GALLERIROND hösten 2005
 
Galleri Olsson & Uddenberg
 
Evert Jonsson
 


Det finns en stark naturkänsla i Evert Jonssons färgkompositioner som många betraktare ser som fantasifulla landskap, ofta med vatten.
– Naturen är mer som en ursäkt för att få måla. Det jag arbetar med är formen och färger, säger han.
Han skissar former med blyerts eller kol under promenader i landskapet.



– Den har jag snott från Monets näckros, pekar han på en liggande streckform i en målning (jo, han besökte målarens trädgård utanför Paris i somras).
– Det kan vara en kontur av en stubbe eller ett fågelbo…
Han lämnar avbildandet så snart han plockat in formerna i det abstrakta bildbygget som växer fram i olja på duk.
– Men där finns nyckeln till bilden, det är kanske det enda betraktaren känner igen. Sen lägger man till resten.
Han skissar dem som linjära uttryck.
– Efter det handlar det inte om avbildning, det är något rytmiskt. En komposition med ytan, färgen och formen.
Det är lätt att associera till musik.
– Många gör det. Jag har musikaliska intryck i ateljén och lyssnar gärna på nutida kompositörer som Gavin Bryars och Tom Waits, allt från klassiskt till rock, medger Evert Jonsson.
– Musiken trycker igång något som finns därinne.
Naturen är avstampen men när han är färdig med en duk är det kompositionen han ser. Rent måleriskt behöver processen inte vara så lång även om den började långt innan han tog fram penslarna.
Vissa element hänger med, bland annat sätter han ett kryss i högra hörnet så att ”bilden inte ska ramla ur”.
– Det är saker som har fastnat men har ingen innebörd, det handlar om ett bildbygge. Han målar grovt med breda penslar.
– Jag har svårt för finliret.
Evert Jonsson brukade göra större målningar men för två och ett halvt år sedan gick han ner i storlek, som ett test för att se hur han kunde få till det.
– Betraktaren får ett starkt intryck av en stor duk, j vill se om jag kan få fram det. Man får vara mer lyhörd när man tittar.
Sättet att arbeta med färgerna i olika valörer är också något nytt. Han målade länge i enbart grått men i det generösa ljuset under ett år i Frankrike 2000 bröt de fram, till en början mer uppdrivna.
– Nu är jag på väg tillbaka och har hamnat på en nivå där jag trivs. Det är inget jag styr medvetet.
Evert Jonsson, som har rötterna i Kungsör och har gått Pernbys målarskola i Stockholm, bodde i många år i Norrland, vilket inte är utan betydelse för naturkänslan.
– Det sitter i fortfarande.
Han har bott i Göteborg i omgångar, en period på Styrsö där han kände gemenskap med de karga klipporna, men har flyttat in i ett hus i Torp, nära skogen, och skaffat ateljé på Smedjegatan.
Hans förstudier till målningarna och torrpasteller binder ihop utställningen.

JAN BERGMAN