer ­också i förra årets uppmärksammade utställning Kungliga med dig och mig på Livrustkammaren i Stockholm. Benny frågade sina vänner på ­Facebook vad de skulle vilja göra tillsammans med någon ur kunga­familjen. Svaren har sedan blivit målningar av Benny som föreställer hans vänner i olika vardagssituationer tillsammans med kungliga familjemedlemmar. Vi får se hur kungen besöker en moské, bjuds hem på en fördrink till Roozbeh och Jasmine och hur drottning Silvia sjunger karaoke med Lisa.

Att det är viktigt, speciellt som ung, att få ­synas och få ta plats i det offentliga rummet har han egna erfarenheter av.

– Jag sportade aldrig och hade en rätt taskig självbild. När jag började med muralmåleri så blev jag både sedd av vuxna och andra i min egen ålder och det stärkte min självkänsla.


Benny är uppvuxen i Kortedala och Hisings Backa. Som barn började han tidigt att måla och skulptera. Bennys intresse för muralmålningar kan på ett sätt kopplas till hans kulturella arv. Hans föräldrar kommer från Chile och när hans morfar, som var konstnär, efter många år kom på besök från Chile så minns Benny att det var väldigt spännande och fascinerande. Morfadern gjorde bland annat mural­målningar, och det är en konstform som har en stark tradition i Latinamerika. Långt efteråt har han insett vilket intryck morfadern har gjort, och både Bennys konst­intresse och att han började med mural­måleri kan nog kopplas till det. 

När jag i en tidigare intervju för några år ­sedan frågade Benny Cruz om han hade ­något drömprojekt fick jag som svar att han gärna skulle vilja göra en muralmålning med Håkan Hellström som motiv. Den målningen håller han nu på och färdigställer på Andra Långgatan, där han efter års letande äntligen fått tillgång till en vägg. Har han några nya drömprojekt?

– Jag skulle gärna vilja återuppta mitt arbete med att kartlägga alla muralmålningar i regionen. Jag började för några år sedan att inventera alla målningar som finns i Göteborg.

Målsättningen är att det ska bli en guide som täcker in hela Västra Götalandsregionen, men just nu står projektet stilla i brist på pengar.

– Det är en undanskymd kulturskatt som är värd att lyftas fram.

Roger johansson


Urval av muralmålningar som Benny Cruz varit inblandad i:

Lundbybadet, barnbassängen utomhus, samarbete med förskolebarn.

Utescenen vid Backa kulturhus, samarbete med feriearbetande ungdomar.

Vid Fixfabriken, barn från Sannaskolan och närområdet var med och målade.

Vårväderstorget, Pantrarnas ungdomsprojekt Legender och hjältar. 

Andra Långgatan, Håkan Hellström. 

Dynamorummet Stadsbiblioteket.