Erland Brand

 

Tiden, tillvaron och den eviga rörelsen

Erland Brand registrerar ett kosmiskt flöde

2013
Huvuden kan växa fram längs olika associationsbanor eller formspår och när ett spår är uttömt övergår Erland Brand till teckning för att skapa nya lösningar. Allt arbete sker från ett litet enkelt bord med få verktyg.

Det finns konstnärer som inte låter sig beskrivas i termer av grupptillhörighet eller idésammanslutningar. De arbetar oavbrutet utan att snegla åt det gängse i tiden, har sina egna referensramar och borrar sig allt djupare in i bildens problematik och mysterier. Drivkraften är lusten och nyfikenheten inför nya utmaningar. Att spänna krafterna och hitta en ny öppning. Erland Brand, som idag är 91 år har under ett långt arbetsliv arbetat sig fram längs olika stråk, som till slut löpt samman i en berättelse om människans tillvaro, tiden och den eviga rörelsen.

Märkligt nog har Erland Brand bara haft ett fåtal utställningar i Göteborg, där han varit bosatt nästan hela l­ivet. Istället har det blivit Konstakademien och några av de viktigare gallerierna i Stockholm som visat hans verk. Där har alltid mottagandet från publik, inköpare och en enig kritikerkår varit positivt och skapat en plattform för fortsatt utveckling och arbetslust.


"Huvud", blandteknik akvarell/tempera/collage, 72 x 58 cm (yttermått)

– Jag hade fyllt 50 år, när jag hade min ­första utställning i Göteborg, och då hade jag varit verksam som konstnär här i många år. Det känns därför märkligt, att jag nu i hög ålder har blivit inbjuden till en separatutställning på Konsthallen nästa vår 2014! Det är en vacker lokal, som kräver många bilder, och jag ser med spänning fram emot att visa delar av min senare produktion inför en västsvensk publik.

Erland Brand har tidigare arbetat i olika tekniker, men idag är det främst collage och teckning, som han experimenterar med på olika underlag och med infogade tillfälliga objekt som plåtbitar, foliepapper och kapsyler. Landskap och olika strukturer är ofta återkommande motivkretsar, och en ständig följeslagare är huvudet med den pregnanta pannan, tydliga ansiktsben och ögon som håller fast betraktaren på ett speciellt sätt. ­Kanske finns alla tider och alla människor ­samlade i dessa ansikten, som kan förvandlas till olika tänjbara formelement beroende på tekniken?


"Huvud", blandteknik akvarell/tempera/collage, 72 x 58 cm (yttermått)

– Allting är egentligen en rörelse, en förändring i tiden. Många tycker att huvudena är olika aspekter och bilder av mig själv, men jag ser mig inte så ofta i spegeln. Däremot känner jag mig själv, traditionen och historiens gång, och kanske blir det en blandning av olika erfarenheter och tankar om människan. En tyst betraktelse och i förlängningen en filosofisk insikt om tillvaron. Det viktiga är att bilden håller, och när jag arbetar med collage kan jag riva bort en del av ett formelement, som jag är missnöjd med och sätta dit ett nytt. Jag strävar inte efter kommunikation, men jag vet när bilden får en annan dimension och blir laddad. Då är det dags att sluta. I mitt arbete har jag ofta inspirerats av äldre tiders måleri men också av det senare 1900-talets konst med bl a Olle Baertling och Dick Bengtsson, som båda med små medel och sublima rumsbeskrivningar laddar sina bilder med en förunderlig magi och berättar om en annan verklighet.


"Huvud", blandteknik akvarell/tempera/collage, 72 x 58 cm (yttermått)

Erland Brand kommer från Arvika i Värmland, där traditionen till hantverket alltid har varit stark och levande i många släktled. Hans egen far, som var yrkesmålare, förmedlade också ett livslångt kulturintresse och tron på nödvändigheten av kulturens integration i samhället. Fadern gav dessutom tidigt uppmuntran och sitt fulla stöd i samband med ansökan till Slöjdföreningens skola i Göteborg, där Erland Brand studerade i mitten på 40-talet under Nils Wedel. Han fortsatte till ­Valands konstskola 1947–51, där en stark Endre Nemes förde in kontinentala konstidéer, och där han efter avslutad utbildning blev lärare i grafik under några år.  Bland kurskamraterna på ­Valand fanns bla Erik och Tage Törning, Ulf Trotzig, Lennart Åsling, Per Thorlin, Bengt Olson, Bror Persson och Acke Oldenburg, som alla senare blev tongivande i sin generation.

– Det var många starka personligheter samlade på en plats, och ibland kunde säkert stämningen bli spänd.  Jag märkte inte så mycket av det, eftersom jag oftast jobbade hemifrån. Många kanske uppfattade Nemes idéer som ett brott mot den måleriska traditionen i Västsverige, men det var nog nyttigt, och själv tyckte jag att det innebar en naturlig utveckling i konstlivet.


"Landskap", tusch, 21x30 cm

För några år sedan presenterades en bok med Erland Brands tuschteckningar under rubriken  Huvuden som övergår i landskap med efterord av Jan Håfström. Med undertitlar som Horisont, Strukturer, Rymd, Gestalter, Landskap, Farkoster och Ansikten kunde man för första gången följa Erland Brands böljande associationer om människans ömtåliga tillvaro på jorden. Här drabbar och fascinerar tekniken med full kraft, och med en sugande stark rörelse genom blad efter blad löper pennan nästan maniskt över det vita underlaget. Kontrollen och riktningen är fulländad i det som ser ut som trasiga tygstycken, flygande rymdskepp eller hemlighetsfull skrift. Huvuden växer, rör sig och omformas med ögon, som håller fast oss. Tecknen flyter fram som i trance, och han ­lyfter bara pennan när handen är utmattad.


"Ansikte", tusch, 21x30 cm

Erland Brand är en beläst och allmänbildad man, som ofta funderar över konstens och konstmusikens ställning i Sverige. Vad har media för roll idag? Vilka driver kulturfrågorna? Vem sprider glädje och innovationer inom konsten idag?  Inom familjen Brand finns det numera konstnärer i flera generationer. Ett levande konstsamtal som kräver närvaro och aktivt deltagande pågår alltid. 


"Struktur", tusch, 21x30 cm

– Jag är verkligen bekymrad över ytligheten  och okunskapen inom kulturområdet, så som det presenteras i dagspress och TV.  Vart har de stora kulturpersonligheterna tagit vägen, som kunde vägleda och entusiasmera? Finns det inte längre plats för erfarenhet och intelligent med­vetenhet? Jag saknar skarpa hjärnor som kan stå emot ­attacker från den ombytliga omgivningen. Diskussionerna idag går inte på djupet, och man böjer sig för opinionen. Allt blir så splittrat. I ­Göteborg verkar de styrande politikerna helt ha tappat intresset för att utveckla kulturen. De ständigt pågående samtalen om konst med familj, vänner och kollegor här i mitt eget hem håller mig däremot uppdaterad och gör mig både nyfiken och lockad att lösa bildproblem.

Gun Hellervik

 

Samtliga foto av tuschteckningar publicerade
med ­tillstånd av Lindgren & Söner AB, Mölndal