GALLERIROND våren 2006 Zenit, kulturtidningen i väst



SKEPPSFORMER SOM BERÄTTAR
 
Tony Abrahamsson har havet som tema
 
 

Havet är ett tema för Tony Abrahamsson som fyller sina skeppsformer i rakubränd keramik och betong med olika föremål så att det blir en utmaning för fantasin.

 

– Det är inte bara en bild av en båt, säger han om en skultpur som han kallar Myteri.
Han använder insidan på båtar som han föreställer sig har seglat länge för att ta upp bottenväxter som bilder och former.

– Det är en bildmässig form som uttrycker något, inte bara dekorerar. Det blir ett slags berättelse. Det ena leder över till det andra.

Han anknyter till gamla myter som den om det sjunkna Atlantis.

 
 

Några av skulpturerna har han gjort på ett internationellt keramiskt center i Skelskaer, söder om Köpenhamn, där han var Artist in Residence bland kolleger från New York, Frankrike, Polen och Norge.

I rakubränningen arbetar man med reduktion för att skapa små sprickor i ytan, vilket passar väl för Tonys sjödränkta objekt.

– Att jobba med glasyrer på skulpturer kan vara svårt, det är en rätt så komplicerad process att styra. Krackeleringen släpper igenom godset och färgen och markerar formen.

 
 

Här och var simmar hela stim av skulpturer av fiskar som inte liknar någon speciell sort.

– Några ligger nära braxen men jag har jobbat med alla möjliga fentyper och former med storlekar och proportioner.

I rakubränningen får han färgskimret i fiskarnas kropp. – Krackeleringen ger fjällkänsla.

Havstemat ramas in av keramiska koraller som hänger i långa strängar på en vägg.

 
 
Människor och relationer är det andra temat. Tony Abrahamsson sätter gärna ihop figurer med objekt för att skapa ett poetiskt uttryck, t ex en människofigur med en gran eller en fågel. Ofta händer något oväntat som skapar nya associationer.
Vissa huvuden som är solitärer har något upphöjt meditativt över sig.

– Jag gillar egyptisk skulptur. När jag besöker Köpenhamn går jag alltid in på Glyptoteket och i S:t Petersburg tittar jag på de egyptiska samlingarna.

Han tycker att det är något underligt med den konsten som gjordes anonymt. – De som skapade den var inga personer, det var hantverkare. Det finns en nollställdhet i skulpturerna. De figurerna skrattar inte och gråter inte. De är lugna i uttrycket och den formen ger en kraft.

Tony Abrahamsson gick Konstfack på 1970-talet, bildlärarlinjen på dagen och skulpturskolan på kvällen. Ett halvår var han projektkonstnär på Konsthögskolan och jobbade i betong.

Han bor och arbetar på gården Vigrum ett par kilometer utanför Lidköping.
– Jag har hus på landet. Annars går det inte att hålla på med betong och brännugnar.
 
 
JAN BERGMAN