2005 Zenit, kulturtidningen i väst



Färger som klingar av skönhet
 
Bengt Johansson är västkustens målare
 
 

I milda soliga färger målar Bengt Johansson sensuellt miljön omkring sig.

Oljan av grejorna på målarbordet med penslar i en glasburk och terpentinflaskor blir en abstrakt färgkomposition men betraktaren skönjer ett rum där ljuset flödar.

 
– Jag är ingen olycklig människa. Det är ganska glädjefullt, säger han.

– Det är en skön upplevelse när jag kommer dit att jag hittar rätt. Jag blir väldigt hel och tillfreds och får en bekräftelse på mitt eget uttryck. Det som jag kämpar med att nå fram till. Som många konstnärer tycker han att motivet är en ursäkt för att få måla.

– Vad det sen betyder kan jag inte uttyda själv. Jag vill berätta lite om rummet jag är i. Att det blir så där är inte svårt att förklara, det är det jag ser.
Klangen i färgerna ska svarar mot en skönhet.
 
 
– Jag måste se det, färdigställa det på något sätt. Det kan vara besvärligt att nå dit.
Det är inte gjort i en handvändning. Men när jag väl har det är det enkelt.
Han kan vara jättetrött eller jättepigg.

– Det är gott när man är utvilad och sinnena är på alerten och vidöppna. Jag är stark i det läget. När jag är övertrött kan det också komma. Men mittemellan blir det ingenting.

– Sen har det med ljuset att göra, det säger klack i ateljén, allt stämmer och fungerar. Det är inte så att jag går och väntar på det ljuset men plötsligt är jag mogen för det. Det spelar egentligen ingen roll vilken tid det är på dygnet.

– Ibland kan jag måla det här på natten. Men utgångsläget är inte att måla i lampljus, det är att göra det i sol- och dagsljus vid 10–11. Någon gång kan jag gå upp och måla vid 7 på morgonen.

Under tiden han målar kan lusten bli så stor så att det är svårt att stoppa.

– Det ser annorlunda ut nästa dag men då får jag vänta lite. Jag jobbar på flera dukar samtidigt, målandet är ett driv på något sätt. Till sist återkommer jag till det jag först började med, det går runt.

Färgtonerna, ljuset och sinnesupplevelserna sitter inne i huvudet.

– Sen kan det bli mycket hjärta och känsla med. Det är väldigt mycket ”nu”, bara ”nu” och inte saknad. Målningarna är en existensbekräftelse, en bekräftelse på att jag existerar just nu. Bengt Johansson har rötterna i Vänersborg och räknar sig som dalslänning (!) men är sedan många år bosatt i Glommen på hallandskusten, där det gyllene ljuset strålar i samma höga sfärer som över Skagen på andra sidan Kattegatt och skånska Österlen.

Korna som betar på en strandängarna med den runda solen på himlen har han målat i en pastoral olja, där tiden tycks flyta långsamt fram. Den vackra solnedgången har han skildrat i intensiva akvarellfärger.

Det här är en idyll som skapad för en målare och här bor Bengt sedan länge i en över 100 år gammal småskola med utsikt åt alla håll och 400 meter till närmsta granne.

Hans ateljé i den gamla skolsalen är fylld inte bara av stora målningar som han målar på av och till, just nu den stora Farmors gamla träd: Här finns ett svart piano, ett gammalt dragspel och en rad gitarrer.

För femton år sedan gav en treårig sons lek på tangenterna, till bilder i en bok, en impuls att själv sätta sig vid pianot. Att söka efter toner och befinna sig i musiken blev en exakt och korsbefruktande motsvarighet till processen i måleriet.

– Färgerna betyder något tillsammans, då kan det nästan explodera.
 
 
I den lummiga trädgården, omgiven av det låga kustlandskapets vida fält (”det kan vara 30 hästar där borta ibland!”), står en fönstervägg från återvinningen som han målar i rutorna på. Lekfullt, okonventionellt.
 
 
Bakom ett plank finns rester av den carraramarmor som blev skulpturen Nattros, pryder kvarteret Trädgården i närbelägna Falkenberg.
Det är Västkusten som gäller.

Under Valandåren bodde han i Bergsjön i Göteborg och har kvar en liten målarstudio i Örgryte. I en akvarell har han målat en mamma med en barnvagn som han såg stod och väntade vid en hållplats. Med en glimt i ögat kallar han den Järntorget trots att vi inte ser något av själva miljön men kan känna intensiteten.
Bengt Johansson har blivit erbjuden utställningar i New York, Monaco och Schweiz men avböjt.

– Det är för kostsamt och jobbigt. Det är roligare, svårare och tuffare att möta målarkompisarna i Göteborg, säger han och tänker på bland andra Ulla Kollind, Göran Johansson och Lizz Sharr.

– Inte så att jag mäter mig med dem men inspireras
 
JAN BERGMAN
 
Mångfaldigande och utnyttjande av text och bilder är ej tillåtet utan upphovsmannens tillåtelse.
Copyright text och bild: Jan Bergman