Fredrik Kjellgren
Galleri Verkligen
Vernissage 7/11 2004

FREDRIK KJELLGREN



Tråkighet och vardaglighet runt omkring honom fascinerar Fredrik Kjellgren, som målar bilder av omöblerade rum med väggar, golv och hörn. I sin utställning Svenska rum låter han sin fantasi tolka ensidigheten i vår arkitektur.
– Mycket är sprunget ur något slags svensk standard och enkelheten i den, som jag är fascinerad över och stundtals förbannad på, säger han och pekar på en målning av ett rum med vit strukturtapet, en golvlist 95 mm hög och linoleumgolv av typen marmoleum.
– Det är saker folk inte tänker på, som de här elkontakterna och fläckarna i ett rum. Det är sånt jag vill förstärka i målningen. Mönstret i tapeten blir halva tavlan samtidigt som betraktaren ser hela rummet.
– Jag drar upp det så att skalan blir osäker. Man är inte riktigt säker på hur stort det är. Utifrån sin sin roll som arkitekt reagerar han över konformiteten.
– Det finns många saker som hade kunnat förändras. Människor hade bott bättre av variation, om man skulle tillåta det i det svenska byggandet. Frustrationen har gjort att jag vill gå in i det, säger han men medger att saken är dubbelbottnad.
– Här finns samtidigt tryggheten. När konstnären och arkitekten möts uppstår obesvarade frågor som jag uppmärksammar.
Han ger målningarna titlar som Plantagegatan klockan 12 och Tvåa i Vasastan.
– De ger en stämning av var man befinner sig. Yttre faktorer påverkar tolkningen av rum, t ex när det är på dygnet, vilken årstid det är, olika människor som är där. Det andra är så neutralt och igenkännande.
– När solen lyser klockan 12 blir rummet magiskt och fantastiskt.
Hemma hos Cecilia är titeln på en målning där man förutom rummet ser ut genom fönstret över en abstrakt utsikt med nattdis över stan. Framför TV:n kallar han en annan abstrakt bild som antyder en instängd tillvaro med ett fyrkantigt flimrande fält.
Stora hallar för bilar och idrott är ett annat uttryck för standardisering. I hans målning av innehållet i den stora ishallen har han målat virvlande streck i isen efter människor som åkt skridskor.
– Det formar ytan när de rispar i isen. När isen är blank blir den som en jättespegel som förändrar rummets karaktär. När man släcker ner i hallen med en nypolerad is blir det magiskt.
Han visar målningar i akrylbaserad blandteknik och använder ofta spritpennor.


– Det fina är att det tränger genom akrylen. Jag jobbar med saker som kommer och stannar kvar där bakom. Jag vill kunna stänga färgens yta och öppna upp den mot bakomliggande lager.
Ibland är det inslag av collage.
Fredrik driver själv galleriet i en lokal som varit dammodebutik i 30 år halvideellt med tre kompisar och utställningarna avlöser varandra med bara tre fyra dagars mellanrum. Alla kan anmäla sig.
– Det är ett galleri för oetablerade konstnärer. De flesta har gått konstskola, allt från ettårig till högskolor som Valand eller utländska utbildningar.
Fredrik, som gått arkitektur på Chalmers, fortsatte med att läsa foto ett år på ett community college i USA, beläget i det gamla hippiesamhället Hood River i Oregon, dit han egentligen kom för att vindsurfa och åka skidor.
Väl hemma igen kom han in på HDK, designinriktningen i ett fritt skapande där han ägnar sig åt arkitektur.
– Det finns mångfasetterade sätt att se på arkitektur. I sådana här utställningar är det ett konstnärligt perspektiv. Men i skolan är det mer designinriktat, säger han.

JAN BERGMAN