2005 Zenit, kulturtidningen i väst



Blandar pop och opera
 
Fredrik Kempe går sin egen väg
 
Han är landsortsgrabben från Vårgårda som fick sånglektioner av Nicolai Gedda och har tillverkat sin egen blandning av pop och opera. För Fredrik Kempe med den naturliga sångrösten var listframgången med symfoniska poplåten Vincero, kring en slinga från Puccinis Turandot, ett experiment som gav honom mandat att gå vidare.
Efter en vinter i Chesskören väntar inspelningen av hans andra album med egna låtar.
 
 
– Jag vill göra allt jag tycker är kul på samma gång, förklarar Fredrik Kempe när vi träffas över en kopp te med scones i en bar på Strandvägen med utsikt över de vita skärgårdsbåtarna en förgylld vårdag då Stockholm visar sig från sin bästa sida.
Det är hit framgången har fört honom och vi har någon timme på oss innan Fredrik ska iväg till Cirkus på närbelägna Djurgården för att förbereda sig inför kvällens föreställning av Björn & Bennys musikal.

"Uppvuxen på opastöriserad mjölk"
Vi går tillbaka till rötterna, västgötaorten Vårgårda i vars utkant han växte upp i en villa, åt Tumlebergs prästgård till, och gick Gullhögskolan innan han drog vidare till naturtekniskt gymnasium på Alströmerskolan i Alingsås.
Och lumpade som robotskyddsoldat på LV 6 i Göteborg.
– Många kompisar hade lantbruk. Jag är uppvuxen på opastöriserad mjölk, skrattar han på frågan om den lantliga miljön.
Musik fanns med från början.
– Jag har alltid haft popband och skrivit musik sedan jag var jätteliten. När jag var 10 år hade jag en klar idé hur en låt ska vara uppbyggd. Min största drivkraft har alltid varit att skriva låtar, säger Fredrik, född 1972.
Han kan inte komma ihåg hur det började, det har alltid snurrat melodier i huvudet.
– När jag känner något kommer en låt i huvudet. Jag känner att nu är det dags att sätta sig vid pianot. Nu blir det något bra. Det är frigörande. Om jag inte hade den kanalen… Jag är lugn och trygg när jag har musiken att luta mig emot.

Påverkades av folkmusik
Det fanns ingen koppling till opera i familjen.
– Jag visste bara en dag, kände att det låter jättehäftigt och insåg att det passade min röst. Mor Ann-Lis är arbetsterapeut.
Far Lars-Åke marknadsförare av VVS på nuvarande Gustavsberg och orsaken till att Fredrik valde sin första karriär (som civilekonom). Och skriver historiska böcker om bygdens stora söner (skiftnyckelns uppfinnare J P Johansson och Fredrik Sundler, som importerade det första tåget till Sverige och byggde kyrkor och broar i trakten).
– Pappa är musikant, traktens dragspelare, fortsätter Fredrik Kempe och sätter kanske fingret på en viktig omständighet.
– Jag är uppvuxen på folkmusik. Och ABBA. Det var otroligt mycket musik hos oss, på pappas sida är alla musikanter. Jag spelade fiol, syrran tvärflöjt, pappa dragspel, så höll vi på hemma.
Det svägde frejdigt om Brudmarsch från Äppelbo.
– Hela Jularbos repertoar kan jag fortfarande. Folkmusik går direkt in i hjärtat.

Fick chansen av Gedda
Några sånglektioner hade han inte tagit förrän han träffade operasångaren Nicolai Gedda och fick provsjunga 1997.
– Han trodde att jag tagit massor av lektioner. Och ansåg att jag hade en naturlig läggning för att sjunga opera. Det tyckte han var häftigt, min röst påminde mycket om hans i den åldern, jag var 24.
Fredrik hade rekommenderats av Kent Lundberg, f d elev på Operahögskolan och kompis på Musikteatern i Värmland. Och det var Gedda som ringde upp!
– Det var enormt roligt. Jag hade inga riktiga referenser och inte hundra procent begrepp om djupet på hans konstnärskap.
Fredrik började ta regelbundna lektioner av storsångaren, som är bosatt i Schweiz men har en lägenhet i Stockholm, och tilldelades efter ett halvår Nicolai Gedda-stipendiet. Senare fick han stipendiet en gång till.

Vad har Gedda betytt för dig?
– Mycket självförtroende. Bara det att jag fick hans stipendium. Han har många elever, jag fick det två gånger.
– För en landsortskille från Vårgårda som inte har de förebilder i släkten eller referenser som krävs var det fantastiskt att få en sådan uppmuntran från en av världens bästa sångare.

Möts med respekt
Hemma i Vårgårda gläds folk åt Fredriks framgångar.
– Jag var hemma och sjöng på en mässa nyligen. Det var jätteskoj att komma tillbaka, alla tycker att det är kul att det gått bra.
Under uppfinnarmässan, som det handlade om i detta Center of Innovations ("Vårgårda är ett av de patenttätaste områdena i hela Sverige"), sjöng han fyra låtar från sin platta samt Anthem ur Chess.
– Det är den låten jag sjungit mest i hela mitt liv, allt sedan den kom 1983. Det var när jag hörde den som jag insåg att det här är bra, det är riktigt musik. Den är väldigt fin. Den verkar svårare att sjunga än vad den är. Det är perfekt.

Tog adjö till sifferjobbet
Nu backar vi lite i tiden. Fredrik jobbade i Karlstad på Musikteatern i Värmland under 1,5 år efter att ha kommit med i den professionella operakören utan att ha tagit några sånglektioner. Med sin civilekonomexamen i bakfickan fick han snart också jobb som civilekonom på marknadsavdelningen på teatern.
– Jag blev marknadsansvarig en period. Kanske schizofrent men bra, att pröva på båda delarna. Jag hade valt det tryggare yrket som civilekonom men det passar inte mig. Jag har ingen drivkraft i det.
Att samtidigt sjunga och hålla på med siffror och papper fungerar inte så bra.
– Det är svårt att hålla på med så olika saker samtidigt. Om man är kreativ måste man vara fri i sinnet och inte lägga band på sig själv, då blir man hämmad.
Han är vältalig och tystnar bara då och då för att njuta sitt te i välbehagliga klunkar. Kaffe rör han aldrig.
– Jag är en temänniska, egentligen vattenmänniska. Speciellt på sommaren är det viktigt att dricka för att hålla slemhinnorna i form.

Svenskhet på nya plattan
Snart är vi inne på hans nästa stora projekt, den andra plattan som han ska börja spela in i en studio i sommar och ska komma ut i september.
Den blir i samma stilblandning av pop och opera som den första men påverkan från svensk folkmusik kommer att märkas tydligare i vändningar i ackorden, men förklätt i det han kallar "produktion".
– Det blir mer svenskt än någonsin. Den är på engelska men på vissa låtar känner man lite svenskhet och folkmusik, säger Fredrik som är mitt uppe i den kreativa processen, har suttit uppe till tre i natt, skrivit texter och arrangerat.
Under jobbet i Chessensemblen har han haft Benny Anderssons musik i öronen varje dag. – Det skulle förvåna mig om det inte kommer att märkas lite grand, egentligen.

Mer klassisk känsla
Han tar med sig Henrik och Ulf Jansson, som arrangerade alla stråkar och gjorde orkestreringen på den första plattan. Bröderna har arbetat med så namnkunniga artister som Celine Dion och Britney Spears.
– Det blir en mer symfonisk klassisk känsla än förra gången. Någonstans mindre popartat, avslöjar Fredrik Kempe.
– Mer åt Vincero-hållet men inte så blippigt och bloppigt. En kombination av symfoniorkester och tunga trummor. Jag vill ha en kombination mellan något hårt och något mjukt. Det är svårt att uppfatta något mjukt om man inte har något hårt samtidigt. Den kombinationen är så spännande.
– Jag kan inte komma på någon annan musiker som håller på med det.

Många stråkar i studion Det är ganska kostsamt att använda så många musiker. Andra utnyttjar syntar, Fredrik tar in en symfoniorkester i studion.
– Det blir en riktigt stor stråksektion den här gången, kanske 50 stråkar.
Han hör i huvudet hur det ska låta.
– Jag hör alla arrangemang och vet hur jag vill ha det. Under inspelningen har jag en oerhörd nyfikenhet på att det blir som jag hör.
Vilka klassiska operamelodier han lånar delar ur den här gången är tills vidare en hemlighet.
– Det är mindre än folk tror, jag anpassar det till det jag hör i huvudet. Vissa slingor är så vackra att jag inte kan låta bli att sjunga dem.

Varför inte göra originalet rakt av?
– Ofta är inte hela originalet vackert, det är kanske bara några takter där jag känner att "det här är meningen med livet", musik från Gud.
Fredrik hoppas att hans sätt att arbeta ska göra folk mer benägna att lyssna på originalen, t ex Puccinis melodier.
– Jag känner inte att jag gör något dumt, tvärtom. Jag tror det ökar intresset, hör mest positiva kommentarer. Folk blir nyfikna.
Så var det hans eget intresse för opera väcktes 1990. Han såg konserten med de tre tenorerna där Pavarotti sjöng den italienska schlagern O Sole Mio och ljöt en speciell drill. Han hade spelat in TV-programmet på video och kunde till slut hela konserten utantill.
– Jag tror: Om man gör det till något som finns nu finns en chans att få folk att bli intresserade av det som är gammalt också. Mitt intresse vaknade av att höra Pavarotti sjunga en italiensk schlager.

Hur är det att sjunga i Chesskören och inordna sig i ett kollektiv?
_ Jättekul. Efter att ha jobbat i två år med min första platta kände jag mig väldigt ensam. Jag hade ett otroligt behov av att träffa folk och var beredd att ta ett jobb på ICA-hallen eller något. Plötsligt kom Chess in.
Åter var det en kompis som hjälpte till, Peter Jacobsson som koreograferade musikalen, tidigare balettmästare i Stockholm. Fredrik hade inte varit på audition och inte haft en tanke på att söka till kören men fick tips om att infinna sig till en extra audition.
– Plötsligt stod jag där och sjöng med Peter Ljung vid pianot. Benny Andersson klappade med händerna och sa "då var det klart".

Ger många kontakter
Fredrik gör 180 föreställningar till finalen i mitten av juni vilket, medger han, kan vara påfrestande för en individualist med egna projekt.
– Men fördelarna uppväger. Det är så fantastiskt trevliga människor, Tommy Körberg, Anders Ekborg… Jag har ingen prestigegrej. Rent socialt mår jag bra, träffar alla intressanta människor och får jättemycket kontakter.
– Jag blir alltid glad när jag går dit. I ena stunden sjunger jag i Bingolotto och har gjort arrangemanget av stråkarna, nästa njuter jag av sammanhanget i Chess. Tommy och Helen (Sjöholm) är mina idoler.
Förutom ensembleuppgifterna gör han en liten roll som den amerikanske konsuln. Den varar bara någon minut men han sätter värde på scenen.
– Jag är väldigt intresserad av skådespelari, intygar Fredrik som fått en "jättebra" utbildning på Kulturamas operastudio.

Julkonserter i Göteborg
Han återvänder till västkusten för flera arrangemang senare i år. Han medverkar i julserien med klassisk musik i Göteborgs konserthus 6–7–8/12 med Mark Levengood, Åsa Fång och Symfoniska kören.
– Jag tänker specialskriva något som har med julen att göra. Det är det jag lever för. När någon fyller år specialskriver jag en bit. Det är lite gammaldags.
På Alla Hjärtans Dag skrev Fredrik Kempe en sång och arrangerade den för hela Chess-kören.
– Då sjöng vi för Benny och Björn och hela personalen för de är så snälla. Man måste anstränga sig lite, det blir roligare då. Livet är kort.
 
 
Jan Bergman JAN BERGMAN
 

Mångfaldigande och utnyttjande av text och foto är ej tillåtet utan upphovsmannens tillåtelse.
Copyright text: Jan BergmanMångfaldigande och utnyttjande av text och foto är ej tillåtet utan upphovsmannens tillåtelse.
Copyright text: Jan Bergman