Bo Lindorm

Målningar och en ny bok

19 - 26 oktober 2016, Galleri Imma
Bo Lindorm, Foto: Bo Borg

Temat för Bo Lindorms utställning på Galleri Immas är horisont. Som inspiration finns en installation av konstnärskollegan Harry Moberg. En man i brons sitter i dennes verk och begrundar havet och horisonten.

Så här beskriver Bo Lindorm sina känslor för verket:

"En gammal konstnär

sitter på en stol vid stranden

Betraktar horisonten som ändras hela tiden

hans tankar flyger iväg

Ändras med ljuset och stämningen."

Man kan nog på goda grunder förmoda att Lindorm känner igen sig själv i den mannen.

När det blev tal om att Bo Lindorm skulle ställa ut på Galleri Imma för tredje gången, hade galleristen Jörgen Persson ett önskemål. Han ville  att utställningens huvudnummer  skulle vara en lång målning. Den längsta väggen i galleriet är drygt 8 meter, så det fick vara riktmärke.

– Det blev en lång historia, skrattar Bo.

Han köpte en vinyltapetrulle. De har en livfull baksida med en målardukliknande struktur. Och de är 10,5 meter. Den fick det bli. Och när målningen var klar blev den så bra att man inte ville klippa i den. Så sitter den på tre väggar och rundar två hörn.

– Det är lätt den längsta målning vi visat i galleriet, säger galleristen Jörgen Persson. Och längden blir svårslagen, fortsätter han.

Bo Lindorm har målat i hela sitt liv. Han bodde tidigare på Börstorp utanför Mariestad. Där hade då hans fru ett galleri. En av utställarna där var Lennart Aschenbrenner. Han tyckte att han skulle visa sina målningar för galleristen Jörgen Persson. Han tände direkt och de planerade in Lindorms första utställning. 



Numera har Lindorm  avslutat sin karriär som bonde på Börstorp och bor som pensionär i Fayence i södra Frankrike, där hans fru har en familjeegendom.

Där har de bott sedan 2002 och sedan dess har han huvudsakligen varit verksam som konstnär. På den här utställningen visar han ett trettiotal nyare verk.

Och den långa målningen är nyckelverket. Den har en markerad horisontlinje full av dramatik. I förgrunden ett pastellblått vatten och över horisonten ett mörkt fält, jag tolkar det som kvällshimmel. De är väl egentligen abstrakta. De känns svagt naturlika, men mest abstrakta med avtryck av material och måleriprocess . Galleristen kallar uttrycket för "naturupplevelsebaserat" , och kör för det.

– Jag tycker att temat "horisont" känns aktuellt. Jag tänker på flyktingarna som går mot den okända horisonten, säger Bo Lindorm.

Han har varit en naturmänniska hela sitt liv. Så han ser det som det mest naturliga att som konstnär avbilda den.

– Jag ser naturen på mitt sätt och sätter in mina känslor i mina målningar av den.

Målningarna har blivit alltmer dramatiska med åren. Klimatförändringarna och vad de gör med naturen finns hela tiden med i bakgrunden.



Han vill uttrycka olika saker. Några målningar tar upp en skogsbrand och det sammelsurium av döda fragment som blir kvar efter den.

Men han är ingen budskapskonstnär.

– För mig är konsten enbart ett nöje.

Hans färgtuber innehåller bara de tre grundfärgerna. Utifrån blandar han sig fram till sin palett och de färger han vill ha.

– Det är fascinerande att man med tre färger kan skapa alla färger.

Han målar inte inför naturen utan utifrån enkla skisser och framför allt minnen av intryck och känslor.

– Jag är ordblind.  Vi som är det kompenserar med att ha ett mycket gott minne. Så när jag ser något i naturen fastnar det.

Minnena och skisserna blir grunden, men bilden förändras och får sin egen form och uttryck under måleriprocessen.

Målningarna är hans poetiska färg-  form - och känslominnen.

– De föreställer säker något.

Han har med sig sina intryck in i måleriet.

– Människor ser alltid något i mina målningar som jag aldrig har avsett.

Han vill skildra den dramatiska skönheten i naturen. Ljusspelet. plötsligheten i ett häftigt regn eller en brand.



I samband med utställningen släpptes också en bok med text och bilder av Bo Lindorm med titeln Horisont.

– Jag vill skildra olika människors horisonter i bild och texter. Jag sitter varje kväll på min terrass med ett glas vin och funderar och begrundar horisonten i kvällningen.

Så här avslutar han boken:

"Sitter på en stol framför horisonten

Tänker på alla underbara människor jag mött

Vänliga knäppa roliga ledsna allvarliga

Spännande tråkiga

Intelligenta inte så klyftiga

Alla som gör livet värt att leva."

texterna och bilderna flyter samman.

– Nästa utställning blir nog i Frankrike, avslutar han vår pratstund.

BO BORG


Bo Lindorm, Foto: Bo Borg


Bo Lindorm, Foto: Bo Borg