Åsa Lindsjö


Ljusa huskroppar som samverkar i en harmoni av former och landskap genomdragna av naturens linjer. Åsa Lindsjö har en försiktig och känslig pensel som renodlar och avskalar motivet till rena uttryck.
Hon kallar sin utställning Enkelhetens magi.

– Det gäller att ha så lite uttryckssätt som möjligt men ändå få till det magiska. Det är så lite man behöver för att det ska hända något, säger hon.
– Det är ett förhållningssätt, att hitta det vackra och sköna i det enkla.
Hon behöver egentligen inte anstränga sig för att hitta inspiration.
– Jag tycker livet är ganska magiskt. Att finnas till och träffa människor och leva tillsammans. Samma känsla hittar jag i naturen. Och i hus, som är en stark livssymbol. Tryggheten är ju att träffas.



Huskropparna är hennes fantasier och ett test på hur långt hon kan dra måleriet och motivet fortfarande är hus.
– Just nu är jag fascinerad av linjer, så det är teckning där också. Det gäller landskapen, också. Jag känner mycket harmoni och vill förenkla.
Hon använder mest jordfärger. Också i valet av färger finns strävan efter enkelhet.
Åsa arbetar i dag som bildlärare i Nässjö men under två år bodde hon i Göteborg, vilket var en omtumlande period. Hon blev svårt sjuk. Läkarna trodde att det var MS eller hjärntumör men farhågorna kom på skam.
Att ha varit i ett bottenläge och kommit upp igen gav nya perspektiv på tillvaron och i måleriet.
– Jag fick förmågan att ta till vara livets stunder mer än innan.
Väntan kallar hon en stor målning som har ett symboliskt innehåll. Det är en öppning mot en ny dag, en båt som ligger och väntar vid en strand på att få komma i väg i det abstraherade ljuset i morgondiset.
Åsa har två små barn och målar i sin ateljé i huset i Nässjö.
– Jag tar tillvara små stunder och har många projekt samtidigt. Efter hand som jag jobbar kommer inspirationen, säger hon.
Arbetet med bild- och formeleverna vid det estetiska programmet på Brinellgymnasiet i Nässjö beskriver hon som en kraftkälla. Ungdomarna är engagerade och ger mycket tillbaka.

– Det blir en positiv lustspiral, framhåller hon.
Åsa målar med tjock färg utan lösningsmedel och kan lägga flera lager på varandra i tunna skikt. Några av bilderna är från Fårö, där hon var på semester och hyrde hus en vecka mitt ute i ingenting.
– Det var en stenstrand där det inte gick att bada. Det karga gjorde intryck. Sen har jag alltid tyckt att det är vackert med stenhus.
Hon gör långa smala skulpturer av människor också, inspirerade av Giacometti fast fylligare.
– Hur lite är det möjligt att göra för att det ändå ska vara en gestalt? Jag har arbetat med kvinnokroppar sedan 1995. De blir större och större, mer kvinnokropp.

JAN BERGMAN


Galleri Art On
16/10-3/11 2004

Copyright Zenit, kulturtidningen i Väst