Alingsås kulturhus

Sant eller inte på nyöppnade kulturhuset i Alingsås

Alingsås
Nya konsthallen. Foto: Patrik Gunnar Helin

Alingsås konsthall finns nu på ny plats i kulturhuset som också rymmer bibliotek och utrymmen för studier, samtal och kreativt skapande.

I juni var det dags för den efterlängtade nyöppningen av den del av Alingsås kulturhus som rymmer konsthall och bibliotek. Turerna kring ombyggnaden har varit många. Olyckskorpar har kraxat och tyckarna i lokalpressens insändarspalter har luftat sina åsikter, men så blir det när en älskad institution genomgår förändring och både beslutsgång och övrig hantering inte varit den smidigaste, om man säger så.  Och resultatet? Det blev på det stora hela gott vågar man nog säga.

Nu har alingsåsarna fått ett färgglatt och mönsterrikt bibliotek med en rikt tilltagen barnavdelning, många sittplatser och arbetsytor, och en ungdomsavdelning som bland annat rymmer en trappa att hänga i under programkvällar eller i största allmänhet och ateljéutrymmen för eget skapande. Vuxenavdelningen har flyttat upp ett våningsplan till spännande labyrintiska rum för de olika avdelningarna, säkert inspirerande för den med deckarambitioner.


Biblioteket, interiör, Foto: Jan Olson

Ytterligare en trappa upp, i ett publikt sammanträdesrum finns den enda offentliga utsmyckningen, ett homage till Karin Boye av konstnären Simon Blank. Verket kopplar samman litteraturen, konsten och döden genom hänvisningar till hennes texter och böcker samt fotografier tagna vid poetens dödsplats i Alingsås och graven på Östra kyrkogården i Göteborg. Tyvärr har inte personer med permobiler tillgång till de övre planen, hissen är för trång, vilket ju är en olaglig fadäs. Kulturhuset har därför ställt en mindre rullstol till förfogande. Den går in i hissen men då krävs hjälp som kanske inte finns till hands. Annars får personer beroende av dessa fordon får hålla sig till bottenplan där tidskriftsrummet finns och kanske också ett café, om intresserad näringsidkare står att finna.


Bilioteket, interiör med plats för samtal, Foto: Jan Olson

Konsthallen har fått en ny placering, i ett mer passande rum på ett mellanplan och synligt från entréplan. Förhoppningsvis kommer fler besökare att hitta hit än till den gamla hallen som låg väl dold på en övre våning. Inbjuden första utställare till den nya Konsthallen är göteborgskonstnären Patrik Bengtsson.

Rest your little head and tell me about the past är den suggestiva titel Patrik Bengtsson valt för utställningen som på så vis blir en helhet, en installation av fyra verk. Helt dominerande i rummet är en vilande brontosaurus. Den ligger så gott på sidan och sover så tungt att den inte märker när någon besökare sätter sig på dess mage. Här kan man vila sitt huvud och meditera över (före detta) planeten Pluto och dess plats i Universum eller lyssna på det mumliga sorl av ljud som uppstår i verket In the age of universal deceit… där Patrik Bengtsson blandat ljudet av mäktiga mäns berömda tal till massorna. Vissa talar, agerar och formar innehåll, andra filtrerar, förstärker, försvagar eller förvrider, somliga kopierar och förvränger, vill verket säga.

Förtydliga och förvränga, bygga upp och sudda ut är nyckelbegrepp i denna utställning där sanningar sätts under lupp. För hur är det egentligen med brontosaurusen, har den någonsin funnits som en specifik art? Att följa de vetenskapliga vindlingarna kring denna jätteödlas ben, som grävdes fram under det sena 1800-talets fossiljakt blir ett exempel på hur sköra vetenskapliga sanningar kan vara. Ett annat exempel är turerna kring Pluto, länge vårt solsystems nionde planet men sedan 2006 definierad som en plutoid, en dvärgplanet. Men alla går inte med på en sådan degradering.

Vad som är sanning eller inte kan alltså var ytterst relativt och beroende av från vilket håll man betraktar den. Vinnaren skriver historien sägs det och otvivelaktigt är det så att den som besitter makt också anser sig ha tolkningsföreträdet, både i vetenskapliga och andra frågor. I Patrik Bengtssons utställning gestaltas makten med sömnadsmönstret till en uniformsrock. Detta starkt symboliska plagg både inkluderar och exkluderar. Bäraren avindividualiseras men blir istället delaktig i något större än sig själv, inne sällan något med maktanspråk.


Homage till Karin Boye, Simon Blank. Foto: Jan Olson

Människor träter äregirigt om vad som är fakta och vad som bara är falsarier. Under tiden sover en trött brontosaurus på Alingsås kulturhus och Pluto vandrar sin bana runt solen helt oavhängigt sin definition. I det oändliga Universum samlas ljudvågorna från alla stora talare och agitatorer, ännu onåbara för oss att fånga och dechiffrera.

Konsthallen har valt att till texterna om de fyra verken bifoga två kommentarer; den ena en reflektion av Anna van der Vliet om den patriarkala världsordningen och behovet av en ny geologisk era, den andra ett verk i sig av Johannes Heldén. En framtida sömn är titeln.

 

Bibbi Olson


Rest your little head and tell me about the past, 2016. Textil skulptur. Patrik Bengtsson, Foto: Jan Olson


Rest your little head and tell me about the past, 2016. Textil skulptur. Patrik Bengtsson, Foto: Jan Olson


Not an act of Universe, 2016. Kolteckning, Patrik Bengtsson. Foto: Jan Olson