Krister Kennedy

Barn som far illa, har blivit stympade och sargar sig själva möter betraktaren i Krister Kennedys groteska teckningar.
Utsattheten understryks av en samling objekt i form av en babys färggranna sugnappar som likt blommor på böjliga stjälkar står upp ur knappförsedda dosor med elurtag.



Det senare konstverket kallar han Power-flower. Att han vill värna om barn som misshandlas är inte att ta fel på. Men det gäller mer än så.
– Det är inte barn i sig. Det är en symbol för det mesta utsatta och känsligaste, förklarar Krister Kennedy.
Visst, han är pappa men understryker att han kom in på det här temat innan den treårige sonen föddes. Han började jobba med det av en händelse när han hade en gästateljé i Berlin.
– Det viktigaste i samhället är barnen. Det är något slags mätare för hur kulturer mår, hur vi behandlar våra barn. Jag tänker på gatubarn, pedofiler, hela skiten, fortsätter han.
– Det handlar om hur vi vuxna behandlar barnet i oss själva som vi fortsätter ha relation till hela livet.
– Min mormor hade alla åldrar i sig, ju äldre hon blev desto viktigare blev barndomsåren trots att det var otroligt länge sen.
Från en vitmålad vägghylla bredvid objekten passar han på att visa del fyra av sin blivande tiodelade videoinstallation Some-sort-of-spirit med ljusgröna färger i sländans former till eget och samplat ljud.
– Det ska bli som en symfoni när det blir klart och ska visas om två år.

 



Krister Kennedy har gått Dômen och Hovedskou och den första digitala utbildningen Fri konst & nya medier på Valand och en kort tid på konstdatorprogrammet i Skövde.
Han beskriver sig som en avhoppad akademiker som skulle bli kulturantropolog,
– Jag skulle doktorera men hoppade av efter sex år. Det var modigt. Det var mycket bråk här då, en professor skickade de iväg. Själva ämnena gillade jag men inte den akademiska världen. Den var torr.
Konsten går i släkten och har funnits med honom sen han var liten. Hans bror Peter, som dog för fem år sen, var målare. Liksom morfar Yo Johansson och morfars far som var Marin-Arvid Johansson. Krister har ägnat sig åt måleri, grafik och teckning. Han tycker om att undervisa och föreläsa (om video på Valand och Göteborgs konstskola).
Måleriet har fått ett uppsving de senaste åren men Krister tror inte att videokonsten är på väg ut.
– Videokonsten skärps till, snarare. Jag har arbetat med det sedan 1994 och märker att det har rensats ut. Att figurmåleriet är tillbaka beror på marknaden, om man ska vara lite krass. Och teckningar, det är jättekul.
Han har vernissage på en utställning med en stor projektion av ett videoverk i Trollhättans konsthall 24/4. Det är ett 27 meter långt rum med speciella förutsättningar. Han gör en filtinstallation med spottar som "blåser ut" teckningar.

JAN BERGMAN

3-28/4 2004 Galleri Thomassen