GALLERIROND våren 2006 Zenit, kulturtidningen i väst



Göteborgs nye kulturchef
vill öppna upp institutionerna
 
ALLT HÄNGER IHOP!
 
Foto: Harald Jonsson
 

Han beskriver sig själv som en rätt så normal människa som njuter av livet, god mat och dryck och trivs bäst framför den öppna spisen i stugan på Österlen.

 
TV:n har han avprogrammerat.
– Vi har ingen. Nyhetsflödet följer jag genom att läsa tidningar på jobbet, säger Kennet Johansson, en fryntlig skåning som tar över katapultstolen som Göteborgs kulturchef efter Christina Hjorth och Anders Classon.
– Är det något TV-program jag vill se, kulturprogram, naturprogram eller om något speciellt ämne, får jag audiens hos min snart 18-årige son Jonathan som har en TV på rummet.
Men filmfrälst är han. Känner till Göteborg Filmfestival (och bok- och biblioteksmässan) och går ganska ofta på bio.
Favoritfilmen är Bergmanklassikern Det sjunde inseglet. En annan Den enfaldige mördaren med Hasse Alfredsson. Han älskar zigenarfilmen Svart katt Vit katt och njöt senast av kinesiska 2046.
Favoritförfattare är Harry Martinson, han har läst det mesta och älskar speciellt Vägen till klockrike.
Redan innan han tillträder tjänsten (15 februari) har han blivit informerad om projektet med att bevara den vindskupa i Kungssten där Harry och Moa bodde vintern 1929–30 (Zenits initiativ, att inrätta ett litterärt Martinsoncenter på vinden!).
– Intressant om det går att göra något levande av det, säger han.
Kennet Johansson är uppvuxen som landsbygdsgrabb i det lilla samhället Köinge utanför Hörby med bara 14 hus, hans farfar hade häst och han återfinner sin barndomskänsla i böckerna av Harry Martinson.
I bokhyllan trängs de med volymer av Vilhelm Moberg och Jan Fridegård.
– Men vem finns däremellan fram till dagens författare? Det sociala engagemanget är inte så tydligt längre. Det har blivit en urgröpning av samhällsdebatt och debatt genom historien. I stället är det mycket egna upplevelser, man gräver i sig själv.
Något eget konstnärligt skapande vill han inte skryta med och antyder att museimän som målar och skriver inte blir några stora stjärnor.
– Du har bra sångröst, inflikar sambon Eva Hansen, samordare för ombyggnad av bas-utställningar (tidigare utställningschef) vid Malmö museer där Kennet Johansson varit chef i 5,5 år.
Kennet och Eva har bilat upp en decemberdag till Göteborg för att inkognito besöka Konst-museet, Konsthallen, Röhsska museet och Stadsmuseet som ingår i hans revir (med bl a Pusterviks-teatern och Sjöfartsmuseet) som chef för 400 anställda och ansvar för en budget på 270 miljoner.
Vi slinker in på ett kafé vid Avenyn för en pratstund.
 
 
– Jag har rätt ovanlig bakgrund som museichef, säger han och berättar att han i tonåren började som svetsare vid Kockums varv och stod i fem år i dockan, fortsatte som inrednings-snickarelärling och järnvägsarbetare (rallare, lade räls i Eslövs bandistrikt).
Sedan utbildade han sig i naturvetenskap till biolog med inriktning på växter och hade det gamla kulturlandskapet som specialtet. Den vägen kom han in på museibanan.
– Det är en underlig karriärväg men det är en fördel att komma från olika bakgrunder. Kulturvärlden är oerhört akademisk. Jag känner både den ickeakademiska och den akademiska världen.
Som intendent i Kristianstad upptäckte han vilken fantastisk arbetsplats ett museum är.
– Man kommer med en idé, producerar man en bok eller utställning och sen får man se publikens reaktion. Det är inte många ställen i samhället det fungerar så, från ax till limpa.
För åtta år sedan gav hans ledaregenskaper honom jobbet som chef för Vänermuseet i Lidköping, där han drog igång den marinarkeologiska verksamheten (”det finns 10 000 vrak i sötvattnet som inte är uppätna av skeppsmask”).
Som chef för Malmö museer genomförde han upprustningen och sammanslagningen av fyra nerslitna museer. Arbetet resulterade i utmärkelsen Årets museum 2002.
– Det gäller att visa att allt hänger ihop så att man kan se flera aspekter i historien. För att beskriva den blir det obegripligt med små nerstick som inte förklarar de stora sammanhangen, förklarar Kennet filosofin.
Ett av initiativen var att öppna upp institutionerna och koppla in nya samarbetspartners. I en utställning om romer eller resande fick romerna själva, varav en del analfabeter, guida besökarna.
– Det ger autencitet.
 
 
Kennet Johansson tycker att det svårt att själv beskriva sina kvaliteter som ledare men säger:
– Jag håller budget och får genomfört det man bestämt. Håller deadline. Oavsett ledning är det viktigt för kulturinstitutionernas trovärdighet gentemot skattebetalarna.
– Det måste finnas en tydlighet med vad man vill. Sen kan man diskutera vad som är rätt och fel. Men man måste veta vad man själv vill.
Han trivs utmärkt i Malmö men blev tillfrågad om jobbet i Göteborg. Och nappade. Nu söker han lägenhet mitt i stan.
– Göteborg har ett bra rykte att vara kulturstad. Det är ett organiskt fritt kulturliv. Det känns att Göteborg satsar på de här sakerna. Operahuset är en jättesatsning, Malmö spelar inte alls i den divisionen.
 
 
JAN BERGMAN
 
Mångfaldigande och utnyttjande av text och bilder är ej tillåtet utan upphovsmannens tillåtelse.
Copyright text och bild: Jan Bergman