GALLERIROND våren 2006 Zenit, kulturtidningen i väst



BARNET INOM OSS
Sofie Igelström hämtar ur sina drömmar

 
"Tittskåp är sedan ett år Sofie Igelströms självvalda konstprojekt på Vårdinge folkhögskola utanför Stockholm.

- Jag älskar att bygga upp miljöer och scenografier, säger hon."


Sofie höll på med marionettdockor när hon gick teaterlinjen sista året på gymnasiet i Kristianstad. Så det föll sig naturligt.

– Jag bygger med olika material; Hönsnät och papier maché och använder docklera som blir lätt trä, akrylfärg och textil i vissa skåp.

 
 

Vad det är för figurer i skåpen vet hon knappt själv. Ibland ser de ut som alver eller små troll som bor i skogen, ibland som människor.

– Jag tänker inte så jättemycket. De dyker upp i drömmarna jag har, det är svårt att förklara. Det blir som serier.

– En dröm är som en film. Jag får plocka ut delarna som en serieruta. En grej kan handla om väldigt många saker. För mig belyser det jättemycket.

Inte sällan handlar det om henne själv. I ett tittskåp tittar en kvinna längtande ut genom glaset.

– Det var när jag gick en konstskola jag inte gillade och kände mig instängd, säger Sofie Igelström som kallar skåpet Öland.

I ett annat omges en naken kvinna, flygfärdig med vingar, av små figurer som kan vara iförda djurmössor av räv, kanin, apa och katt.

– Jag älskar barngrejor, man får tillåtelser att använda djurdräkter och klä ut sig, säger hon om tittskåpet Stackars prickig lilla räv.

 
 

Kärleken till djuren är en självklarhet.

– Jag har alltid varit mån att ta hand om dem. Just nu har jag Boris, min älskling som är hittehund av blandras från Spanien.

I ett tittskåp matas en gäng fågelungar med daggmask.

 
 

Sofie Igelström lever som hon lär och har nästan överallt med sig en docka.

– Jag tycker den är fin, helt enkelt. Den är gjord i vanligt tyg och köpt på loppis och jag har haft den med mig i två år, berättar hon.

– Den hänger alltid i ateljén, jag tittar alltid på den.

Familjetidningen Allers av gammal upplaga från 1950-talet är en inspirationskälla.

– Den är snygg med fina bilder. Det är lustiga texter på gammal svenska som visar vad folk tänker.

 

Hon kallar utställningen Med ett tvivelaktigt leende för att framhäva barnets perspektiv.

– Man får lov att vara som man är, vara barnslig.

Det är jätteviktigt. Det ska man vara så länge man kan, så man håller sig i livet. Man ska inte bli vuxen för snabbt, säger Sofie, född 1985.

 

– Som vuxen har man alla ansvar. Då kan man inte hålla på med sådana här grejer. Som barn får man släppa loss. Jag ser på mycket som ett barn, kanske för att min syster Therese har ett barn som är tre år.

– Vi står så otroligt nära varandra. Hon skriver dikter och krönikor och vi ska göra en barnbok tillsammans nästa år, avslutar Sofie Igelström.

 
JAN BERGMAN