GALLERIROND hösten 2005
 
Åsa Kvissberg
 
Galleri Grafik i Väst
 


Är du vad du gör? Är du någon annan än din kropp?
Händerna representerar det du gör, ett yrke eller en identitet. Huvudet representerar det själsliga, människan.

Det här är symboler och frågor som Åsa Kvissberg arbetar med i sina grafiska blad på temat Bodies in work.





– Händerna kanske inte tillhör personen på bilden, de kanske inte är vad du gör, säger hon.
– Andra formar oss, till viss del. Jag tycker om människor. Utan människor vore livet tråkigt, att bara vara själv. Vi speglar varandra och är lika varandra men också olika.
Huvudet gör hon i akvatint och händerna i linjeetsning.
– Det blir lite mörker, livet är inte så enkelt.
Det kommer med tankar om religion och om kvinnan inom tron, relationen mellan man och kvinna.
– Jag kan inte säga att jag är en väldigt religiös människa. Men det kommer alltid in.
En svit bilder, inspirerade av den persiske poeten Kalil Gibrans bok Profeten, har motiv av kvinnor med asiatiska drag som bär stenar på huvudet. Det handlar om smärta under tyngden, sorg och glädje. Mannen sitter som ett rep om halsen.
– Jag älskar den där boken, poesin är så otroligt vacker. Det är en tunn liten bok, jag fick den som present och bara fastnade i den och kunde inte låta bli att göra bilder. Man kan läsa in i dem var man vill.
Tekniken är kolografi, etsning och fotopolymer, tre plåtar på samma tryck. Utdrag ur Gibrans poesi är skriven i plåten.
I en bild har hon avbildat en person vid en vinflaska med en liten narr i.



– Ibland kan man tycka att det är roligt att dricka, man blir som en clown. Men han är fast i sin flaska.
Åsa är hästmänniska och det märks i några blad med motiv av kraftfulla muskulösa springare.
– Hästar har alltid funnits i mitt liv. Min syster Annika har 30 och min pappa travhästar. Jag är uppvuxen med ridhästar. De står för glädje, värme, natur. Ett utomhusliv. En fristad, på något sätt.
Åsa arbetar med precisa uttryck och använder ibland fotografier av t ex en hov eller händer som hon utgår från. Men exakt återgivning tycker hon inte om.
– Men det ska inte bli som ett fotografi, det är min tolkning.
Åsa är bosatt i östgötska Rimforsa och en av huvudlärare i teckning och måleri vid Folkuniversitetet i Linköping, som sponsrat hennes studier i England, där hon avslutar sin mastersutbildning.
– Jag har alltid velat göra det, jag är jätteglad. Jag flyger med Ryan Air så det är inte så långt och omständligt.
Hon träffar 20 konstnärer från Kanada, USA, Malaysia, England och Sverige (Göteborg) sin grupp på konstuniversitetet i Norwich med totalt 1 000 studenter och diskuterar idéer.
– Vi får ifrågasätta, varför gör vi det här? Vad är bakom? Jag får försvara vad jag gör och är tvungen att tänka två gånger.

JAN BERGMAN